Det finns helt enkelt mycket att se, göra och uppleva i Yakuza 0. Och det är tur, för det ganska odynamiska stridssystemet kan inte bära upp det spelmekaniska. Efter ett antal timmars spelande börjar det bli tröttande att bli påhoppad av ligister, och de ganska oprecisa kontrollerna gör det svårt med vidare finlir. Visst låser du upp och uppgraderar nya fightingstiler, men slagsmålen ser ungefär likadana ut oavsett. De är inte kassa, men det blir lite väl många av dem.
Att dö av en handbollsstor atombomb i skrevet får väl sägas vara något av en hjältedöd.
Utöver excesser i våld får vi också en del excesser i sex. Du kan samla på tjejkort, som gör att du kan kolla på korta bikinifilmer där filmade modeller åmar sig i några minuter – vilket avrundas med ett runkskämt. Det går bra att skippa den biten helt, tacksamt nog, men det är ett märkligt inslag i ett redan märkligt spel.
Värre är väl hela hostess-hanteringen. Det är intressant att få driva ett affärsimperium, men att välja kläder åt så kallade värdtjejer, som är anställda för att hålla betalande kunder sällskap, så att de får olika stats i ”gullighet” eller ”humor” är både korkat och fel. Och det finns fler skumma inslag, som tjejwrestling där sparsamt klädda tjejer spöar skiten ur varandra medan kameran zoomar in på väl valda bitar. Det där sistnämnda är dock så övertydligt exploitation-komiskt att det är svårt att bli arg över det.
En man att frukta.
Yakuza 0 är ett svårt spel att bedöma. Om du älskar japansk kitsch och popkultur kan du med lätthet lägga till ett betygsnäpp, men om du inte går igång på sådant kan du dra bort minst ett. Spelet vet att det är fånigt ibland, och vältrar sig gärna i överdrifterna. Det är en stor del av den unika charmen, även om det inte går att förneka att det träffar förbannat snett av och till.
Det blandar och ger, helt enkelt. Och även om de enskilda bitarna ibland är rätt skakiga, bitvis direkt idiotiska, så är helheten något större än så. Det ger spelaren så många distraktioner, och låter oss uppleva så många originella små historier att det är lätt att låta det där som skaver glida undan och glömmas bort. Jag är ganska fri att ignorera det som irriterar mig och istället gå till en arkadhall och spela lite #Outrun en stund. Det gör alltid gott för humöret.
Kulturhistoria!
Den som alltid känt att de vill prova sina vingar som en japansk gangster har nu ett alldeles utmärkt tillfälle att göra så. Yakuza 0 är en egensinnig best, men när du väl lär känna den märker du att den inte är så obegriplig som den först kanske verkade på avstånd.
