Assassin's Creed återföds i sand. Så blir det nu, och så har det varit förut. Origins var en reaktion efter att vare sig den franska eller industriella revolutionen tagit fart. Det var en modig omstart och resonemanget tycks ha varit: ut med det gamla, in med det nya. Actionrollspel snarare än actionäventyr, en gigantisk värld, enorm frihet, nytt stridssystem.

Det kändes rätt – då. Sedan gjorde Ubisoft som de brukar: tog sina goda idéer och körde dem in i väggen. De borde lära sig och jag tycker inte att det är för mycket att begära.

"Tog sina goda idéer och körde dem in i väggen"

Jag tycker mycket om Odyssey och Valhalla. Det finns kärlek i hantverket, men också en uppblåst känsla. "Kortare spel är bättre spel" som kloke Tomas skrev i våras. Valhalla plöjde jag ner långt mer än 100 timmar i. För mycket. På slutet försökte Ubisoft desperat knyta ihop alla trådar. Bitvis fick de mig på fall, men flera gånger slog de krokben på sig själva. Trådarna blev snubbeltrådar.

Assassin's Creed Valhalla har tre expansioner. Jag har inte ens orkat se på dem.

Mirage är en återgång till ett mer klassiskt Assassin's Creed.

Och nu återföds serien i sand igen. I Mirage är det dock, om du tillåter en hårdragning, ut med det nya och in med det gamla som gäller. Parkour, social stealth, mord i lönndom, och en öppen men liten värld som ska ta max 30 timmar att utforska till fullo. Assassin's Creed är tillbaka i det Mellanöstern där allt en gång började. En lisa för själen. Jag känner tacksamhet.

Går under arbetsnamnet "Red".

Men samtidigt en gnagande oro. Vad händer om konceptet "Assassin's Creed retro" blir en jättesuccé? Kommer man återigen trycka plattan i mattan och gasa rakt in i väggen? Nja, det blir i så fall inte på ett tag då spelet som (äntligen) tar oss till feodala Japan, kallat "Red", blir ett actionrollspel. Kanske har man ännu inte klämt ur all den kräm som fanns i Origins, Odyssey och Valhalla? Tanken på ytterligare en uppblåst värld gör mig ganska trött.

"Tanken på ytterligare en uppblåst värld gör mig ganska trött"

Det ska inte krävas att kreativiteten dör eller att högafflar höjs för att polletten ska trilla ner. Problemet är inte att Ubisoft fattar, problemet är att de fattar för sent. Jag kan bara spekulera men kan tänka mig att kostymnissar på höga positioner ser vad som säljer – och när det inte säljer lika bra längre? Ja, först då går man motvilligt vidare. Det kostar att förnya sig.

Allt detta kommer från en som spelat om de flesta titlarna i serien, som säkerligen plöjt ner en bra bit över tusen timmar i alla spel. De kallar oss fanboys, men min upplevelse är en annan: vi som är med i uppgång och fall vet vad som funkar, och vad som inte gör det.

Assassin's Creed borde förnya sig oftare, och inte vänta till elfte timmen. Jag ser väldigt mycket fram emot Mirage, men efter det väntar jag gärna ett slag på "Assassin's Creed: Inte alls vad jag väntade mig!" och ytterligare några år på "Assassin's Creed: Jävlar i min lilla låda!".