Typ: Krönika

Ett spel där du inte kan misslyckas är ett misslyckat spel, och även casual-folket vill ha sitt Candy Crush Saga svinsvårt.

Recensioner och betyg rör alltid upp känslor. Krönikör Arnroth förklarar varför en recension alltid är subjektiv, och varför den bara förmedlar en enda sanning – recensentens egen.

Det är ju "bara ett spel", heter det ibland. Men det är fel, säger Arnroth. Och han tycker det är hög tid att vi slutar med att förminska oss själva och vår passion. För aldrig, aldrig, aldrig är ett spel bara ett spel.

Nya Grand Theft Auto hyllas som spelvärldens femte underverk, och Rockstar överträffar än en gång allt och alla. Nästan. Bröderna Houser kan fortfarande inte göra sex kul.

Ska man sälja spel ska man göra uppföljare. Men ska man göra spel som säger något om omvärlden, som skakar om och berör, ja då ska man strunta blankt i kloka råd. Man ska vara lite dum i huvudet.

Call of Duty har haft viktigare uppgifter än att hälla pengar i Activisions plånbok. Det har lagat en speljournalists trasiga sinne. Och kanske räddat hans liv.

När Dataspelsbranschen bjuder svenska spelutvecklare till utbildningsdag om det glödheta ämnet jämställdhet blir uppslutningen... sval. Obegripligt, tycker Thomas Arnroth.

Utlandsresor, gratismat, och exklusiva spelsessioner med utvecklarna. Speljournalistens lyxiga vardag, tänker du. Thomas Arnroth tänker annorlunda.

Det är inte lätt att älska basket(spel) i ett land där den senaste utgåvan bara säljer ett par hundra exemplar.

Politiker, journalister och andra förståsigpåare skyller gärna unga mäns massmördande på spel. Men det är den bekväma vägen – som visar sig ha mycket lite med verkligheten att göra.

Det är intressant att se hur snabbt vi vänder kapporna när vinden börjar blåsa åt det cyniska hållet. För skeptikerna har väl alltid rätt? Inget kan väl vara som det vid första anblick framstår?

Trots att två önskningar uppfylldes lämnade årets E3-mässa i Los Angeles en bitter eftersmak. Allt på grund av solkräm, slagsmål och dåliga beslut.

The Division, Battlefield, Mirror's Edge – Sverige är världsbäst i spel. Det har aldrig varit tydligare än under årets E3. Låt oss därför hissa fanan och hylla våra stjärnor.

Vi måste prata om speldöden. Inte den som resulterar i otalet "Game Over", utan den som känns, berör och faktiskt betyder något. Den som vi vill ha mer av.

Hur skulle spelvärlden se ut om man för varje silikonpumpade bröst också placerade en jättebanan i brallan på en kille? Den här veckan tar Arnroth på sig sina mest cyniska glasögon och utforskar en spelvärld där alla är sexobjekt.

Förra THQ-chefen Jason Rubin ger oss en inblick i varför Metro: Last Light är en större spelbedrift än Bioshock Infinite. Vi ställer oss också frågan om vad för typ av spel vi går miste om.

Det blåser upp till krig. Krig mellan spelindustrin och vapentillverkarna. I juni väntar nämligen en rättegång i USA mellan militära helikoptertillverkaren Bell och EA. Det kan vara den första i en lång rad.

Teknik och spelande går ofta hand i hand men många av oss är inte intresserade av det som sker bakom skärmen, bara upplevelsen som förmedlas på den.

E3 förändras och har inte samma betydelse som tidigare. Arnroth minns svunna mässor och ser trots allt fram emot årets – med skräckblandad förtjusning.

Wii, Angry Birds, Iphone, Battlefield, Kinect, free-to-play. Arnroth ser en bransch som ständigt överraskar – men vars spelvärldar aldrig förnyas.

Thomas Arnroth gav sig ut i gratisspelens djungler för att kartlägga de fula knepen att lura folk på pengar. Men allt slutade med att han kände sig bestulen på något helt annat.

Rapture hade oändligt antal gråzoner i sin ideologi. Columbia är å sin sida svartvitt. Och medan Bioshock Infinite stiger mot den höga himlen undrar Johan Hallstan vart det ideologiska djupet blev av.

Det gör ont när knoppar brister skrev Karin Boye för snart åttio år sedan och kanske är det just det som händer i spelvärlden just nu. En förändring som smärtar.

Så länge skurkarna är opersonliga och anonyma är det okej att låta dem dö som flugor i actionspelen. Nordkoreaner hamnar gärna i skottgluggen, liksom mexikaner. Arnroth undersöker vilka som är okej att speldöda – och varför.

Den här veckan skriver Arnroth om hur han blev både kränkt och sviken av ett spel – och sin hatkärlek till ett annat. Och funderar över vad det är med just spel som kryper så under huden på en.