Miljöerna

John: Stämningsfullheten har alltid varit ett kännetecken i Blizzards produkter. Påmind om det blir man redan i Howling Fjord, en kombination av isländskt inland och norska fjordar. Den mysiga, nästan hemkära, stämningen av skog och kuperad terräng infinner sig i grannzonen Grizzly Hills och det märks tydligt att banskaparna har jobbat mer med höjdförändringar än tidigare. Vackra daldjup agerar förutsättning för dundrande vattenfall och laxjagande grizzlybjörnar populerar strömmarna.

Men mycket is och snö blir det ju förstås, inte helt oväntat. Vissa zoner, som Sholazar Basin, bjuder på variation, i sagda fall med en tät och lummig djungel. Häftigast än så länge råder det dock ingen tvekan om att Crystalsong Forest är. Området låter dig smaka på en lilaskimrande omgivning med kristallvita träd och i mitten ett stort kristallberg till synes fruset mitt i en explosion.

Calle: Variationen i Borean Tundra är också upplyftande. I ett och samma område stöter vi på byar, det snötäckta området Coldarra, flygfält, vattenfyllda fält och ett rejält mäktigt Scourge-tempel. Som John nämner har designerna hittat det lodräta perspektivet och när du under ett uppdrag i Howling Fjord flyger längs en bergssida för att sno ägg är höjdkänslan väldigt påtaglig.

Den nordiska inspirationen träffar mitt i prick hos mig, det känns hemtamt att springa runt i granskogarna i jakt på olika djur. Jag föredrar helt klart dessa mer verklighetsförankrade miljöer framför galenskaperna i Outland. Att bege sig tillbaka till de gamla områderna känns rentav tråkigt och min förhoppning är att Blizzard i nästa expansionen väljer att fylla de redan existerarande platserna med nytt innehåll istället att lägga till ytterligare en kontintent. Den önskan går delvis i uppfyllelse när vi väcker liv i en av de stora nyheterna i Lich King - hjälteklassen Death Knight.

Den nya klassen

John: När Blizzard i fjol tillkännagav att expansionen skulle innehålla den första av flera hjälteklasser var det många Warcraft-fans som jublade. En hjälteklass per expansion är det sagt och först ut är som sagt Death Knight. För att kunna skapa en Death Knight krävs det att du har minst en karaktär på level 55 eller högre. Du kan bara skapa en Death Knight per server och din nya hjälte har varken mana, rage eller energi, i stället använder den sig av runor.

Calle: Runorna är tillsammans med ett rejält tvåhandssvärd dödsriddarnas bästa vänner. Du har totalt sex stycken, indelade i de tre grupperna Blood, Frost och Unholy vilket också är talangträdets tre grenar. När du använder magi aktiveras en runa i motsvarande disciplin och den måste sedan svalna i tio sekunder. Även om du väljer att fokusera på till exempel Blood så kommer du att använda alla runor, men just de attackerna kommer att vara mer kraftfulla.

För varje lyckad attack genereras också runkraft, vilket kan jämföras med warriorklassens rage, och det öppnar i sin tur för ytterligare sätt att ge dig själv fördelar eller skada dina motståndare. Ytterligare djup ges tack vare en fjärde runtyp, Death, vilken du får tillgång till genom att offra en vanlig runa med hjälp av en trollformel. I forum världen över spekuleras det vilt kring vilken inriktning som passar bäst för att till exempel tanka eller göra så mycket skada som möjligt.

Utan att avslöja för mycket av storyn så startar Death Knights som tjänare till Lich-kungen och dina första timmar går ut på att härja runt en ny del av Eastern Plaguelands. The Scarlet Crusade är dina svurna fiender och genom ett par riktigt sköna questlinjer lär du känna de nya (anti)hjältarnas bakgrund och deras plats i världen.

Det var länge sedan jag hade så roligt med vanliga uppdrag i World of Warcraft och jag önskar att Blizzard kunde göra något liknande för alla klasser. Jag saknar helt enkelt en röd tråd för min vanliga karaktär, något som ger honom ett syfte. Tyvärr tar det slut när introduktione är slut och du förväntas tycka att ännu en resa till Outland är underhållning. Själv tappade jag motivationen någon minut efter att jag klivit igenom portalen.