Inlägg av Loevet

Det där hänger väl lite på var man kommer ifrån inför spelet. Interaktiva spelvärldar är inte särskilt vanligt i jrpg-världen, och personligen tycker jag inte att det förstör min inlevelse att jag inte kan slå sönder tunnor och bråte i omgivningen.

Jag tycker inte heller att spelområdena är linjära till den grad att det gör det tråkigt att vistas där, men jag hade absolut uppskattat att det fanns lite mer unika saker att göra där. Att följa berättelsen och ge sig efter hunts i spelvärlden är dock till syvende och sist väldigt trevligt.

När du har kört igenom handlingen en gång kan du höja till svårighetsgraden Final Fantasy mode, där fiender blir tuffare och leveltaket höjs (och du kan crafta bättre vapen mm), men tyvärr kan du inte välja det från början. Jag hade gärna sett att det fanns timely rings som också gjorde striderna svårare, det eller att FF mode fanns från början.

Det ska också tilläggas att det inte är säkert att alla upplever utmaningen som så lätt, vilket var en av anledningarna till att betyget inte hoppade ned ett snäpp.

Håller med, FFXV-spelvärlden var rolig att äventyra i och efter några uppdateringar rullade det hyggligt bra på PS4. Men handlingen var tämligen oengerande och de slarvade bort karaktärer som ändå verkade intressanta. I slutändan hade jag ändå väldigt roligt med att dra runt i spelvärlden och göra hunts, har för mig att det blev en 120 speltimmar när det begav sig. Det är dock inte ett spel jag skulle köra om för att uppleva berättelsen igen.

Alien ska jag hugga tag i direkt efter detta, det är så mycket nytt och bra i år att jag håller på att smälla av! 😄

Jag testkörde lite i prestandaläget med dag 1-patchen igår och jag tyckte mig kunna se små dippar fortfarande. Men det är så länge sedan jag testade det med originalversionen (som jag inte vet hur den matchade demon prestandamässigt) att jag inte kan säga hur mycket bättre det har blivit.

Eftersom jag recensionsspelade testade jag aldrig demon, så jag vet inte hur stora problemen var där. Men de prestandadippar jag upplevde med rec-versionen var aldrig särskilt allvarliga, vare sig i grafik- eller prestandaläget. För min del var det mestadels bara när jag panorerade över detaljerade miljöer som det kunde hacka till ibland.

Yoshi-P har sagt i intervjuer att de börjar titta på och arbeta med en PC-version först när spelet släppts, så en PC-version är gissningsvis ganska långt borta.

Om de siktar på att nå paritet med PS5-versionen behöver de nog bygga spelet för DirectStorage-gränssnittet på PC, och det är nog inte försumbar komplexitet i det. Med tanke på hur många trasiga PC-portningar som släppts det senaste året kan jag tänka mig att de investerar lite extra utvecklingstid i PC-versionen av FFXVI.

Yoga, sudoku, 1000-bitars pussel - I don't know, hang in there Uber!

Medhåll! Jag hoppas Nvidia-läckan om en FFIX-remake stämmer, den fantastiska berättelsen (och OST:n) i en modern förpackning hade varit mäkta fint!

Halloj!

Kul att du är nyfiken på serien! Själv spelade jag serien på de glada SNES-dagarna, men blev ordentligt frälst först med FFVII till Playstation och har sedan dess marinerat mig i allt som heter JRPG och/eller Final Fantasy. Olika spelare har fastnat för FF av olika anledningar och vid olika delar i serien, men den gemensamma lockelsen ska jag försöka sammanfatta någorlunda tydligt nedan.

I Japan har Final Fantasy (FF) och serien Dragon Quest kämpat om rollspelsfantasterna sedan deras respektive första titlar släpptes i Japan, men i väst blev JRPG i princip en stor genre först med Final Fantasy VII. Del sex hade också rönt vissa framgångar i väst, men det var sjuan som verkligen etablerade JRPG som en genre i väst. Och Final Fantasy är den starkast lysande stjärnan, trots att andra stora JRPG-serier blivit populära i väst det senaste årtiondet.

