Recension – Bridge Commander

Bridge Commander är faktiskt det första spelet som verkligen utspelar sig på samma plats där karaktärerna i serierna och filmerna oftast befinner sig, nämligen på bryggan i ett av de stora federationsskeppen. Man tar rollen som kapten och måste precis som Kirk, Picard och Janeway (ni som inte vet vem jag snackar om, läs snarast på om Star Trek) låta de andra besättningsmedlemmarna sköta själva jobbet. Från sin kaptensstol så tittar man sig runt med hjälp av musen. För att ge någon i besättningen en order så zoomar man in på dem och väljer sedan mellan olika kommandon via ett enkelt menysystem.

Bryggan

Alla som sett något av Star Trek kommer snabbt känna igen sig på skeppets brygga. Själv intar man kaptensstolen i centrum, med sin första officer på höger sida och eventuella gäster på den vänstra. Första officeren ser bland annat till att hålla reda på vilka uppdrag du för tillfället har, men kan även ge goda råd och kontakta Starfleet. Bakom en till höger står science officeren som har möjligheten att undersöka skepp, planeter och andra objekt. Bredvid honom, på vänster sida, finns engineering stationen där man kan omfördela kraft mellan de olika systemen, men även välja i vilken ordning skadade sektioner av skeppet skall repareras. På väggen framför en finns den stora skärmen där man bland annat ser striderna, men också eventuella karaktärer man pratar med. Mot skärmen till vänster sitter helm officeren som anropar andra skepp, men vars viktigaste funktion är att lägga in kurser både innanför och utanför det aktuella solsystemet. Till höger om denna sitter tactical som sköter alla strider.

Star Trek-känsla

Totally Games har lyckats riktigt bra med att skapa en känsla av Star Trek i spelet. Det är nåt visst med att en i besättningen rapporterar att en Romulan Warbird uncloakar på styrbordssida och man får snabbt säga till första officeren att ta upp sköldarna och ladda vapnen. Under striderna rapporterar dessutom alla i besättningen om vilka skador skeppet tar och vad som händer runtomkring. Det känns verkligen som man sitter på bryggan på ett stort rymdskepp. Tyvärr tar möjligheten att själv styra skeppet i strid bort denna känslan till en viss grad (jag har aldrig sett Kirk styra Enterprise med en joystick). Det är dock ett måste då spelet till så stor del är baserat på strider, att man annars snabbt skulle tröttna på att bara se på medan besättningsmannen vid tactical, datorn med andra ord, utkämpade slagen.

Detta leder till nästa problem, nämligen hur fokuserat Bridge Commander är på just strider. Med alla möjliga funktioner och order att ge så hade man hoppats på att spelet likt serien var mer inriktat på problem och möjligheten att hitta alternativa lösningar på dessa. Även om det finns ett fåtal sådana inslag är lösningen oftast ganska självklar, och den brukar oftast inbegripa en hel del skeppsförstörelse. Även om slagen i sig ofta varierar något, blir rymdstrider ändå ganska lätt något monotona och enformiga efter ett tag.

Multiplayer

För den riktiga Star Trek-fantasten är nog möjligheten till multiplayer och så kallad quick battle lockande. Inte enbart för att man kan få spränga sönder sina kompisar med hjälp av photon-torpeder, men kanske framför allt på grund av möjligheten att ta kontroll över en mängd olika skepp från Star Trek-universumet. Vad sägs om att flyga en Klingon Bird of Prey, en Ferengi Marauder, ett antal olika federations skepp, eller en mängd andra skepp? Även om jag själv inte är en riktig Trekkie så verkar det som om de lyckats bra med att ge skeppen rätt konfiguration och jag skulle tro att alla med någon större kunskap om de olika skeppen inte hittar alltför många fel. I striderna har man dessutom möjlighet att skjuta mot olika undersystem för att orsaka precis den skadan man vill. Små snabba skepp blir mer lätthanterliga om man förstör impulse-motorerna medan det kanske är en bättre idé att förstöra vapensystemen på de större skeppen. Det finns tre olika spelsätt i multiplayer; teamplay, deathmatch och defend the starbase, vilka nog inte behöver förklaras närmare. Tyvärr är ändå livslängden på multiplayer-delen relativt kort då det snabbt kan bli enformigt på grund av för lite variation.

Grafik

Även om det är ganska tacksamt att utveckla rymdsimulatorer ur grafisk synpunkt, då man sällan behöver lika avancerade grafikmotorer som för FPS-spel, är grafiken i Bridge Commander ändå ganska imponerande. Skeppen är mycket detaljerade, speciellt i höga upplösningar och det finns ett stort antal snygga effekter. Man kan tro att den övriga grafiken i en rymdsimulator är ganska svart och trist, men i Bridge Commander är den istället tvärtom. Det finns stora imponerande nebulosor, brinnande stjärnor, stora planeter och en mängd andra himlakroppar för att göra de olika systemen lite mer intressanta.

Slutord

Bridge Commander är ett av de bättre Star Trek-spelen på marknande, men tyvärr lider det av enformighetsåkomman som snabbt gör att man tröttnar. Det var nog lättare för Totally Games att skapa variation i X-wing spelen då det fanns fler skepp och mer variation i uppdragen. I Bridge Commander kommer helt enkelt oftast några skepp warpandes in och man måste förstöra ett efter ett innan man kan fortsätta. Men inte desto mindre är Bridge Commander ett riktigt bra rymdsimulatorspel, och ett måste för alla Star Trek-fantaster.