Snabbtest - Vi hissar (och dissar) Playstation VR2-spel

Resident Evil Village

Jag investerade i Playstation VR (den första) med egentligen ett enda spel i sikte: Resident Evil 7. Jag blev inte besviken. Visst, jag hade testat virtual reality förut men detta var "på riktigt". Det var första gången jag verkligen lät mig sugas in i timme efter timme. Enormt.

Resident Evil Village i VR har med detta sagt orimliga förväntningar att uppfylla, och lyckas – för det mesta. Jag spelade originalet med känslan att något saknades (VR), men när jag tror mig ha funnit pusselbiten inser jag något: Village är i grunden inte ett VR-spel.

Sjuan var det. Village är däremot en annan slags best. Varulvsaction i tuffare tempo.

Paniken i striderna hade jag räknat med. Den hör till. Skräckhets kan man sammanfatta det. Inlärningskurvan är mer oväntad. Village använder sig av beprövade VR-idéer. Du fiskar upp vapen från hölstret (mindre), eller genom att sträcka kontrollen bakom ryggen (större). Det är ett gissel att tömma tomma magasin och ladda nya när varulvarna bokstavligen flåsar dig i nacken. Eller att ladda hagelbrakaren. Ett. Skott. I. Fucking. Taget. Realistiskt men bökigt.

Jag gillar idén med att siktet blir stadigare genom att hålla pistolen med bägge händerna. I praktiken är det dock knepigt att hitta bekväma lägen när man ska försöka få de två VR-kontrollerna att inte slå in i varandra. Bitvis har jag frustat av frustration.

Men, och det är viktigt "men", jag märker hur allt med tiden blir mer naturligt. Kontrollerna sätter sig alltmer i muskelminnet och även om jag har lite besvär är det som om jag är där.

"Village är i grunden inte ett VR-spel"

I slutändan handlar det om preferenser. Sjuan är mer survival horror medan åttan mer är ett actionspel. Resident Evil 7 kändes mer VR-naturligt än vad detta ibland gör.

Att det inte är "VR first" märks även bortom striderna. Övergångarna från gameplay till mellansekvenser är inte särskilt mjuka utan sker ständigt med ett skarpt kameraskifte. Ethans armar har också en tendens att vara överallt och känns stundom mer som tentaklerna i Tentacular (se längre ner). Här och där kastas Ethan till marken och det är udda att stå upp IRL samtidigt som mitt VR-jag ligger på marken i den andra verkligheten.

Men när det övertygar, då är det otroligt. Inte minst i sina miljöskildringar. En snöig nattpromenad, fuktiga grottor och vyn över slottet Dimitrescu. Och på tal om det: Lady Dimitrescu. Herregud, hon är verkligen 290 centimeter lång. Jag bara gapar samtidigt som hon sörplar i sig blod från mina handleder. Där och då är det närmast fulländad VR.

Och då har jag ännu inte nått dockhuset. Det känns som jag har bästa vägarna kvar.
Fredrik Eriksson

Spela vidare-sug: Givetvis! Inte minst efter att muskelminnet börjat jobba.
Spela även på: Sannolikt inget annat, med tanke på sjuan VR-exklusivitet på Playstation.

Moss: Book II

I en perfekt värld hade Moss: Book II varit flaggskeppet för PSVR2, snarare än Horizon Call of the Mountain. I stället släpptes Moss 2 under föga pompa och ståt till gamla PSVR i fjol. Orättvist. I en bättre värld kan Moss 2 ändå få upprättelse, då det får en ny chans på PSVR2.

"De största hjältarna är inte alltid bokstavligen stora"

Och det är en av jag hoppas att spelet – och du – tar. Det är ett hjärtevärmande äventyr där du i princip co-op-spelar med dig själv. Å ena sidan styr du den lilla musen Quill genom sagovärlden Moss. Å andra sidan spanar du in på henne genom ditt VR-headset och kan bistå med att hålla fast monster, dra i tunga lådor och måla blomsterbroar med dina händer.

