Wasteland

Nu har jag läst lite i spelets manual. Jag har fortfarande ingen aning om hur man pratar med folk, men jag vet i alla fall att året är 2087. År 1998 atombombade ryssen och amerikanen varandra samt resten av världen tillbaka till stenåldern (minns du väl!), och nu... ja, jag vet inte. Det var något om att det hade varit lite ”oro i öknen” på sista tiden, och ingen är väl bättre än Hell Razor (!), Angela Deth (!), Snake Vargas (?) och Trasher (!) på att ge öknen sin ro tillbaka.

Jag har nu kommit till ett slags bondesamhälle. Och så fort jag anländer ber spelet mig att ”läsa paragraf 58”. Hmm?

Sedan undrar någon om jag vill hjälpa till, apropå inget? Ja, säger jag och befinner mig plötsligt i ett grönsaksland. ”Läs paragraf 84”, uppmanar spelet.

Jag får en hemsk föraning. Tar fram manualen, börjar bläddra – och där finner jag den: den långa listan av uppdrag och textinformation som inte fick plats i spelet! Hahaha, så sanslöst barockt! Lika old school som barocken!

Jag läser paragraf 84, och det står något om att en gammal man har problem med muterade kaniner, och vill ha hjälp. ”Se upp för Harry, kaninmästaren!” står det att mannen säger.

Så här kommer kaniner ser ut i framtiden, fasanfullt nog.

Ok, knäppgubbe, tänker jag, och börjar sedan rensa bland ogräset och ohyran. Det går ganska bra. Jag väljer ”attack” hela tiden och mosar därmed radioaktiva råttor och kaniner som om jag aldrig gjort något annat.

Sedan står jag plötsligt inför den fasansfulle Harry. Han överraskar mig lite genom att se ut som en vanlig människa. Och så tänker jag på en annan sak som jag har läst i manualen, att man kan ”hyra” folk som man möter i strid, och därmed få dem att slåss på ens egen sida spelet igenom. Jag blir plötsligt säker på att Harry är tillgänglig för detta, och beslutar mig för att satsa fullt ut på uthyrningsstrategin.

För att till fullo förstå hur konstig den efterföljande striden blir ber jag dig att tänka dig att du är Harry – en helt vanlig kaninmästare med svajigt psyke, som sett fyra främlingar komma trampande över morotsfältet och därför, givetvis, bestämt sig för att skjuta ihjäl dem.