Inlägg av TTuffing

Tack för att ni gör saker som detta❤️ Bidrar till att hålla intresset för tv-spel flytande.

Hörde i nån podd att remakes och remasters borde ha en egen kategori vid årsbästalistande och tycker det är en intressant vinkel. Fattar att det ändå är försent nu dock. Och så fix på Daniels mic/skägg då, så man slipper välja mellan tinnitus eller att missa allt han säger när han tittar till höger😄

Fram tills nu var fanns det för liten andel Anna-Lena här på FZ. Kärlek🥰

Hellblade: Senua's sacrifice

+ Härlig ljuddesign
+ Sagostunderna
+ Atmosfäriska avskalade miljöer
+ Hur utvecklaren tagit psykisk ohälsa på allvar och implementerat genom hela spelet

- De rätt så trista och repetitiva striderna som närapå fick mig att ge upp mot slutet

Tog mig an Andromeda direkt efter den härliga originaltriologin i Legendary edition, och vilket jävla nedköp det var. Misstänker att jag var långt ifrån den ende som ej spelade klart så hade föredragit om nya spelet klippte banden till bastarden helt.

I jämförelse med t.ex Mass Effect så kittlar inte main story särskilt mycket. Istället är det i sättet den motiverar fortsatt spelande som innovationen ligger. Gillar även hur den skapar sammanhang för ens karaktär, oavsett hur man väljer att spela.

Ojoj finns mycket fint. Halo sticker ut med mystik i CE, avslappnad jazz i ODST, och undergång i Reach. Hela Mass effect är en lång njutning för öronen. Zelda TP. Väljer ändå att lyfta fram detta.

Nu till att lyssna av tråden resten av dagen👌

Nya med skivläsare känns verkligen som nåt som bara en mor kan älska och ingen av dem känns som nåt man vill visa upp för andra vuxna. Jag brukar inte vara särskilt känslig men kontrasten mellan smaklös överdesign(Ps5) och sober minimalism(Xbox) gjorde att design fick bli avgörande faktor i valet av primär konsol denna generation.

Har blivit underhållen i 90 timmar vilket få spel lyckas med, och skrapar ändå i vissa aspekter fortfarande bara på ytan.

Tycker inkludering och woke tas lite väl långt för min smak, t.ex när bushmän som hämtade direkt från savannen leder stora statliga organisationer. Där rämnar kulissen för mig, även fast tanken att alla ska kunna känna sig representerade är vacker.

Det finns också väldigt mycket som tilltalar mig, som t.ex känslan och den stora variationen i skjutdon, karaktärsutvecklingen, dialogvalen som oftast lyckas fånga vad jag vill säga, och alla ärligt talat helt grymma sidouppdrag.

En gedigen 4 i betyg med chans på 5 om det fortsätter lika bra.

Oj vilket intressant grepp. Kul när mediet nyttjas på nya sätt, hoppas fler tar efter.

Stötande

Fastnar inte så lätt för nya spel nu för tiden så spelar om Mass effect 1 via legendary edition. Symtomatiskt nog känns de flesta förändringar sen originalet fördummande och till det sämre. Trots detta finns tillräckligt mycket bra kvar för att jag ska kunna njuta. Detta spelet har, kanske mycket tack vare musiken, en speciell stämning som gör att det stannar kvar, och detta blir min fjärde eller femte genomspelning.

Vilket bottennapp. För varje år känns det som att spelindustrin allt ihärdigare vill göra slut med mig.

Efter att under några år ha provat det mesta av det bästa till PS VR så känns suget i att investera i framtida headsets inte särskilt stort. Med den lilla RTS/tower defence-pärlan "Korix" som enda egentliga undantag har spelen till formatet aldrig riktigt kommit i närheten av konventionella spel vad gäller underhållningsgrad. Räknar man in illamående och med tiden avtagande "wow-känsla" så får det mig att undra hur stort det egentligen kan bli.

Jag tog mig i kragen och avslutade ändå.

Just Cause (Xbox 360 via BC på SX)

Köpte detta på release och minns det som helt ok, gillade 2 och 3 desto mer. 2022 håller det inte alls med bla grafiska glitchar redan i öppningsfilmen, och totalt vedervärdig bloom. Känns generellt som att spel från denna tid med just den grafiska effekten åldras väldigt illa. Föredrar N64 grafik framför detta.

Zero Dawns bakgrundshistoria och mystiken i världen den gav gjorde det spelet till ett av generationens bästa. Gameplay var välgjort men också ubisoft/väldigt nutidsformat/lite mossigt, så även main story och expansionen. Hur skulle man kunna skapa denna mystik igen? Så jag har aldrig kunnat uppbåda någon riktig längtan efter en uppföljare. Blir ev till att köpa billigt om några år.

Dishonored

Gillade Prey men detta kändes inte alls lika bra så gav upp efter en bana.

Timesplitters 2

Skön Goldeney-homage med första banan vid den ryska dammen. Gillar att det också delar uppdragsstruktur. Sen kommer ”Neo Tokyo 2019” och spelet blir plötsligt väldigt svårt, tog mig säkert 15 försök att skugga hackern på ”rätt” sätt. Blev många dödsfall på efterföljande banor men hade fortfarande helt ok kul. Droppen blev ett pussel med symboler på vridbara stenar på en djungelbana. Vill inte ta hjälp av internet, skulle kännas som en skymf mot alla som tog sig igenom på ett ärligt sätt när det begav sig, så får leva med skammen i att inte vara en powerplayer. Det svider😅

Detroit Become Human

Väldigt tjusigt och trevligare att spela än Heavy Rain och Beyond Two Souls, mest tack vare starkare story. Ett stort problem för mig är att tillgängliga dialogval ofta inte speglar hur jag egentligen skulle vilja fortskrida, vilket tar mig ur berättelsen, och utan den närvaron finns inte mycket kvar att hämta beträffande gameplay etc.

3/5

Timesplitters: Future perfect

Det mest påtagligt bra och dåliga med detta spel som släpptes 2005(?) var att det ingav varma nostalgikänslor av att spela ett pre2001(Halo)-FPS. Långt ifrån lika bra som det bästa från den tiden dock. Underhållande men varför släpptes ens detta?

2/5

The chronicles of Riddick: Escape from butcher bay - (Spelat på original Xbox med ”the duke”)

Detta spel släpptes 2004 och det var nog också senast jag spelade det. Troligtvis Xbox/Gamecube/Ps2-generationens mest grafiskt avancerade spel med sin normal mapping. Numera framstår det såklart inte lika vackert men atmosfären sitter där än. Det vilar en otroligt tung och rå stämning över butcher bay. Betongväggarna känns verkligen som just betong och man riktigt känner friktionen av stål mot stål när vapen avfyras. Det är trovärdigt och brutalt.

Målet är att fly högrisk-fängelset butcher bay och det görs genom slagsmål, smygande och eldstrider. Ett upplägg med nog variation för att man aldrig tröttnar allt för mycket på något enskilt spelmoment. Spelet känns som före sin tid rent generellt och mitt främsta klagomål denna genomspelning är att det balanserar alldeles på gränsen till vad hårdvaran verkar kunna klara av, vilket resulterar i en del för frekvent förekommande laddningsskärmar.

Betyg 4/5 när det spelas 2022 (och förmodligen med något nostalgiska glasögon)