What Remains of Edith Finch
Som en avknoppning till produktionsbolaget Annapurna Pictures skapades i slutet av 2016 Annapurna Interactive för att utöka sitt konstnärliga område från film och serier till TV-spel - gärna med målet att vara personliga, känslomässiga och originella. Vilket känns som en naturlig målsättning utefter moderföretagets satsning på högkvalitativ auteur-driven filmskapande. Under Playstation 4-eran var de med och släppte flertalet indietitlar som inte bara uppskattades av publiken utan i allra högsta grad även kritiker. Och ett av de första spelen de var med och lanserade var också en av de bästa: What Remains of Edith Finch - en berättardriven spelversion av "The Fall of the House of Usher" där ett barn återvänder till ett hus där berättelser om familjemedlemmarnas och släktens dödsorsaker och försvinnanden väntar på att nystas upp och måla upp en alldeles sorglig och förtvivlande familjehistoria.
Efter en kort introduktion som alldeles perfekt introducerar kontroller och speldesign (som i mångt och mycket tycks inspirerad av det klassiska spelet Fahrenheit (även känt som Indigo Prophecy) där du styr interaktioner snarare än bara trycker på en knapp) och lite lyssnade till en berättarröst når du fram till huset och ska ta dig in. Och redan nu är det uppenbart hur spelet faller in i bolagets "uppdrag" om att leverera känslomässiga och personliga spelupplevelser. Men inte bara får du snabbt en uppfattning om släkthistorien i dess ytligaste drag utan de blir även genom anteckningar och personliga tillhörigheter också spelbara i sina mest unika och innovativa former. Som ett hungrigt barn som blir till en katt - samt andra djur och monster - eller ett par som drivs till skilsmässa efter att ha förlorat ett barn. Det är tunga och jobbiga ämnen som tas upp, men det är ofta förklätt i unika och magiska framställanden som gör spelet enklare att ta sig an och uppleva - även om många öden är väldigt sorgliga att ta till sig. Men det är snarare spelets styrka som konstnärligt medium snarare än någonting dåligt.
Det är inte bara fantasi och magiskt tänkande som är till spelets absoluta styrkor och fördelar, utan även i de olika berättarformer som olika släktingar berättas i. Som en serietidning som blir spelbar i vackert cel shading i stil med klassiker som XIII och Killer 7! Att den dessutom brassar på med det mer än klassiska Halloween-temat av John Carpenter (som jag såg live in concert i London för några år sedan med tillhörande filmklipp, det var mäktigt!) känns närmast genialiskt!
Spelet är kort, väldigt kort, och kan nog klaras ut på ungefär en timme eller så och utmaningarna är få. Istället är fokus helt klart på att utforska huset och dess mysterium och hemligheter och nysta upp hela handlingen och se hur huset och miljöerna faktiskt är lika mycket huvudkaraktärer i detta spel som du någonsin är. Storheten ligger helt klart i historieberättandet och det känslomässiga engagemang som väcks snarare än traditionella pussel och bossfighter. Vilket jag mer än älskar. Viva la indie-scenen!
Finns till: Xbox One, Xbox Series S|X, iOS, Windows, Playstation 4, samt till och spelat på: Playstation 5.
En väldigt speciell upplevelse.
Gillade spelet skarpt när jag spelade det för några år sedan. Ett sånt där spel jag aldrig hade spelat om det inte varit på gamepass och en riktigt positiv överraskning när jag var sjukt less på alla moderna adrenalinspel. Jag har dock spellängden som ett plus, jag tyckte det var perfekt längd för den upplevelsen.
Gillade spelet skarpt när jag spelade det för några år sedan. Ett sånt där spel jag aldrig hade spelat om det inte varit på gamepass och en riktigt positiv överraskning när jag var sjukt less på alla moderna adrenalinspel. Jag har dock spellängden som ett plus, jag tyckte det var perfekt längd för den upplevelsen.
Jag minns inte att jag hade köpt det, kanske fått det över PS+ nångång för flera år sedan, såg i alla fall för nån dag sen att jag kunde uppgradera fritt till PS5-versionen så gjorde det Ja, egentligen är det ju perfekt längd för den får in hela berättelsen perfekt och jag skulle ju aldrig kalla en 95-minutersfilm för kort om det kändes som hela handlingen var avklarad när eftertexterna rullade. Så vet inte varför jag blev så girig nu. Som att jag ville ha mer av galenskaperna bara!
