Typ: Krönika

Det var en kväll efter jobbet, jag tror det var en onsdag. Eller jo, det står ju att det var en onsdag, så en onsdag var det. Jag gick hemåt. Det var en vacker och stilla kväll; gatorna var våta av regn och även om mitt jobb kändes som piss så var ju arbetsdagen äntligen slut.

Free2play-spel är framtidens melodi enligt många analytiker och utgivare men det finns en skrämmande baksida som måste städas bort innan vi kan godta det. Och vi behöver din hjälp.

Medan David Cage visade en gammal mans ansikte på Playstation 4 tittar Arnroth på hur ett sådant ser ut i verkligheten, och funderar på en spelframtid långt bortom nästa generations spelkonsoler.

Arnroth byter ämne, från genus till bråk i soffan efter en match i NBA 2K13. Vilket visar sig vara den enda form av aggression forskningen kanske lyckats koppla till spelandet.

Vi missar något viktigt. Spelbranschen går miste om tusentals kompetenta kvinnor som skulle kunna bidra med idéer och spelvärldar vi ännu inte sett. En bra början är kanske att göra upp med sina fördomar. För alla har vi dem: Du, jag och även Thomas Arnroth.

Inledningen av DmC är fyra minuter kort men hinner ändå decimera kvinnor till kåta, bröstförstorade och tanklösa varelser. Det tillför inte någonting, stänger ute spelande kvinnor och – hur ska man förhålla sig till det?

Candy Crash Saga är ett free-to-play-spel som lockat 700 000 svenskar. Det är fantastiskt kul men uppmanar också ständigt till köp av fördelar i spelet – en sådan kan kosta 300 kronor. Välkommen till en dyr freemium-verklighet.

Återspeglar våra digitala alter egon i spel hur vi egentligen är som personer och kan vi använda den insikten för att bli bättre människor?

Debatten om att barn tar skada av spelvåld är ständig. Men Thomas Arnroth tycker snarare tvärtom: Att varje familj skulle må bra av att spela mer, särskilt tillsammans – oavsett om spelet heter Call of Duty eller Krakels ABC.

Det är en sval decemberdag jag lämnar bakom mig när jag släntrar in på kontoret i centrala Köpenhamn. CGI Mannov, som har hand om publiciteten för utgivarna till EVE Online - det islandsbaserade CCP Games - har gjort i ordning ett konferensrum med panoramafönster där soluppgången får fritt spelrum. Ämnet för dagens konferens är MMORPG i allmänhet - EVE i synnerhet - och hur spelarna får en allt större roll i spelens utveckling.

Det låter kanske jobbigt sturskt, men vi vågar påstå att FZ efter tio år med nyheter, artiklar, forumsnack, filarkiv och spelservrar är landets största, bästa och mest etablerade spelsajt. Men hur började det? Göran "Postman Phat" Fröjdh, mannen som grundade FragZone, ger den osminkade sanningen.

Efter den något oväntade responsen jag fick på min senaste krönika upptäckte jag ganska många saker. Det första är att jag är allt annat än ensam om mitt så kallade ”problem”. Det andra var att alla har olika förslag på hur man kan lösa en sådan situation.

Jag har spelat datorspel nästan så länge jag kan minnas. Det är med glädje jag minns timmarna jag som ung spenderade framför Police Quest, Wacky Wheels och andra klassiker.
Men det var många år sedan. Fram tills för bara något år sen var jag fortfarande mycket aktiv när det gällde spel. Jag läste alla förhandstittar, köpte datorspelstidningar, tankade alla demos – ja ni vet, jag levde gamerlivet. Men nu har något hänt. Någonting fruktansvärt. Intresset är nästan borta.

Fenomenet Counter-Strike är egentligen ganska underligt. Spelet är oerhört gammalt, med speltekniska termer mätt. Att folk än idag, efter fyra år, fortfarande i så stor omfattning spelar det är förvånansvärt.

Det är grå och blöta dagar som den här man börjar inse att dagarna med Pripps Blå-idyll är över och det som väntar är regn, mer regn och säkert lite hagel. Med bara några timmar kvar av Doom 3-spänning börjar blicken flyttas fram mot höstens kommande titlar och ler guden som styr över releasedatum ser det banne mig riktigt lovande ut. Bara den senaste veckan har skärmsåpan The Sims 2 blivit färdig och likaså Richard Burns Rally som förhoppningsvis ska ge skrivbordschaufförer, som min kollega Tomas kallade dem, en ordentlig dos fart och fläng i svängarna.