Need for Speed: Shift

Suveränt svajig styrning

Fantastiska kontroller - när de fungerar

Det område där Shift gör bäst ifrån sig är själva körningen. Det är också där det irriterar som mest. Väljer man att starta direkt utan att ändra några inställningar (och det gör man - spelet drar som sagt igång automatiskt) väntar en synnerligen svajig upplevelse. Jag inledde med handkontrollstyrning på konsol, efter ett varv på Brands Hatch var jag färdig att ge upp. Bilarna överstyr något brutalt, oavsett om du kör fyr-, fram- eller bakhjulsdrivet. En så enkel sak som att köra rakt fram med måttligt gaspådrag känns som att dansa på slak lina. Så ska det givetvis inte vara, och det behöver det inte heller - det gäller bara att ställa in kontroll- och överstyrningsreglagen rätt. När det är gjort (vilket tar sin tid) är körningen riktigt njutbar - äntligen är det du som styr bilen och inte tvärtom.

Need for Speed ur ett fräscht perspektiv.

Bilsimulatorer gör sig förstås bäst med ratt och Shift är inget undantag. Microsofts 360-ratt ger en stabilare körupplevelse redan med default-inställningarna, och med lite skruvande funkar körningen väldigt bra. Men om du vill ha en riktigt bra körupplevelse kopplar du in en bra ratt och kör pc-versionen. Jag har testat med en Logitech G25 och körupplevelsen är enorm, fullt i klass med genrens bästa. Körningen känns rejält trovärdig: för att köra riktigt snabbt måste man ta hänsyn till väggrepp, hastighet, antal hästkrafter och vägens beskaffenhet. Annorlunda uttryckt: det går inte att fullgasa sig igenom branta kurvor, gas och broms måste obönhörligen anpassas efter hur banan ser ut. Det är svårt, det är skoningslöst och det är riktigt jäkla kul. Men först måste man alltså radera alla tidigare idéer om hur Need for Speed ska bete sig.

Simulatorambitionerna har som följd att en cockpit-vy står till buds. Den förtjänar många lovord, framförallt den sanslöst välgjorda kameran inifrån bilen. I andra spel tycks kameran sitta fastklistrad inuti bilen, i Shift lyckas den likna en mänsklig skalle. Bromsar du häftigt åker kameran framåt, svänger du flaxar den i sidled och vid krasch blir synfältet svartvitt och suddigt. Utan tvekan det bästa jag sett i ett bilspel och, om det finns någon sorts kvalitetstänk i det där med att sno andras idéer, snart standard i konkurrerande bilspel.

En opolerad diamant

I think this is the beginning of a beautiful friendship

Även om Shift är långt från det perfekta bilspelet tvekar jag inte en sekund med att utse det till det bästa Need for Speed på ett decennium, ja kanske det bästa någonsin. Det är ofta makalöst bra, fyllt av närvarokänsla och inlevelse. Ändå lider det av åtskilliga misstag, som opolerade detaljer, rent slarv (kvalitetstestarna kan omöjligt ha missat styrningsbekymren), ologiska menyer med rena felaktigheter och bisarra dialogrutor (behöver pc-spelare verkligen veta att spelet laddats färdigt...?).

Om du tänker dig att köpa Shift faller min rekommendation tveklöst på Windows-versionen. Den känns mer finpolerad än konsolsyskonen och med en bra ratt i din ägo väntar en fartfylld höst i glädjens tecken. Även om spelet är bra också till 360 och PS3 ska man komma ihåg att både #Forza 3 och #GT5 är på gång. Givetvis kan du köpa alla tre spelen, men om du bara vill ha ett enda racinglir i höst har jag en bestämd känsla av att de konsolexklusiva kommer göra bättre ifrån sig än Shift.

De som väntat sig ännu ett typiskt NFS-spel blir förmodligen gruvligt besvikna på Shift. Icke desto mindre är det ett oförlöst mästerverk. Jag hoppas innerligt att slippa se nästa del redan om ett år, ge utvecklarna den tid de behöver för att visa hur bra de faktiskt kan. Racingfans världen över förtjänar det. Detsamma gör utvecklarna.