Kinesiska Pimax har hamnat lite i skuggan av Oculus, Vive och Valve Index, trots att specifikationerna för deras vr-headsets sopar mattan med konkurrenterna. Lockrop som 4K-upplösta skärmar och hög uppdateringsfrekvens får det att safta till i vr-dyrkarens mun, för att snabbt torka när det pratats pris, systemkrav och tillgång.
Nyligen lanserades det billigare Pimax Artisan, som trots att siffrorna skruvats ner ändå har muskulösa specifikationer. Det har dubbla LCD-paneler, där varje öga matas med 1 700 x 1 440 pixlar och ett 140 grader brett synfält (170 grader diagonalt). Bilduppdateringen kan sättas till 72, 90 eller 120 Hz, beroende på vad spelen stödjer och vad din dator orkar med.
Artisan är Pimax "lågprismodell", men med specifikationer som slår konkurrenterna.
Vår studio ville inte följa med hem till karantänen, så Sollentunas natur fick rycka in.
I Pimax nätbutik kostar Artisan 450 dollar, cirka 4 500 kronor, före eventuella tullar, moms och andra avgifter. Men det ger dig bara själva vr-headsetet, för att det ska bli jämbördigt med övriga deltagare i detta test behöver du komplettera med två basstationer (även känt som Vive- eller Lighthouse-fyrar) och två kontroller. Pimax tar 1 026 dollar för ett sånt Artisan-paket (men det säljs inte till Sverige), och Valve tar 1 000 dollar för samma paket med Index istället för Artisan. Bådas priser är utan moms, tull, med mera, så slutpriset blir högre.
"Det breda synfältet minskar känslan av att ha ett cyklop i ansiktet"
I svenska butiker, med skatter och sånt inräknade, kostar Artisan från drygt 6 000 kronor, och slänger vi på två basstationer (kostar drygt 2 000 kronor styck) och två Vive-kontroller (1 500 kronor styck) stannar totalpriset en bit över 13 000 kronor. Allt grovt räknat, men du får en uppfattning om kostnaden.
Men eftersom Artisan är modulär kan du komma billigare undan. Om du exempelvis äger en gammal Vive-setup räcker det att köpa headsetet för att komma igång, och om man bara kör stillasittande flygsim eller racing kan det räcka med headset och en basstation. Samma sak gäller för övrigt Vive och Index, som ju också bygger på Steam VR-teknologin.
En sci-fi-hammarhaj från 80-talet? Nej, vr med brett synfält.
IPD-ratten justerar linserna för olika avstånd mellan pupillerna.
Det du får är ett vr-headset med markant bredare synfält än övriga i detta test. Därför är visiret synnerligen brett, som om en hammarhaj haft en het natt med en Volvo 740. Men bilden har bra skärpa och kan finjusteras, både med mekaniskt reglage och i mjukvaran. Pimax bockar därmed av ett par viktiga punkter på kravlistan för flygsimmar som DCS och IL-2 Sturmovik, där skärpa och hög upplösning är önskvärt för att hinna se en liten svart prick i tid innan den förvandlats till ett fiendeplan redo att skjuta ner dig. Det breda synfältet minskar känslan av att ha ett cyklop i ansiktet, och det är förstås välkommet i alla spel som inte handlar om dykning.
Den breda bilden känns rätt lyxig, men i övrigt är Artisan mer åt Ikea-hållet – billig, funktionell. Tre vanliga elastiska band med kardborrefästen håller den på skallen, och den saknar någon form av fast båge för ökad stabilitet. Designen gör att det mesta av vikten ligger framtill, men tack vare mycket låg vikt gör spännbanden ändå ett okej jobb med att hålla saker på plats. Ansiktet vilar hyfsat stabilt mot framkantens mjuka skumgummioval och det funkar helt okej att ha den på sig längre stunder. Men vid näsroten läcker ljus in, och på samma ställe störs bilden ibland av svarta skuggor, kanske från gummiflärpen för näsan. Det förekommer också en del ljusartefakter på linserna.
Elastiska remmar och kardborrefästen känns inte lyx, men det funkar.
Ta med eget ljud, och koppla in det i 3,5 mm-kontakten. Även känd som "hålet i plasten".
Plasten är tunn och osnyggt bucklig på sina håll. Det är priset för låg vikt.
Lågt pris (förhållandevis) och låg vikt nås genom att ha lätta, billiga komponenter, och det tunna plasthöljet visar vid närmare granskning otight form och fula utbuktningar. Den löstagbara ansiktsringen sitter oprecist på headsetet, spännbandens fästen är av tunn plast, den matta framsidan funkar som flottmagnet och kardborreflärparna som ska hålla kablarna på plats glappar redan efter några veckor. Det väcker oro för vad som kommer hända med de tre huvudremmarna. En liten plastbit föll ner på golvet när jag packade upp headsetet. Sannolikt nåt överblivet från gjutningen, men det kändes som att dejta någon som rapar på första middagen.
"Som att dejta någon som rapar på första middagen"
Det ovanligt breda synfältet betyder att alla vr-spel inte funkar ordentligt från start, och kvalitén kan variera. Men programmet Pitools har förinställningar för en mängd titlar, och jag startar dem därifrån istället för med Steam efter ett första misslyckat försök där Half-Life: Alyx gav dubbla bilder. Men sen funkar alla spel jag testar bra. Pitools har inställningar för bildkvalitet, prestanda, uppdateringsfrekvens, field of view, färg med mera – bra – men layouten är stökig och det är långtifrån alltid självklart vad som gör vad. Jag testar att dra ner skalningen en hel del för att öka frameraten i DCS, med det förutsägbara resultatet att den stiger medan grafiken liknar en sönderkomprimerad Youtube-film från förr. Högre upplösning ökar ju kraven på grafikkortet, så man bör vara beredd på att behöva skruva ner bildkvaliten för att behålla frameraten.
För den som är redo att lägga tid på att läsa, testa och fixa för att krama det mesta ur sina prylar passar Pimax Artisan riktigt bra. Det är vr för entusiaster, och något av motsatsen till Oculus numera extremt lättanvända headsets (testade nedan). Det lär knappast bli vr-lösningen i var gamers vardagsrum, och det har lite för många tveksamheter för att hyllas förbehållslöst. Men för vr-konnässörer med höga krav på brett synfält och låga på byggkvalitén spelar det i en egen liga.
Pimax Artisan utlånat av Biohazz.
