#Ultima VII: The Serpent Isles-NPC:n

Stalkern har ordet:
Jag landstiger på en okänd ö… och, tja, sedan händer lite lågupplösta saker ett tag, och sedan befinner jag mig i en stad vid namn Monitor. I monitor finns en taverna, i tavernan finns någon som heter Lucilla, och Lucilla verkar rätt lustig. Jag bestämmer mig därför att följa henne tills tristessen skiljer oss åt.

Rapport:
11.42: Lucilla går in i sitt kök och öppnar fönsterluckorna på ett rätt imponerande sätt. Verkar nöjd med detta.
11.43 – 11.47: Lucilla går bort till ett köksbord och plockar upp en kopp därifrån. Lägger ner koppen igen. Tar upp den igen. Går bort till en bänk vid en stor gryta. Lägger ner koppen på bänken.
11.48 – 12.14: Lucilla gör ett antal underliga rockader i sitt kök. Flaskor flyttas från ett bord till ett annat, flyttas tillbaka igen, byts ut mot en mugg, muggen flyttas till ett annat bord, en kniv tas upp och flyttas den med, och så vidare. Det är svårt att greppa meningen med detta.
12.15: Lucilla blandar in ett fjärde bord i sin vansinniga jongleringsakt. Man får känslan av att hon på ett panikartat sätt försöker organisera sitt kök så att hon lättare ska kunna laga mat, men det verkar hon misslyckas ganska fatalt med. Allting blir bara snurrigare och snurrigare.
12.16 – 17.59: Lucilla håller på så där i knappa sex timmar. Muggar, flaskor, krus, kärl, skedar och alla tänkbara köksattiraljer flyttas omkring med oerhörd frenesi.
18.00: Plötsligt stormar det in ett gäng människor i tavernan, kastar sig ner i stolarna och börjar vråla efter menyer. Lucilla rusar ut ur sitt kök.

18.01 – 20.59: Anledningen till att Lucilla var så stressad tidigare idag börjar bli uppenbar. De här gästerna är uppenbarligen sjuka i huvudet. Som exempel kan man ta en av männen som sitter till bords. När Lucilla går fram och frågar vad som önskas svarar han genom att skrika ”MER MAT!”. Han får då en brödlimpa som han äter upp på vad som måste vara mindre än en sekund, och då får han en enorm ost. Som tack för detta skriker han ”MENY!”, äter upp osten, skriker ”ÖL!”, får en fruktkaka, skriker ”ÖL!”, skriker ”MENY!”, äter fruktkakan, skriker ”BARTENDER!”, skriker ”BARTENDER!” igen, skriker ”MER MAT!”, får bröd, äter upp, får ett stort köttstycke och skriker i samma sekund ”MER MAT!”. Får vindruvor, ost, bananer, torsk, revben, ännu mer bananer, mer ost och skriker hela tiden ”MENY!”. Detta vansinne håller på i tre timmar. Alla andra gäster gör precis likadant.
21.00: Gästerna reser sig tvärt och rusar ut ur tavernan utan att betala. Ungefär lika många andra människor rusar samtidigt in och sätter sig vid ett annat bord.
21.01 – 21.05: Trots att alla de nya gästerna genast börjar vråla om menyer och mer mat så tar sig Lucilla tiden att duka av de andra borden.
21.06: Lucilla, som uppenbarligen är lite trött på gästernas beteende, går fram till en av dem, frågar ”Vad får det lov att vara?” men slänger, exakt samtidigt, ner en banan på gästens tallrik.
21.07 – 21.44: Springer omkring och försöker se till de vansinniga gästernas vansinniga behov.
21.45 – 21.50: Mörkret har fallit och Lucilla springer ut på gatan och tänder en av gatlyktorna.
21.51 – 23.59: Serverar enorma mängder mat till gästerna.
00.00 – 00.15: När klockan slår midnatt rusar alla gästerna ut i natten, förutom en av dem som springer fel och in i Lucillas kök. Där yrar han omkring en del, och lägger sig sedan ner på marken. Lucilla verkar så trött att hon inte reagerar på detta. Hon står bara vid sin gryta och stirrar.
00.15 – 03.00: Lucilla börjar sitt vansinniga omorganiserande igen. Jag får en kall aning om att hon kommer att vara uppe hela natten.
03.01: Hon går äntligen och lägger sig, så trött att hon glömmer att släcka de fyra tända ljusen och de åtta tända jättefacklorna i matsalen. Jag gör det åt henne och går sedan ut i natten.

Livskvalitet: 1/5
Lucilla är helt uppenbart ett nervvrak. Hennes neurotiska omorganiseringsbeteende är absolut inte normalt, men det hela beror förstås att hennes gäster är ännu galnare än henne, vilket driver henne rakt in i väggen. En paus rekommenderas.