FF-spelen har alltid haft dramatiska berättelser där världen och verkligheterna kan stå på spel. Det är i sig inte unikt, de flesta spel i genren använder någon variant av detta narrativa upplägg, men flera delar i FF-serien har haft karaktärer och berättelser med mer nyans och intressanta karaktärer än vad konkurrenter i genren bjuder på. Jag skulle säga att det är detta i kombination med presentation och musik i absolut toppklass som har särskiljt FF från andra serier i genren.

FF har, oavsett plattform, alltid legat i grafikens framkant. FFVI på SNES var pixelgrafikens magnum opus, och soundtracket tillhör spelmediets absolut bästa. Samma sak med FFVII, spelar man originalet idag är den blockiga 3D-grafiken och yxiga förrenderade videosekvenserna kanske inte överväldigande imponerande, men anno 1997 var det häpnadsväckande läckert på hemmakonsolen Playstation. Och även där var soundtracket enastående bra, och spelade en nyckelroll i att göra vissa nyckelscener något man pratar om flera årtionden efter man spelat spelet. Detsamma kan jag inte säga om många spel jag spelat i genren, eller någon genre för den delen.

Vissa delar i serien har narrativ som bara har vuxit med tiden. FFVII:s berättelse verkade, när jag spelade det anno 1997, vara en relativt rättfram story om den urspårade supersoldaten Sephiroth som vill förstöra världen med en meteorit. Under åren som följde fick jag en annan uppskattning och förståelse för vad den verkliga fienden i spelet faktiskt var. Energibolaget Shinra, som suger ut planetens livsenergi och experimenterar på människor för att uppnå mer makt, är den verkliga fienden. Där kan man också dra analogier med hur mänskligheten dränerar vår planet i jakten på bekvämlighet och profit. Eller i FFIX (FF9) vars berättelse har en otroligt vacker reflektion över vad det innebär att vara en verklig varelse med en själ, även här ackompanjerat av ett otroligt fint soundtrack.

Det som är intressant med FFXVI (eller FF16 för den som inte tyder romerska siffror) är att FF-serien inte haft en smash hit sedan FFIX (FF9). Del tio blev till största del väldigt uppskattat, men inte unisont hyllat. Tolvan var en stor vattendelare, jag älskar det men fansen är ganska delade på den punkten. Del tretton är nästan unisont avskytt. Del femton är ett tekniskt lyckat open world-FF som rent narrativt är mest en axelryckning. FF är fortfarande genrens största namn, men den har levt på gamla meriter ett tag, och många FF-fans är nyfikna på att se om FFXVI kan vara det spelet som gör Final Fantasy till JRPG-genrens måttstock igen.

Fantastisk musik, grafik, dramaturgi och ett intressant karaktärsgalleri är nycklar i ett storslaget FF, och det är inte riktigt någon annan serie som gör det lika bra som Square Enix gör det med FF. Andra serier gör sina egna upplevelser otroligt bra, exempelvis Persona-serien eller Xenoblade Chronicles, men den sortens storslagna upplevelse man får med ett bra FF fås inte riktigt någon annanstans. Jag håller tummar och tår för att Square Enix lyckas komma närmare forna glansdagar med FFXVI, då blir jag en mycket lycklig JRPG:ofil.

Haha, Persona möter Pantertanter, love it! Älskar Persona, och jag diggade Pantertanter även som snofsig tonåring som tyckte det mesta var larvigt. Ska spelas!

https://kotaku.com/persona-5-the-golden-girls-jrpg-free-betty...

