Inlägg av TTuffing

Världens bästa lätta rollspel rentav? Skulle nog säga det faktiskt. Tvåan och trean var också grymt bra, fast som actionspel.

Hogger, World of Warcraft.

Nä men mimics från Prey är en favorit med unika egenskaper.

Bär min inkompetens med stolthet😏

Ett fint sätt att få medlemmar att känna sig delaktiga och öka aktiviteten på siten❤️

Beklagar😒

Jag hade kul med Chronicles X men det är ju en avstickare som ej bör sammanblandas med huvudserien. Jag har för övrigt även inhandlat Xenoblade 2 och 3 i avsikt att spela under året, dock kommer jag varva med andra spel emellan då det är stora åtaganden som kräver rätt sinnesstämning, ja baserat på första då.

Samma här. Flera låtar från soundtracket spelas fortfarande. I Definitive Edition har dessa dessutom piffats upp vilket var en av sakerna som gav denna genomspelning lite extra krydda. Och när jag startade upp det extra tillägget som följer med blev jag nästan golvad av första stycket, så ser potential för utökad spellista.

Två pojkar, en flicka och ett svärd. Så börjar en berättelse som initialt kan te sig nästan parodiskt ordinär, men efterhand växer till något eget, nytt och större. Xenoblade Chronicles är ett japanskt rollspel med mycket av vad det innebär, men med sin egen tvist. Denna version kallas Definitive Edition och hyser en del förändringar gentemot originalet, de flesta till det bättre. Finnes gör även en extra liten spelbar del, men det är nog främst för vilja att ta sig an huvudspelet man bör komma.

En av de viktigaste aspekterna i rollspel är karaktärsutvecklingen som här löper genom flera parallella system och föredömligt lyckas appellera till ett spektrum av spelare. Det inbjuder till i hög grad valfritt menypillande och bjuder i gengäld den ihärdige på små belöningar i mängder. Är du så lagd att du vanligtvis endast spelar Call of Duty och FIFA lär detta dock ej falla dig i smaken vilket för mig känns oerhört positivt.

Så kommer vi då till de där frågorna som alltid lurar någonstans där inne vare sig man vill det eller ej. Varför gör jag det här? Varför vill jag plöja ner ett stort antal timmar i utveckling av mina karaktärer? Det ofrånkomliga sökandet efter mening i den digitala tillvaron.

Xenoblades svar liknar andras och är också sitt eget. Visst finner vi här en massiv historia, som med tiden och genom mer eller mindre oväntade vändningar samt stor kreativitet nästlar sig in och levererar, trots stundom sedvanlig japanskt knasighet. En berättelse om ära, heder, uppoffringar och hjältemod, ungefär som här hemma när jag stoiskt försöker förmå barnen att hjälpa till med städningen. Vill du så väntar mot slutet även ett till synes omfattande efterspel, dock är detta något jag ännu ej bevandrat mig särskilt i.

Spelets största styrka ligger istället i utforskandet av spektakulärt vackra miljöer till stundom grym musik. Det är förmodligen ingen slump att Nintendo tog hjälp av Monolith Soft i utvecklandet av Breath of the Wild efter att ha fått se originalversionen av Xenoblade Chronicles. Jag vill egentligen inte förklara mer än så då detta är något som bör upplevas oskrivet, men exemplifierar ändå här nedanför med stycket till spelets allra första område.

Visst infinner sig känslan av att du står inför något episkt? Ett korrekt förebådande i så fall. Xenoblade bjuder på en mestadels semiengagerande spelmekanik och känns som gjort för oss som gillar att lalla runt och avnjuta spelvärldar i egen sävlig takt. Jag stannar ofta upp, tar in, ser, lyssnar och njuter. Kanske är det helt enkelt så att högklassig musik och vackra vyer kan hjälpa till att skapa känslor av mening, må det vara digitalt som analogt. Klart är iallafall att detta spel känns meningsfullt tack vare dessa element.

Slutbetyget pendlar lite upp och ner då jag som spelare emellanåt får kämpa för att vara mottaglig för allt det innehåll spelet kastar på mig. Jag förmår då mig själv att fokusera på en sak i taget för att undvika känslor av blasé bland allehanda triviala uppdrag. Den man älskar agar man, och jag älskar ju ändå mig själv. Så naturligtvis passeras detta hinder varvid väntar en fin belöning i form av en säregen helhetsupplevelse som fäster sig vid hjärtat på ett sätt som endast är de allra största verken förunnat. Om detta vittnar varaktiga varma känslor vid minnet av när Shulk, Reyn och gänget gick upp mot mechons en gång för längesedan. Och trots att jag nu spenderat närmare hundra timmar i en andra genomspelning så ser jag fram emot den dagen jag återigen vill njuta av den vackra resan mot Bionis topp. Därför väljer jag glädjen, trots klara brister.

