Typ: Krönika

Missvisande exklusiviteter, indieetiketter och early access-löften förs fram i ljuset när Thomas Arnroth tycker till om spelbranschens giganter.

Återigen rapporterar medierna om att "Hoppsan! Spel kan visst vara nyttiga för barnen". Men varför måste spel vara nyttiga? Varför kan de inte bara vara roliga? Arnroth säger ifrån i en debatt han är "så satans trött på".

Den som inte tror att sociala medier betyder något har rätt och slätt fel. Det är tvärt om en av vår tids kraftfullaste sätt att påverka. I stort och smått.

Spel som medicin blir ett allt vanligare tilltag och för vissa kan det till och med rädda livet - vare sig man spelar dem eller återskapar sin barndoms käraste minnen.

Fem stora spelföretag höll sex timmars presskonferens på E3. De kunde gott ha gett plats för fler än fyra kvinnor på scenen, menar Arnroth.

Medan resten av spelvärlden blickar västerut, vänder Arnroth blicken mot Nordafrika och Mellanöstern. En region svältfödd på spel. Än så länge.

Ryska antihomolagar ogillar The Sims och Kina förbjuder Battlefield 4. När spel blir stora blir de politik – på samma sätt som en skäggig schlagersångerska.

Arnroth ser en förändringsvåg drabba spelvärlden. Det handlar om barnvågen, världens mest omstörtande naturkraft.

Tv-spel ledde inte till en skolskjutning, även om media påstod det. Och därför får vi aldrig veta det. Arnroth leker privatdetektiv i och upptäcker en massmördare som älskade dansspel och Super Nintendo.

I Peppy Pals klappar barn mellan 3 och 6 år hundvalpar och tröstar ugglor. Det kan vara ett av de mest innovativa svenska spelen på flera år.

Att leka krig är en sak. Att leka krig med tortyr och övergrepp är en annan. Då vill vi inte leka alls.

Av spelare för spelare. Med de orden kickstartades Oculus Rift för två år sedan. Nu ägs de av Facebook. Och en hel spelvärld står förstummad.

"Inga nazister på våra gator!" Slagordet har skanderats runt om i landet efter nazistvåldet i Malmö. Men hur är det med nazisterna i våra spel, undrar Arnroth i veckans krönika.

Spel som skinnar ungdomar är inget nytt. Thomas Arnroth minns hur Donkey Kong och Space Invaders ruinerade hans barndom, och han tror att free2play kan föda bättre betalmodeller.

Om spelföretaget får bestämma hittar vi alla sanningar i öppna brev och pressmeddelanden. I veckans krönika ger sig Arnroth ut på jakt efter sanningen mellan raderna.

Armbågar i nyllet och blod som skvätter när kvinnor får stryk, kan det vara något att stå efter i spelvärlden? Jadå, skriver Arnroth i veckans krönika.

Tre av tio betalar i free2play-spelen vare sig de heter Candy Crush eller World of Tanks. Det får konsekvenser för hela spelvärlden. Håll i plånboken.

Lyckan står den djärve bi. Utom när det skiter sig totalt, då blir haveriet avgrundsdjupt.

2014 blir ett rekordår för spelbranschen. Det blir också rörigt, stökigt och oförutsägbart, menar Arnroth.

Hollywood har länge varit spelens inspirationskälla. Hela vägen från sopiga licensspel till fantastiska actionäventyr har filmen varit förebilden. Men nu börjar de gamla textäventyren dyka upp igen. Och Arnroth anar ljuset.

I årets sista krönika blickar Arnroth tillbaka på ett år som – återigen – inte blev som han trodde. Han utser, bland mycket annat, årets spel, årets fail och årets överraskning. Och kanske blir det inte som du tror?

Som alla människor är speltillverkare fyllda av åsikter om politik, samhälle, utanförskap, orättvisor och allt annat. Så varför handlar deras spel aldrig om dessa saker?

Är du duktig i fotboll klappar hela bekantskapskretsen dig i ryggen. Men är du en Starcraft-talang tror omgivningen att du "leker med datan.”

Mannens roll är i förändring. Överallt utom i spelens värld, det vill säga. Arnroth har tröttnat på de tysta och hjältemodiga machomännen. Han vill se spelvärlden öppna dörren för andra slags män. Och han vill se dem innan det är försent.

Spelandet ökar. De våldsamma spelen blir fler, spelvåldet allt verkligare – och det verkliga våldet minskar. Arnroth tycker det är hög tid att den oändligt tröttsamma spelvåldsdebatten tystnar. Och att vi istället börjar diskutera på riktigt.