Om du lirat dödsmatch sedan termen uppfanns kommer du säkert, som jag, charmas av enkelheten på Scrap Metal. Två större områden sammankopplas via två broar som blir naturliga flaskhalsar där förlorarna dör och vinnarna blir hjältar. Det är samtidigt en karta som är svår att någonsin känna sig säker på, särskilt på undervåningarna där skrotet i industrilokalerna kan gömma en hel stridsgrupp och trapporna gör dig sårbar både under- och överifrån.
Att parera fiendeeld från trappor är lättare sagt än gjort.
Det nya spelläget Conquest Domination ökar också känslan av sårbarhet. Det handlar fortfarande om att kontrollera baser (alltid tre till antalet) men du kan inte längre välja att starta på flaggpositioner. Istället blir dina tre vapenbröder allt viktigare samarbetspartners. Väljer du att slumpa din start kan du hamna mitt i en eldsstrid. Det är ett snabbt läge som hela tiden skiftar. De korta avstånden gör att det inte dröjer länge innan någon försöker vinna tillbaka er senaste erövring med oresonlig eldgivningsdiplomati.
Pistolleken
Ovanstående regelverk kanske kan flörta med de hårdhudade veteranerna men jag har en känsla av att Gun Master kommer få utstå mest kritik och bortfiltreringar i serverlistan. Det är så långt ifrån öppna landskap, samarbete och fordon du kan komma, och är en variant på Gun Game (ett spelläge som spritt sig från #Counter-Strike, #Day of Defeat och #Black Ops) där alla börjar med varsin pistol. Varje avlivad motståndare ger ett nytt, kraftigare vapen och den som når den sista och 17:e nivån först vinner. #Dice har valt att förlänga processen genom att kräva två mord (självförsvar, skriker advokaten!) för att avancera men det rör sig ofta om snabba omgånger på bara drygt 10 minuter. Jag har alltid gillat det här läget och i Battlefield-skrud blir det också lite annorlunda. Det är inte riktigt lika snabbt som i titlarna från #Valve – och faktiskt lite mer taktiskt. Du vet att varje gång du dör får motståndet ytterligare fördelar och jag kommer på mig själv att vara mer försiktig.
Från och med den 26 juni kommer Close Quarters att vara tillgängligt för alla.
Close Quarters stöper om Battlefield 3 till ett intimare, dödligare slagfält men samtidigt som jag uppskattar de två nya spellägena saknar jag ändå min favorit, Rush. Banorna är för små för att låsa upp dem stegvis men om ändå Gun Game ska lånas från Counter-Strike kunde väl även en variant på deras dubbla bombplatstänk rekvireras?
I sitt grunduförande är de fyra banorna väl genomtänkta, det finns nästan alltid alternativa vägar att ta, och hittills har alla tillgängliga spellägen fungerat bra. Särskilt Conquest Domination. Trots detta saknar jag ändå förstörelse som påverkar banupplägget på ett mer radikalt sätt. Strunt samma om det påverkar balansen och att du kan skjuta mellan reglarna, jag vill kunna skapa mina egna vägar.
Vi Battlefield-spelare blir aldrig helt nöjda.
Fotnot: Recensionen avser 360-versionen. Spelet är släppt till Playstation 3 och alla formats Premium-prenumeranter. Övriga 360- och Windows-spelare får avnjuta Close Quarters den 26 juni.
