Xenoblade Chronicles - Definitive Edition

Två pojkar, en flicka och ett svärd. Så börjar en berättelse som initialt kan te sig nästan parodiskt ordinär, men efterhand växer till något eget, nytt och större. Xenoblade Chronicles är ett japanskt rollspel med mycket av vad det innebär, men med sin egen tvist. Denna version kallas Definitive Edition och hyser en del förändringar gentemot originalet, de flesta till det bättre. Finnes gör även en extra liten spelbar del, men det är nog främst för vilja att ta sig an huvudspelet man bör komma.

En av de viktigaste aspekterna i rollspel är karaktärsutvecklingen som här löper genom flera parallella system och föredömligt lyckas appellera till ett spektrum av spelare. Det inbjuder till i hög grad valfritt menypillande och bjuder i gengäld den ihärdige på små belöningar i mängder. Är du så lagd att du vanligtvis endast spelar Call of Duty och FIFA lär detta dock ej falla dig i smaken vilket för mig känns oerhört positivt.

Så kommer vi då till de där frågorna som alltid lurar någonstans där inne vare sig man vill det eller ej. Varför gör jag det här? Varför vill jag plöja ner ett stort antal timmar i utveckling av mina karaktärer? Det ofrånkomliga sökandet efter mening i den digitala tillvaron.

Xenoblades svar liknar andras och är också sitt eget. Visst finner vi här en massiv historia, som med tiden och genom mer eller mindre oväntade vändningar samt stor kreativitet nästlar sig in och levererar, trots stundom sedvanlig japanskt knasighet. En berättelse om ära, heder, uppoffringar och hjältemod, ungefär som här hemma när jag stoiskt försöker förmå barnen att hjälpa till med städningen. Vill du så väntar mot slutet även ett till synes omfattande efterspel, dock är detta något jag ännu ej bevandrat mig särskilt i.

Spelets största styrka ligger istället i utforskandet av spektakulärt vackra miljöer till stundom grym musik. Det är förmodligen ingen slump att Nintendo tog hjälp av Monolith Soft i utvecklandet av Breath of the Wild efter att ha fått se originalversionen av Xenoblade Chronicles. Jag vill egentligen inte förklara mer än så då detta är något som bör upplevas oskrivet, men exemplifierar ändå här nedanför med stycket till spelets allra första område.

Visst infinner sig känslan av att du står inför något episkt? Ett korrekt förebådande i så fall. Xenoblade bjuder på en mestadels semiengagerande spelmekanik och känns som gjort för oss som gillar att lalla runt och avnjuta spelvärldar i egen sävlig takt. Jag stannar ofta upp, tar in, ser, lyssnar och njuter. Kanske är det helt enkelt så att högklassig musik och vackra vyer kan hjälpa till att skapa känslor av mening, må det vara digitalt som analogt. Klart är iallafall att detta spel känns meningsfullt tack vare dessa element.

Slutbetyget pendlar lite upp och ner då jag som spelare emellanåt får kämpa för att vara mottaglig för allt det innehåll spelet kastar på mig. Jag förmår då mig själv att fokusera på en sak i taget för att undvika känslor av blasé bland allehanda triviala uppdrag. Den man älskar agar man, och jag älskar ju ändå mig själv. Så naturligtvis passeras detta hinder varvid väntar en fin belöning i form av en säregen helhetsupplevelse som fäster sig vid hjärtat på ett sätt som endast är de allra största verken förunnat. Om detta vittnar varaktiga varma känslor vid minnet av när Shulk, Reyn och gänget gick upp mot mechons en gång för längesedan. Och trots att jag nu spenderat närmare hundra timmar i en andra genomspelning så ser jag fram emot den dagen jag återigen vill njuta av den vackra resan mot Bionis topp. Därför väljer jag glädjen, trots klara brister.

Jag hade kul med Chronicles X men det är ju en avstickare som ej bör sammanblandas med huvudserien. Jag har för övrigt även inhandlat Xenoblade 2 och 3 i avsikt att spela under året, dock kommer jag varva med andra spel emellan då det är stora åtaganden som kräver rätt sinnesstämning, ja baserat på första då.

Samma här. Flera låtar från soundtracket spelas fortfarande. I Definitive Edition har dessa dessutom piffats upp vilket var en av sakerna som gav denna genomspelning lite extra krydda. Och när jag startade upp det extra tillägget som följer med blev jag nästan golvad av första stycket, så ser potential för utökad spellista.

Ett fint sätt att få medlemmar att känna sig delaktiga och öka aktiviteten på siten❤️