John: För egen del förvånas jag av denna Blizzards vårdslöshet. Varken jag eller Calle har kunnat se några tecken på att vägen mellan 60-70 skulle vara kryddad med nytt innehåll i någon nämnvärd omfattning. WoW-fanatiker har varit snabba med att påpeka att den utrustning du får tag på är så kraftfull att det kommer gå snorfort att springa igenom rymdlandet. Men spelar det verkligen någon roll? Det är ju ändå samma innehåll, en gång till?

På plussidan (beroende på hur man ser det) finns i alla fall det faktum att jag redan efter ett par timmar med min Death Knight känner mig hejdlöst cool. Min rustning och mitt svärd lyser och glimmar som en pimpad julgran och när jag dödar oskyldiga små bönder känner jag mig verkligen ond. Jag ser också med tillförsikt på hanteringen av hjältesvärdet, som byggs på och blir bättre under tiden jag spelar. De flesta vapen, liksom det mesta av utrustningen i WoW, kasseras så fort något bättre hittas. Rustningsdelar och vapen med "sockets" för juveler (en av nyheterna i The Burning Crusade) hör inte precis till vanligheterna.

Summeringen - så bra är Lich King

Calle: Som jag nämnde i början är valet att spela eller inte spela Lich King valet att spela eller inte spela World of Warcraft. Men frågan är hur väl Blizzard möter våra förväntningar och krav, det är ju trots allt ingen liten summa de får varje månad av oss prenumeranter. För stora snedsteg och spelarna kanske väljer att spendera tid och pengar på till exempel #Warhammer Online istället.

Lyssnar man på "elitspelarna" som lägger lika mycket tid i Azeroth per vecka som ett heltidsjobb så är möjligheterna vid maxnivån något av en besvikelse. Men jag är och kommer aldrig vara en av dem. Jag försöker istället njuta av varje timme jag lägger ner i spelet och redan efter 20-30 timmar trivs jag bättre i Northrend än vad jag någonsin gjorde i Outland.

Det jag saknar är ytterligare djup i historien om Death Knights, en mer unik upplevelse än de timmar du spenderar i startområdet. Att köra igenom Outland känns urtrist och väldigt oinspirerat. Blizzard gjorde också ett tappert försök att inte överbefolka startområderna de första dagarna men de kunde ha gjort det ännu bättre.

John: Det känns förstås lite surt när jag efter bara någon timme får kasta bort vapen jag kämpat i veckor att få tag på, men samtidigt är det en behövlig frisk fläkt för att liva upp vad som i World of Warcraft blivit vardag. Faktum kvarstår att den här expansionen slår ytterligare en spik i kistan för världen i Azeroth, som nu än tydligare utgör en transportsträcka mer än något annat. Liksom Calle önskar jag mig mer innehåll där, en "hjältarnas återkomst" istället för att gång på gång bli ivägskjutsad längre och längre från ursprunget.

Den nya kontinenten Northrend är rolig och omväxlande, det råder det för mig ingen tvekan om. Men för en summa på mer än tusenlappen per år tycker jag att man som spelare borde kunna förvänta sig mer av en expansion man får betala extra för. Jag är så svältfödd som WoW-spelare att jag nästan smälter av glädje när jag för en gångs skull hör röstklippet till en quest. Var är Blizzards karaktäristiska extra-touch? Det känns inte som att det här spelet utvecklas i takt med omvärlden - WoW känns mindre "wow" än någonsin tidigare. Kanske är pensionsdagarna närmare än vi tror...

---

Detta var alltså hur FZ:s skribenter uppfattar Lich King efter drygt tre veckors spelande. Men som alla MMO-vänner vet är detta en genre i ständig rörelse; saker och ting förändras löpande. Därtill ger den enorma världen oerhört mycket speltid; att utforska allt låter sig inte göras. Vi planerar därför att publicera ett andra omdöme, fyllt med intryck och funderingar kring hur spelet är med ännu mer kött på benen. Håll ögonen öppna.