Uppdragen väljs via ett grafiskt hjul som alltid bara är en knapptryckning borta och det på fylls med dynamiska utmaningar beroende på vad som händer i spelet. Det gör att det alltid finns något att göra, förutom att hålla sig levande och förneka motståndarna ett lycklig liv. Hela laget arbetar mot ett gemensamt mål och det osynliga tvånget att samarbeta är vad som gjorde #Enemy Territory, och nu Brink, så underhållande.
En påse gott och blandat
När du skapar din första karaktär har du bara möjligheten att välja standardstorleken men varefter du spelar låses även en tung och en lätt klass upp. Suktar du efter en viss typ får du vackert bita ihop och levla. Spinkisen är inte helt oväntat den raskaste och kan därför ta vägar de andra är för klumpiga för. Han kan också göra avstamp från väggar, men samtidigt bara använda lätta kulsprutor. Den tyngre tål mest stryk och kan bära spelets rejälaste vapen, men orkar knappt slänga sin lekamen över en betongsugga.
Tripp, trapp och killen med minigun
De tre varianterna ska passa olika stilar och du kommer också att kunna specialisera dig med olika förmågor. Kanske vill du öka styrkan i din medspelarbuff eller kunna kasta flashbangs. Det finns en rad generella och klasspecifika extrasaker att låsa upp med erfarenhetspoängen du tjänar. Det är tyvärr så att din storlek inte kan ändras när du väl är inne på servern, den får du leva med tills du gör ändringar på karaktär via huvudmenyn.
Nya vapen får du tyvärr inte genom att göra det som är roligast, det vill säga att spela online. Bättre bössor och extra tillbehör, såsom rödpunktssikte och större magasin, får du endast via det tredje spelläget, utmaningar. En handfull varianter ska klaras av i tre steg innan du har tillgång till hela arsenalen. Även detta är en speldesignsmiss. Jag förstår den underliggande tanken. Varje uppdrag fokuserar på något av spelets beståndsdelar, som parkourrace eller en viss klass, för att du ska lära dig bemästra dem – men varför ska jag tvingas göra dem för att få en konkurrenskraftig bössa? Särskilt när det innebär ytterligare dejts med de förhatliga bottarna.
Spelets snyggaste och roligaste bana - Container City
Det är sådana saker som får mig att undra vad Splash Damage sysslat med under det halvår spelet försenades. Speltestning kan inte ha varit så prioriterat. När allt väl stämmer, du hittar en server utan bottar och du väl plågat dig igenom diverse strunt för att låsa upp alla möjligheter, är Brink precis så roligt jag hoppades på – en ren multiplayerfest – och det är nästan så att jag glömmer alla irriationsmoment. Betyget är desto mer långsint.
