7. Xcom 2
Schack, snooker, #Xcom 2. Tre vattenhål för dig som hatar – hatar! – när det är turen som avgör. För i schack, snooker och Xcom 2 vinner du aldrig någonsin på tur. Om du vinner gör du det för att du vet vad du håller på med.
Fast Xcom 2 handlar mindre om att vinna, och mer om att inte förlora. Det handlar om skadereduering. Om att leda din lilla soldatgrupp genom överjävliga odds, och att överleva när oddsen hela tiden försämras.
En rookie-soldat växer in i ditt hjärta ju längre den överlever, och när en ny alien-ras sliter den ifrån dig efter 25 omgångar mal sorg, vrede och frustration i bröstkorgen. Värst skaver vetskapen att det är ditt fel, att en annan taktik, andra vapen eller eller ett nytt forskningsområde hade kunnat rädda soldatens liv. Ett litet tag till.
6. Doom
#Id Softwares nytolkning av genren de själva födde fram tog många på sängen. En klassisk demonpangare i uppdaterad skrud låter inte så fräscht 2016, men det var precis vad det var. 2016 års #Doom sätter tonen direkt genom att låta dig krossa en demonskalle inom loppet av två minuter, och när hagelbrakaren laddas samtidigt som intromusiken avslutas står det klart att detta blir en upplevelse som kommer sparka stjärt. Spelmekaniska tillägg som närstridsattacker som fyller på hälsa och ammunition tillsammans med uppgraderingar av vapen- och karaktärsegenskaper gav också spelet något mer djup än gamla skolans #Doom.
Id Software har varit duktiga på att uppdatera Doom med nytt innehåll efter lanseringen, något som särskilt gäller flerspelarläget som var den klart svagaste delen vid lanseringen. Efter några snedsteg med #Doom 3 och #Rage visade Id Software att man fortfarande är mästare när det gäller ösiga och snygga förstapersonsskjutare.