Håller med dig till fullo. Väldigt fint spel och en bra recension. Är trevligt att det får lite sken på sig igen. Rekommenderar det med värme.
Tack! Ja, det positiva att ha missat guldkorn way back är att få ta igen dem nu och kanske lyckas få fler att upptäcka det på samma gång!
Jag har många sådana här spel jag tänkt lira många gånger, men till slut brukar det bli av. Inte minst när man får sådana här fina påminnelser. Tack @Gertzy!
Tack själv! Vi har nog alla en redig backlogg som vi behöver hjälp i rätt riktning för att ta tag i
Vill minnas att jag och min ex sambo spelade igenom detta på en förmiddag. Är det i detta spel som det finns ett Super Nintendo i miljön?
Det hinns lätt med på en eftermiddag ja. Men jag hoppas du tänker på något annat för jag missade det guldkornet i så fall 😢
Spelade lite såna här ”fina” spel oftare förr. Ofta korta men som ändå ger väldigt mycket. Tack för en härlig recension!
Tack! Ja de är lite speciella, får plats med mycket i sitt lilla format! 🥰
Ett bra "spel", kanske interaktiv berättelse är bättre beskrivning?
Minns att jag spelade detta när jag var kattvakt... Kanonlir. Citerar mig själv från en kommentar på en annan medlemsrecension; "Grymt spel! Min favorit bland miniberättelserna var helt klart brorsan som jobbade på fiskfabriken - bara den är värd att skaffa spelet för. Sällan har man lirat något som känts så bitterljuvt som detta."
Jag har många sådana här spel jag tänkt lira många gånger, men till slut brukar det bli av. Inte minst när man får sådana här fina påminnelser. Tack @Gertzy!
Haha, gillar att du redan i den länkade recensionen skrev typ samma sak;
Ett sånt där spel som legat i backloggen alldeles för länge för egen del. Soon...?
Det känns ju verkligen som om jag skulle kunna tycka riktigt mycket om det.
Det har gått tre år till nu - slå slag i saken!
Minns att jag spelade detta när jag var kattvakt... Kanonlir. Citerar mig själv från en kommentar på en annan medlemsrecension; "Grymt spel! Min favorit bland miniberättelserna var helt klart brorsan som jobbade på fiskfabriken - bara den är värd att skaffa spelet för. Sällan har man lirat något som känts så bitterljuvt som detta."
Haha, gillar att du redan i den länkade recensionen skrev typ samma sak;
Det har gått tre år till nu - slå slag i saken!
Haha! Ja, nu kanske du inte får fler påminnelser så dags att ta tag i spelet. Det är klart på en kväll eller eftermiddag men kan finnas visst omspelsvärde för att få achievements om en gillar sånt. Då kan det finns en timme eller så extra! Och ja, fiskfabriken var otrolig i sin beskrivning av hans dessillusion och hur han vaggades in i sin egen verklighet. Utmanades lite i motoriken när en skulle styra två saker samtidigt men fick snabbt till det så det gick bra ändå.
Mycket bra spel och recension. Bock o bug.
Fin recension!
Tack till er!!!
Minns att jag spelade detta när jag var kattvakt... Kanonlir. Citerar mig själv från en kommentar på en annan medlemsrecension; "Grymt spel! Min favorit bland miniberättelserna var helt klart brorsan som jobbade på fiskfabriken - bara den är värd att skaffa spelet för. Sällan har man lirat något som känts så bitterljuvt som detta."
Haha, gillar att du redan i den länkade recensionen skrev typ samma sak;
Det har gått tre år till nu - slå slag i saken!
Hahaha! Det där är jag i ett nötskal. Oförbätterlig, tydligen. Men förr eller senare brukar det bli av och då undrar jag vad jag höll på med.
Nå! Har fem veckors semester i år och då det klaffar ganska väl med community-utmaningen borde jag satsa på (för min del) nya och små spel. Men vem vet? Om några år kanske jag säger preeecis samma sak.
En Bamseponny av folket