Sällan har åtta års tystnad varit så talande. Dead Island 2 avslöjades via en spektakulär trailer under E3 2014 (!) och har sedan dess genomgått två utvecklarbyten (!!). Från Spec Ops: The Line-gänget Yager via Sumo Digital, och så slutligen Dambuster. Jo, vi kan nog slå fast att detta blir ändhållplatsen för den röriga utvecklingen. 3 februari ska spelet nämligen släppas.
Vi hamnar alltså i en sits där spelarna väntat i närmare tio år, medan den brittiska studion bara haft Dead Island 2 på sitt bord i tre år. Som Dan Evans, technical art director, beskriver det hela:
Visst har vi jobbat på det ett tag. Inte så länge egentligen, men folket har förstås väntat betydligt längre.
Ända in i döden flexade han sina muskler.
En i taget!
Vore det inte för allt det där postapokalyptiska vore det nästan vackert.
Om ett halvår är vi i mål. (Peppar, peppar. Ta i trä. Etcetera.) Första tanken som slår mig när jag får kontrollen i handen och ser Dead Island 2 veckla ut sig är: "Varför?" Varför tog det så lång tid att komma hit? Jag ser visserligen inga röda varningssignaler men jag ser inte heller ett spel som sticker ut. Ett lagom hysteriskt actionspel i Los Angeles med extra zombie-allt.
Å andra sidan är hungern efter just detta något som aldrig riktigt stillas.
Timmen är sen när jag joggar längs stranden. Vågorna till vänster, sandstranden till höger, rakt framför mig Santa Monica-piren med ett spökligt upplyst pariserhjul. Jag är ensam, fast förstås ändå inte. Vart jag än vänder mig hasar de levande döda runt. Utan mål.
Jag klyver ett par huvuden. Slafs, slafs. Hugger av ett knippe lemmar. Slafs, klafs, slafs.
Dambuster har byggt om spelet från grunden, men detta till trots är mycket sig likt från 2014-trailern. Ett spel som vältrar sig i svart komik, och så förstås ett lika soldränkt som blodigt Los Angeles ("HELL.A.", är en snärtig slogan). Ayesha Khan är lead narrative designer och hon menar att spelet klär betydligt bättre i en skrud som – oftast – inte tar sig själv på alltför stort allvar.
Vi vill matcha over the top-striderna. Det är trots allt svårt att berätta en seriös berättelse när spelaren precis skurit ur en gallblåsa med sin katana.
Tidigt i demon är katanan min bästa vän. Det är ett rent, osanitärt nöje att tassa fram på stranden och hugga ner alla förruttnade monster. Jag spelar som Amy, och även om jag inte lär känna henne särskilt väl kan jag sympatisera med hur hon grymtade och svor över zombierna. I fulla spelet finns sex spelbara profiler och co-op för tre. Här är jag ensam, och co-op vill man inte prata om i dagsläget. Att storyn är linjär och relativt rakt på sak hymlar man dock inte med. Skillnaderna tycks ligga i nyanser då de olika karaktärerna reagerar olika på samma händelser.
"Svårt att berätta en seriös berättelse när spelaren precis skurit ur en gallblåsa med sin katana"
Mitt smakprov är oväntat sparsmakat på kaoset som utlovats. Men, tillägger Khan, det finns också utrymme för ("mycket") spänning och skräck. Att det är en öppen värld är också ett faktum, men något som demonstreras sämre i den linjära demonstrationen. Här finns en väg framåt.
Det är emellertid helt i sin ordning att vrida ner reglagen för tempo och storlek något, då det är mötet med spelets riktiga huvudpersoner, zombierna, som får skina. Att tvingas möta dem i trånga utrymmen är en pulshöjare och att fatta rätt beslut under press är ingen lätt plätt. Men jag lär mig. Trots en kort halvtimme med Dead Island 2 känns det som om jag utvecklas.
Slöseri på tjusiga solglasögon.
Beach 2023 blir svårt att leva upp till.
Titta! En levande!
Snabbfotade zombier stoppas enklast genom att klyva deras rappa ben. Jag har visserligen ett nätt maskingevär, men bara en handfull kulor. Dessa sparas till särskilt trängda situationer när jag plockar fram headshot-rutinen (försöker, i alla fall). Extra gott smakar det när jag slipper slösa vare sig ammo eller katananas bett. Som när en flaskhals agerar dödsmaskin. Att kombinera vatten och el visar sig vara ett läckert recept. Även olja och eld ska vara gångbart.
Dambuster vill hålla hårt i storyn så i nuläget är min ambition att döda så effektivt som möjligt. Klart är däremot att Amy blivit biten av en zombie men på något märkligt sätt lyckats överleva. Ja, till och med blomstra. Hon har nämligen superkrafter så som att kunna dunsa ner i marken i väldig fart och bli så rosenrasande att hon sliter zombierna i stycken.
Även om Dead Island 2 i flera avseenden inte golvar mig är jag just här, i all gore-prakt, helt med på noterna. Det är ett slafs som är slående och jag dröjer mig gärna kvar vid mina stordåd.
Men. Himlen trillar alltså inte ner. Varför det tagit så många år och så många utvecklare att hitta hit är en gåta. Ett svar är dock att jag har roligt med Dead Island 2. Det har rest sig från det döda, och även om det har mycket kvar att bevisa så är det faktum att det existerar bara det en bragd.
Fotnot: Testat på pc. Dead Island 2 släpps också till Playstation och Xbox den 3 februari 2023.