De största hjältarna är inte alltid bokstavligen stora. Ibland är de inte ens två äpplen höga.
Fredrik Eriksson

Spela vidare-sug: Närmast oemotståndligt högt.
Spela också på: PSVR, Meta Quest 2, pc-kompatibel VR

Star Wars: Tales from the Galaxy's Edge Enhanced Edition

"Nördhjärtat bankar ändå hårt"

Star Wars: Tales from the Galaxy's Edge har bara ett par år på nacken, men känns gammalt och dammigt (Enhanced Edition, till trots). Det mixar fantasin med att svinga ljussablar och skjuta loss med laserpistoler ("pew, pew"!) med mindre lockande ting som att skruva i maskiner och pussla ihop C-3PO. Det slår inga gameplay-volter men nördhjärtat bankar ändå hårt när man ser ut genom fönstret på en galax långt, långt bort.
Fredrik Eriksson

Spela vidare-sug: Hyfsat, men känns som ett VR-spel vars bäst före-datum passerats.
Spela också på: Meta Quest 1 och 2

Townsmen VR

"Leka Gud"

När jag spelar något som Townsmen VR tänker jag att vi alla har ett potentiellt Messiaskomplex. Eller åtminstone att vi vill leka Gud – för det är kul! Jag har visserligen en rad invändningar mot detta: platta dialoger, oklart djup i strategin, och framför allt en kamera som (en annan) Gud glömde. När man ska ta sig runt de små öarna utvecklar det sig till rena gympapasset, och låt oss inte tala om hur illa det går att zooma in och ut. Hade inte in-ear-lurarna suttit i skulle rök pysa ur öronen.

Men. Jag varken kan eller vill sluta spela. Townsmen VR är en Settlers-lik nybyggarupplevelse som är avskalad och enkel, och som i VR blir vackert egen. När jag tycker mina arbetare såsar kan jag enkelt sträcka ut handen, fiska upp dem och förflytta dem tvärs över ön.

Om jag kastar dem? Det händer. Ty de har inga andra gudar jämte mig. Their loss.
Fredrik Eriksson

Spela vidare-sug: Trots bångstyriga kontroller: riktigt högt. Fler sådana här spel, tack.
Spela också på: Rift, pc-kompatibel VR

Tentacular

På min sextonde födelsedag berättar min syster att jag är adopterad. Chocken! Jag vevar tentaklerna i blint raseri. Detta borde möjligen varit en ledtråd: jag är en enorm bläckfisk och min syster en liten flicka. Nåja, det man inte har i hjärnan sitter i tentaklerna – hoppas jag.

Det verkar onekligen så. Tentacular gör omedelbart avtryck. Den egna stilen med den udda humorn i ett litet paradis av små öar. Fysiken är grejen i det här pusseläventyret. Jag suger tag i containrar med tentaklerna (a.k.a. mina armar), hivar iväg dem med monstruös styrka, och använder elledningar som slangbellor för att få iväg dem ännu längre.

"Fysiken är grejen"

Finmotoriken är mer komplicerad, men konstigt vore ju annars med mina slemmiga "fingrar". Sina smarta och bitvis kaotiska pussel till trots är det ändå den fyndiga tonen som träffar allra bäst. Att suga tag i stadshuset med en tentakel och bända upp taket för att snacka med kommunfullmäktige är något du helt enkelt inte gör i något annat spel.
Fredrik Eriksson

Spela vidare-sug: Enormt. Fyndigt som få och känns som gjort för VR.
Spela också på: Meta Quest 1 och 2, pc-kompatibel VR

Song in the Smoke: Rekindled

"Känner mer jobbstress och mindre spelglädje"

Testerna i den här artikeln handlar om första intryck, och i det avseendet framstår Song in the Smoke som... rörigt. Det är en VR-take på överlevnad men det kostar mer än det smakar när jag bygger vapen, facklor och kläder. Känner jobbstress, inte spelglädje, när jag bygger knivar, slår ihop stenar och täljer pinnar med ungefär samma kontrollrörelser. Det är fullt möjligt att spelet tar sig, och kanske rentav rimligt då det handlar om en survival-titel. Men inledningen ger inte mersmak.
Fredrik Eriksson

Spela vidare-sug: Nja, första intrycket är mer rörigt än roligt.
Spela också på: (originalverisonen på) PSVR, Meta Quest 1 och 2, pc-kompatibel VR