Snart fem år in i den här VR-generationen utkämpas kriget om köparna med antingen priset eller tekniken som vapen. Oculus gör allt billigare och allt bättre headsets, och i andra änden lockar Index och Pimax med dyrare, tekniskt mer avancerade alternativ. HP:s senaste skapelse, Reverb G2, kliver in någonstans i mitten, med tekniska förbättringar och knivskarp bild. Fast utan att belasta kontot lika tungt som klassledarna.
HP Reverb G2 vilar likt föregångaren på Windows Mixed Reality-plattformen, och kan i precis som de andra WMR-produkterna köra spel från såväl SteamVR som Microsofts egna Mixed Realtiy Portal. Men G2 har högre kvalitetskänsla än plastiga WMR-produkter som Lenovo Explorer. Med ett pris en bit över 7 000 kronor kan den ses som en finversion i WMR-familjen, eller en fattigmansvariant av Index. Eller både och.
HP Reverb G2 har fyra tracking-kameror, och på insidan sitter två högupplösta displayer.
Med G2:an på skallen känns det mycket riktigt också som en produkt mittemellan budget- och lyxalternativen. Det är lättare men känns också lite plastigare än Index och Vive, fast sitter okej på skallen. En plastring baktill ger stabilitet och flexibla band spänns åt på sidorna och ovanpå skallen. Ansiktet vilar mot en mjuk avtagbar mask som hålls på plats av magneter, och som åtminstone för mig inte släpper in något störande ljus vid exempelvis näsan. Däremot får jag inte in mina vanliga glasögon i den, men det gäller flera andra VR-produkter så det handlar nog mest om att mina extraögon har breda bågar.
"Också linserna har fått Valves välsignelse"
Reverb G2 har tagits fram i samarbete med Valve, och det märks tydligast på att båda har samma hörlurar. Det vill säga, lurarna svävar en centimeter från öronen istället för att ligga mot dem, och de ger utmärkt surround-ljud. Också linserna har fått Valves välsignelse, och enligt HP är de skarpare än hos föregångaren trots att LCD-displayerna har samma upplösning (2 160 x 2 160 pixlar per öga). Jag har inte testat original-Reverb, så jag får nöja mig med att fastslå att G2:s displayer är skarpa och har så tätt mellan pixlarna att screen door-effekten (att det ser ut som typ ett tunt myggnät över skärmen) lyser med sin frånvaro. Jag upplever också att en helt ok "sweet-spot", alltså området med skärpa, och det är inga som helst problem att se vad instrumenten i flygsimmen DCS visar. Det finns också ett mekaniskt IPD-reglage för att justera displayerna efter ditt pupillavstånd för bästa möjliga skärpa.
Men, användare har rapporterat problem med sweet-spoten. Vissa uppger att den är så snäv att det knappt går att få någon rejäl skärpa överhuvudtaget. Andra, liksom jag, upplever att den är okej. En annan sak att kolla upp är kompatibiliteten om du har ett AMD-moderkort, det finns nämligen rapporter om att headsetet inte funkar med vissa modeller. Läs på innan köp.
Samma hörlurar som på Valve Index.
Headsetet har en sex meter lång kabel som förgrenar sig till USB, displayport och ström, och när alla dessa stoppats in i datorn görs setupen med Mixed Reality Portal. Headset och handkontroller konfigureras, varpå du vandrar längs spelområdets kant så att mjukvaran vet de virtuella gränserna. Men golvets höjd kan behöva justeras manuellt, och det hela är inte lika smidigt som hos framförallt Oculus. Jag har dessutom svårt för Mixed Realtiy-mjukvaran, som känns rätt klumpig och otydlig. Inte heller SteamVR funkar särskilt bra, ibland stelnar frameraten så att starthubben närmast blir oanvändbar. Detsamma har gällt vissa spel – Beat Saber startat från Steam har ibland varit nere på ensiffriga bilder per sekund, medan det funkat felfritt efter ett par omstarter.
"Framförallt är det en förbättring mot WMR-släktingar med bara två tracking-kameror"
Jag kan bara spekulera i vad strulet beror på: ofärdig mjukvara från HP eller Windows, SteamVR, nåt med min dator… Men liksom andra WMR-headsets jag testat kan det stundtals vara lite bökigt, exempelvis att trackingen hackar till, att höjden ändras och att Mixed Reality-hubben lägger sig framför spelet. Irriterande småkrångel, men alltså inget extraordinärt för just G2.
De äldre WMR-kontrollernas touch-plattor har slängts ut och ersatts av två vanliga knappar, vilket får styrdonet att följa den VR-standard som etablerats av de utmärkta Oculus Touch-kontrollerna. Men de har en plastigare känsla än de utmärkta Oculus Touch-kontrollerna. Headsetet har fått fyra tracking-kameror istället för WMR-standarden två. Det ger förstås bättre tracking, men når inte samma nivå som exempelvis Index med dess dedikerade fyrar. Vinsten får du istället i smidigheten att slippa ställa ut fyrar i rummet, och dubbleringen gör att headsetet för det mesta ser handkontrollerna.
Kontrollerna har fått styrspak och funkar som Oculus Touch – bra.
När HP:s nya VR-headset funkar som bäst gör det bra ifrån sig, med högre upplösning än självaste Index och därmed en visuell fröjd i vackra Half-Life: Alyx. Kontroller och tracking fungerar många gånger bättre än med mitt trötta Lenovo Explorer, och även om inlevelsen ibland grusas av att avläsningen hickar gör G2 överlag helt okej ifrån sig. Framförallt är det en förbättring mot WMR-släktingar med bara två tracking-kameror. Men, konkurrenterna utanför WMR-plattformen (Rift S, Quest, Index, Vive…) trackar både dig och kontrollerna bättre, så trots förbättringarna är Reverb G2 inte förstavalet för framförallt rörligt VR-spelande.
Reverb G2 förstärker HP:s position som det högupplösta VR-alternativet, intressant nog utan att prislappen sticker iväg. Men allt har som bekant ett pris, i det här fallet betalar du det med en del tekniskt krångel, ljummen tracking och detaljer som inte är lika premium som displayerna. Och det landar i känslan att drygt 7 000 kronor ändå är rätt mycket för vad man får. En Quest 2 kostar exempelvis hälften, och det väcker frågan om bättre ljud och bild är värt 3 600 kronor extra. Jag är inte alldeles säker på det.
