Chris Roberts kunde i helgen tillkännage att Star Citizen…s syskonspel Squadron 42 är färdigt för release… putsning. Så vilket år… tionde som helst nu borde vi kunna spela det. Skönt! Man upplever ju gärna skådespelarinsatserna medan Gillan Anderson fortfarande är aktiv och innan Mark Hammill hunnit dö av hög ålder.

Okej, skämt om Star Citizen-spelens utvecklingstid är lättplockade som fallfrukt. Och det är knappast ensamt om att ta sanslöst lång tid på sig. Några andra exempel: GTA 6, Starfield, Final Fantasy 7-remaken, Dragon Age: Dreadwolf, Mass Effect 4, Fable, Metroid Prime, Perfect Dark, Project 007, Fallout 5, The Elder Scrolls 6, Beyond Good and Evil 2…

Beyond Good and Evil 2 har världsrekordet i lång utvecklingstid. Grattis...

Det är inte så att jag inte längtar efter såna här bjässar, men det där magpirret när ett storspel tillkännages är inte riktigt detsamma efter sju eller så års väntan.

Det är nästan så jag vill säga att – och det här sitter långt inne – det var bättre förr.

"Tre trilogier på tre år vardera. I dag känns det overkligt"

För medan man går där och evighetslängtar efter maffiga AAA-spel som aldrig vill bli klara är det lätt att sjunka ner i fluffiga minnen av hur snabbt och hur mycket spelvärlden förändrades förr om åren. Quake 1-3, Battlefield 1942, Vietnam, BF2 och GTA 3, Vice City och San Andreas – tre trilogier på tre år vardera. I dag känns det overkligt.

Ja jo, spel var långt mindre komplexa då än nu. Men även de förhållandevis moderna GTA 5 och Red Dead 2 tog bara fem respektive sex år. Ja, "bara". För det här spel som flyttade fram gränserna för vad som är möjligt att göra. Någon av de där titlarna ovan som vi går och väntar på (och väntar, och väntar…) kanske gör något liknande, med absolut inte alla. Det måste de förstås inte göra heller – det räcker fint om de "bara" är riktigt bra spel. Men någonstans vill tålamodet ha utväxling för alla års väntan.

Id gjorde tre Quake på tre år. Overkligt!

Så det vore kanske bra om fler utvecklare sneglar på Assassin's Creed Mirage-tänket. Inte för att utförandet är perfekt, men idén – att skala ner – öppnar för att lägga mer resurser på färre element, och det ökar chansen att saker faktiskt görs ordentligt. Fråga gamla Id, Dice och Rockstar North – de vet hur det funkar. Dessutom: om man kastar bort den James Cameron-artade hybrisen minskar risken att vi köpare blir betatestande försökskaniner. Med tanke på alla buggar, allt prestandakrångel och alla monsterpatchar som omger AAA-releaser av i dag vore den vägen vettig att gå.

Så kanske är det ändå så att spelbranschen var bättre förr..?

Vänta lite nu: spelåret 2023! Baldur's Gate 3, Jedi: Survivor, Zelda, Spider-Man 2, Starfield, Diablo 4, Forza Motorsport, Lies of P, Armored Core 6, Final Fantasy 16… Spel släppta i år som visar att många av dagens svulstiga, buggiga, dyra och ofärdiga giganter också erbjuder fenomenal underhållning. Inte sällan sån som inte gick att få förr.

Så nej, spel var inte alltid bättre förr. Tack och lov!