Spelåret 2023 är det starkaste på år och dag. Det rivstartade med titlar som Hi-Fi Rush och Dead Space, och sen har det bara fortsatt: Resident Evil 4, Zelda, Baldur's Gate 3, Lies of P, Spider-Man 2, Super Mario Bros. Wonder, Forza, Alan Wake 2, WRC etc.

"2023 är gåvan som inte slutar ge"

2023 är gåvan som inte slutar ge. Det kan faktiskt bli det år då vi sätter flest toppbetyg i vår 27-åriga historia (vi får återkomma till det när Årets spel koras i december).

Men 2023 har också gett oss en del skräp. Främst i kön in till skammens torg står spekulativ dynga som Gollum och Skull Island. Strax bakom hittar vi besvikelser som Forspoken, Redfall och Modern Warfare 3. Där kan de gott stå och fundera över sina synder.

@Wakkaah tog en för laget när han streamade Gollum.

Men det är trots allt bra att det släpps såna här tveksamheter. Ja – bra. Kanske inte för dig som tvingas inse att det du betalat för är skräp, men om du tillåter mig att vara krass så är det någonstans ändå självförvållat. För info om spelens skick finns senast kort efter att de släpps, så det är bara att ge sig till tåls och läsa på innan köp.

"Skitspel blir något av en ögonöppnare."

Men poängen är att skitspel blir något av en ögonöppnare. De får oss att minnas att ett spel inte automatiskt är bra bara för att andra är det. Även om det blir rekordhöga betygssnitt 2023 gör det inte Flashback 2 eller andra tveksamheter ett dugg bättre. Vad kassa spel däremot gör (förutom att göra vissa besvikna) är att tygla hypen. Och det är något som behövs, för kombon vinstsugen spelbransch, publikhungriga spelmedier och förväntansfulla gamers är tillsammans jäkligt duktiga på att bygga orimlig hype.

Två exempel: Diablo 4 och Starfield. Om vi bortser från hur bra eller dåliga de var – är det överhuvudtaget möjligt för såna spel att leva upp till hypen…?

Alla kan inte hålla Geralt-klass.

De flesta som bestämmer sig för att köpa ett spel gör det med förväntningen att det ska vara riktigt bra – det är sjävklart. Vi vill alla att allt vi köper ska vara 5:or, maximal underhållning för slantarna. Men så kommer det aldrig bli, varken bland spel, musik, film eller andra kulturformer. För varje Quake, Mass Effect och Witcher 3 kommer det finnas motsatser i form av spelens svar på avföring.

Det finns en rad orsaker till att alla dessa dyngbaggar trots allt görs, exempelvis okunskap, girighet, lättja, pengabrist, klantighet, toppstyrning och ren cynism. Och de kommer fortsätta kladda obehagligheter i kanten på annars fantastiska spelår.

Och någonstans har också de här hånade fiaskona ändå ett existensberättigande. Helst inte som en produkt som just du betalar för, men som en påminnelse om att allt här i världen inte är guld och gröna skogar så fyller de ändå en funktion.

Läs fler FZ-krönikor