Nu i och med buzzen runt Indiana Jones så väcks tanken om en nyare version av Chronicles of Riddick: Escape from Butcher Bay. Jag spelade det igen på första Xbox härom året och tyckte det stod sig som den generationens mest tekniskt grafiskt kompetenta spel, så kanske i mindre behov av restaurering än mycket annat, men vore fint att få en anledning till återbesök, och att en ny generation fick uppleva det brutala Butcher Bay.

Snyggt ändå👍

Ännu ett steg i fel riktning. Bara att hoppas på att en ansenlig andel av de som är intresserade av att spela detta väljer att avstå som en markering.

Metroid Prime Remastered

Tredje gången som jag köper detta spel, men första gången jag lyckas avsluta. En stor inre seger då originalet köptes redan på release till gamecube 2003. Tycker det är intressant att jämföra med Halo CE som släpptes runt samma tid. Tyckte då att Metroid kändes väldigt gammalt i jämförelse, och kunde inte alls instämma i hyllningarna från nintendo-boysen i Super Play.

Halo satte så många nya standarder, som exempelvis regenererbar hälsa, checkpoints, grym coop, fordon med bra fysik i FPS, att bara kunna bära två vapen åt gången - och att samtliga dessa vapen hade sina syften och var balanserade och gångbara genom hela spelet, fantastisk musik som inte spelades hela tiden vilket blev mer effektfullt, inga bossar eller särskilda difficulty-spikes, grym 2-spaksstyrning med knappt märkbart autoaim, dedikerade knappar för melee och granater etc etc etc... Det kändes som att en historisk stapel drogs där som placerade Metroid i forntid och Halo i framtid.

Sen denna lysande höjdpunkt har dock spelutvecklingen rullat åt fel håll i väldigt många aspekter och när jag idag spelar Metroid Prime igen dras jag tillbaka till en tid jag tyckte mer om, där spel krävde lite mer engagemang, och där varje spel ej var för alla. Det skapar en mysig varm känsla som bär mig genom de delar av spelet som trots allt aldrig varit särskilt bra. När jag till sist och med gedigen kraftansträngning lyckas klå sista bossen känns helhetsintrycket fantastiskt. Ett buggfritt, patchfritt, oldschool, inte för stort, inte för lätt eller svårt spel med tydlig början och slut.

Ett spel som i sin kontext är bättre nu än då.
Betyg 5/5 och mitt GOTY 2023

Xenoblade Chronicles Definitive Edition. Detta blir andra genomspelningen av detta mysiga mästerverk, första var för 10 år sen. Varvar med träning i Ring Fit Adventure

Huvudregeln lyder att varje år ett nytt EDF släpps så blir det autoGOTY. Väljer att ignorera det där om universell hyllning...

1. Earth Defence Force 6
2. Dragons Dogma 2

Dude😄 Därav tråd

Det är nog vad jag gillar bäst med Nintendo, att de inte låter sig dras med i vad som är inne för stunden.

Tack för det uttömmande och fina svaret🙂 Märks att du känner passion över detta spel. Kanske får bli att kolla upp Dragon Quest 2 nån gång framöver då.

Spelet som egentligen behövde en remaster redan vid släpp😏

Har bara spelat ettan som var mysig, men kände att den blev för omfattande/ofokuserad för min smak en bit in. Var tvåan annorlunda på den punkten?

Musiken🤩

Absolut drömma helt fritt. Ologiskt nog så verkar ju mina önskningar förbli just sådana, iallafall i närtid.

Metroid prime 4 har väl dragits med utvecklingsproblem? Köpte Prime på release till Gamecube för 20 år sen men fastnade så blev aldrig klar. På't igen med remastern till Switch nu under julledigheten och fick äntligen komma till avslut. Vilket jävla bra spel det är❤️

Remake på/uppföljare till Wave Race
Med ton och musikstil bevarad, dvs bort med det fjuniga tramset från Blue storm

Remake på F Zero GX
Släpps som releasespel till Swiitch/SwitcherU och utnyttjar till fullo denna nya konsols stora gimmick vilket gör F Zero till spelet som slutligen säljer in VR till den stora massan

Reimagining på Halo CE
En återgång till den känsla av mörker, mystik, perfektion, fokus på singleplayer, nytänkande och otroliga spelglädje i samarbete på delad skärm som originalet en gång ingav. Det duktigt töntiga CE plockas bort från titeln, och marknadsföringsmannen som införde det får gå på dagen tillsammans med retroaktivt löneavdrag

Remake på Eternal Darkness
Ja vad ska man säga...fan helt jävla efterblivet att detta ej redan blivit verklighet

Fyll på eller nåt

Ja det vore på tiden. Tycker både Gears 5 och framförallt Gears Tactics höll riktigt bra klass, och är väl därmed ett av få ip:n microsoft lyckats förvalta väl senaste år.