Efter min provspelning under sommaren blev jag mer lockad av Payday 3 än jag tänkt mig – och det lever till stora delar upp till förväntningarna. Att råna en bank är förvånansvärt lätt. Att genomföra en ordentlig stöt in i minsta detalj är desto svårare; det är därför man återvänder.

"Ger en härlig hemlig agentkänsla, samtidigt som man kan gå loss med hagelbrakare"

För en sån som jag som misslyckas med stealth i princip lika ofta som jag försöker mig på det, blir vapnen mitt viktigaste verktyg. Payday 3 är ingen "tung" shooter. Vapnen känns relativt lätta, och ens karaktär är ganska snabb och rörlig. Det finns en bra variation och att smyga runt med ljuddämpad pistol ger en härlig hemlig agentkänsla, samtidigt som man kan gå loss med hagelbrakare och känna sig som Rambo. Det gäller dock att ha koll på ammunitionen, för den är begränsad. Och om man inte är försiktig, inte planerar in ammo drops i förväg, ja, då kan man snart stå där tomhänt.

Spelaren börjar alltid i en öppen fas, där man är fri att gå omkring och utforska precis så mycket som en vanlig medborgare skulle få. Redan då får man välja om man ska kliva in och ta kontroll med våld, eller smyga sig runt och hitta en finurlig lösning för att komma åt målet. I vissa fall låses en del av pengarna undan om man blir upptäckt för tidigt, men det tar också längre tid att genomföra en heist om man kör stealth – man får välja vad man föredrar. Om en vakt upptäcker att man har något fuffens för sig kan man bli eskorterad ut, och om man befinner sig i ett begränsat område är det handfängsel direkt, och ens medbrottslingar får försöka frita dig.

Varje rån går till på sitt eget sätt, men generellt handlar det om att sätta igång en process (termit, en borr, eller liknande) och att hålla undan polisens anfall. Sedan får man skjuta sig fri när man ska fly med bytet, och det är något av det roligaste: om man ska komma undan med någorlunda mycket pengar krävs det att ni roffar åt er uppemot en 8–10 väskor med cash, som är mycket mer än en fyramannasquad enkelt kan bära. Det är då teamwork krävs, att koordinera, att flytta bytet och att hålla undan poliserna. Och undvika att bli inträngda och omringade i ett hörn. Det är en utmaning, särskilt på högre svårighetsgrader.

"Det är då teamwork krävs, att koordinera, att flytta bytet, och att hålla undan poliserna"

AI:n lämnar lite mer att önska: poliserna är inte alltid de smartaste och på normal svårighetsgrad krävs det ganska mycket för att de ska överrumpla en. Det brukar i så fall ske i slutet när de verkligen svärmar in. Och likadant med AI-bottarna, men de håller sig i alla fall ur vägen om man försöker smyga sig in.

Fler vapen och annan utrustning låser man upp genom att spela, levla, och tjäna (läs: råna) pengar, och det är grunden gameplay-loopen. Men att jag vill fortsätta spela om handlar mer om att jag vill ha mer av actionkicken än att jag vill låsa upp en ny rånarmask till min karaktär.

Omspelningsvärdet är viktigt för Starbreeze, det märks. Det finns ett antal olika stötar, och även här är det relativt stor skillnad mellan upplevelserna. Ena stunden rånar man en traditionell småbank, sedan ett konstmuseum, och därefter en värdetransport på Queensboro Bridge. Det finns alltid ett flertal olika sätt att angripa varje bana. Dessutom byts koder ut, viktiga rum förflyttas, fiender ändras. Detta för att man inte ska kunna göra allt på autopilot. Du har i teorin alltid en ny upplevelse framför dig. För att inte nämna alla skills du kan låsa upp, gagdets och vapen du kan köpa, som påverkar hur du spelar och vilken roll du får i en grupp. Och det är ett måste att anpassa tillvägagångssättet efter miljön. På bron finns inte mycket skydd, och det krävs extra eldkraft när polisen anfaller från alla håll. Vid andra rån spelar gisslanutbyten en större roll, och tiden man köper sig kan avgöra hur mycket av bytet man faktiskt kommer undan med.

Vilka kumpaner man slår följe med spelar också roll. Spelet är gjort för att nyttja röstkommunikation, så att lira med ett gäng kompisar är det överlägset bästa sättet att spela Payday 3. Visst, det är spännande på ett lite annorlunda sätt att spela anonymt med (tysta) främlingar – jag har bara haft positiva upplevelser hittills! – men ett lite undermåligt chatthjul gör det svårt att skapa meningsfull interaktion utöver "jag behöver ammo". Det går exempelvis inte att be någon ta gisslan, skjuta en vakt, eller vakta ens rygg när man bryter upp ett lås – allt som jag känt ett behov av uttrycka, utan att kunna göra det. Att skriva i chatten funkar, men att göra det under en hektisk eldstrid bryter mitt flow (om man nu ens kör med tangentbord).

"Lite ironiskt att det är svårt att ta sig in i ett spel om bankrån"

Men trots allt: inget går upp emot att detaljplanera en stöt med kompisar ("Vi kör helt på stealth den här gången, på riktigt!") och en stund senare lyssna på en alltmer panikdrabbad polare måla in sig i ett hörn av övervakningskameror och vakter i sitt stressade försök att inte sätta igång larmet. Nästa gång är man perfekt synkroniserade och gör en Hollywood-osande rekordstöld. Det är en av anledningarna att Payday 2 lyckades, och det lever vidare i trean.

Samtidigt måste jag ge spelet lite kritik för den sociala delen: Det går att lägga till vänner inuti spelet, men trots att det finns en party-flik och det står att jag är ensam i ett sällskap går det inte att skicka inbjudningar till kompisar. Istället måste man gå in i matchmaking och sortera på "endast vänner" i samma veva som en kompis gör det för att hamna i samma spel, och sedan upprepa det inför varje omgång. Och är man två eller tre spelare blir det svårt att fylla ut med andra spelare. Onödigt krångligt och ett irritationsmoment.

Ett annat? Servrarna och uppkopplingen. Som bekant var det problem med matchmakingen och det drabbade även undertecknad. Lite ironiskt att det är svårt att ta sig in i ett spel om bankrån. Men efter helgen har det fungerat felfritt, åtminstone för mig, så förhoppningsvis är den biten till största delen löst. Dock kvarstår det faktum att man behöver vara online när man spelar, i syfte att undvika fuskande. När det fungerar är det inget jag tänker på, men blir det nätstrul hos Starbreezes servrar eller hos en spelare (alla har ju inte felfri internetuppkoppling) kan man lätt tappa humöret. Och så den där frågan: kommer spelet att stängas ner när utvecklarna inte längre tycker att det är värt att hålla vid liv? Och vad gör man med sin tidsinvestering då? Payday känns ju som ett spel man mer än gärna lirat på ett klassiskt LAN, men tänkte man ta med sig en Steam Deck och lira på Moderskeppet 2 kan det bli problematiskt.

I slutändan kommer man, trots visst stök och bök, inte från att Payday 3 är ett kliv framåt. De olika rånfaserna, stealthmöjligheterna och den visuella uppgraderingen från tvåan gör att trean är ett bättre och mer fängslande spel. Att vara (virtuellt) kriminellt är häftigt, och jag vet redan två kompisar som jag kommer försöka övertala att skaffa spelet så att vi kan begå lite brott ihop.

Fotnot: Payday 3 är släppt till pc, PS5 och Xbox Series X|S. Testat med Ryzen 5 2600X, RTX 2060 Super, 16 GB RAM.