Top notch som vanligt bamsen ❤️ Det tänkte jag på när det började ryktas om en Final Fantasy Tactics-remake. I det spelet kunde man stöta på enskilda strider som var infernaliskt jobbiga. Om man kunde koppla på easy mode löpande under spelet hade jag alla gånger gjort det, ett fantastiskt bra spel som kunde växla till oerhört frustrerande skulle vinna mycket på om man kunde växla ner svårighetsgraden för stunden. Jag brukar köra på normal men jag skulle aldrig missa en spelupplevelse bara för att jag inte vill sänka svårighetsgraden.

Får nog hålla med @Broshimitsu här, Lord of Destruction får ändå anses vara expansionen som gjorde Diablo II så älskat som det är. Grundspelet är bra, men med LoD blev det fantastiskt. Kan inte riktigt se att något annat DLC haft den effekten på grundspelet.

Men jag håller också med @Kazutoyo om att Minerva's Den till Bioshock 2 är ruskigt bra, och något jag story-mässigt uppskattar betydligt mer än grundspelet. Det ligger väldigt högt på min lista över bästa någonsin.

Octopath Traveler II så mycket som möjligt i den mån arbetet tillåter! Bara någon timme in i en av berättelserna, men den timmen har varit mäkta fin.

Jag har köpt ett digitalt ex och beställt ett fysiskt ex när det släpps, då är allt (än så länge, om det släpps samlarversioner är min ekonomi körd) 😅

Den ständiga drömmen! Men med tanke på radioskuggan de senaste åren tror jag att det blir en Switch 2-titel, om det inte läggs ned (vilket jag så klart håller alla tummar och tår för att det inte ska hända).

Just ja, glömde att Tales of Symphonia Remastered släpps i februari! Förvisso bara en remaster, men en remaster av ett väldigt bra JRPG som jag spelade som besatt på Gamecube. Som sagt, backlogen

Tackar och bockar! Ja jag blev förvånad av att inte hitta något alternativ för svårighetsgrad, förhoppningsvis har de inte utvecklat spelet så att det blir svårt att implementera det i en patch. Om man inte planerat för olika svårighetsgrader är det inte självklart att "bara lägga till det" i efterhand, men förhoppningsvis kan de lägga till det. Om det är relativt enkelt att genomföra lär väl kritiken motivera dem att faktiskt göra det, jag kan hålla utkik efter om det läggs till.

Aha ja du menar de där, ja de spelar ingen större roll än att karaktärerna fäller en kommentar om omgivningen. Jag kikade på dem inledningsvis men slutade efter bara några timmar in, och valde sedan bara att kolla på de som såg ut att vara kopplade till något intressant i omgivningen. Don efter person så klart, men jag hade inga problem med att bara ignorera dem och utforska omgivningarna istället. Karaktärerna kommenterar omgivningen lite då och då, men inte så ofta som de där point of interest-ikonerna dyker upp.

Jag kan hålla med om att många hade bara kunnat vara en uppspelad replik från någon av karaktärerna när man går förbi, medan de där "oh den kan Sanji laga till"-kommentarerna kan finnas där som PoI-ikon för den som vill ta del av dessa.

Ah ja men det är ju som med de flesta JRPG:s, man upptäcker tidigt att random NPC:er inte har så väldans mycket intressant att säga, och fokuserar på de som har något viktigt att säga. Här markeras deras "prat-ikoner" med röd färg för att visa att de har något att säga som är intressant för handlingen. Den stora humorn kommer från mellansekvenserna och dialogen mellan karaktärerna när man utforskar spelvärlden. Att höra Zoro och Sanji gnabbas eller Franky utbrista i olika "suuuuuuper"-epitet får mig att dra på smilbanden varje gång

En sak jag inte kommenterade på i artikeln är de tekniska aspekterna. Spelet körs som standard i det grafiska prestandaläget, och det av god anledning skulle jag säga. Om man aktiverar kvalitetsläget är den enda märkbara effekten att prestanda åker i toaletten, men den visuella flärden ser jag ingen större skillnad på. Med tanke på att det har en läcker presentation och flyter på bra genom hela äventyret finns det ingen anledning till att slå på kvalitetsläget.