Personligen kan jag tycka att det är väldigt uppenbar och plump nivå på Rockstars satir, men det är å andra sidan genom att förenkla som de driver igenom sina illa dolda budskap och poänger. Med visst överseende köper man det och finner det underhållande - fläckvis genialiskt - men andra gånger rentav löjligt lågt. Alla får sig i rättvisans namn en släng av sleven, men Rockstar tenderar att ta det lite för långt - särskilt när man i egenskap av de tre alltmer urspårade karaktärerna i handvändningar orsakar enorma blodbad för petitesser. Dessutom är det bara att konstatera att attityden gentemot kvinnor - även i kontexten karikatyrer - rakt igenom är tröttsamt tafflig, och att Grand Theft Auto V är ett väldigt grabbigt spel. Men det är man som GTA-konsument förmodligen vid det här laget hyfsat kalibrerad på.
Det finns bara ett sätt att köra fyrhjuling på - i kalsongerna.
Distansen till ämnet är dock ännu mer påtaglig här än i föregångaren eller San Andreas, där man ju trots allt kunde träffa och dejta lämpliga damer och därigenom fördjupa insikten i karaktärens privatliv. Femman slänger detta åt sidan och här lämnas man åt opersonliga kontakter på en dedikerad sexsajt eller att ragga på strippor och prostituerade. Jag fördömer inte konceptet i sig - det hade säkert kunnat göras intressant på ett dekadent sätt, men i GTA V är det bara pubertalt flams i form av hjärndöda minispel och korta, repetitiva fraser. Å andra sidan ska man ju i rättvisans namn framhålla att det inte är något krav att ägna sig åt för spelets progression. Man kan ju bespara sig skiten och ägna sig åt förströelse som golf (Tiger Woods gjorde förvisso med varierad framgång både och).
En annan sorts dans
Grand Theft Auto V är som bäst när man ska planera någon av de många kupper som huvudkaraktärerna gör tillsammans. Att reka, sno en lämplig flyktbil, införskaffa tokroliga rånarmasker och utrustning och sen skrida till verket är briljant actionunderhållning med indragande uppbyggnad och dessutom storslaget genomförande (när det väl brakar loss). I den Heat-artade hetluften har man möjlighet att i realtid byta mellan karaktärerna för att detaljstyra varje part, och många gånger uppmanas man att göra det för att aktivt delta i alla perspektiv, vilket är mycket välkommet.
Massa hästkrafter. En mankraft.
Skaparna har till slut insett att genren har en genomgående generisk formula, som blivit lite väl bekant med alla hämta/lämna- och transport-uppdrag, och därmed ansträngt sig för att bryta mönstren. Dessvärre är sidouppdragen inte fullt så uppfinningsrika - vissa är bokstavligen bara tröttsamt arbete som ska utföras. Att rodda runt en bärgningsbil inte bara en gång utan flera för att kroka fast och beslagta bilar är precis så kul som det låter.
Grand Theft Auto V är mycket riktigt, som utlovat, en fullmatad upplevelse där man lätt går vilse i sidospår och på de äventyr som slumpen frammanar. De tre huvudkaraktärerna innebär en ständig variation som man nu inser att man hädanefter aldrig skulle vilja vara utan, och uppdragen centrerade kring kupper, rån och tillslag får en att riktigt gnugga händerna som vore man en mästerskurk. Men det lär inte förvåna någon att den femte delen lik förbannat är mer av samma sak, mer av det vi lärt oss älska men också de transportsträckor vi slösat lite för mycket tid på, och mer av samma plumpa hit-and-miss-satir. Jag kan också tycka att trovärdigheten väldigt ofta får stryka på foten till fördel för den spelmässiga underhållningen, när man ständigt uppmanas att mörsa ner oproportionerliga mängder fiender utan eftertanke. Jag skulle vilja ha friheten att fly, att undvika massmorden och således bevara känslan av att vara kriminell i underläge.
Los Santos - möjligheternas stad
Du behöver förmodligen varken den här recensionen - eller någon annan - för att bestämma dig. Du har med all säkerhet redan gjort det. 265 miljoner dollar och fem år kan inte ha fel. I det här fallet är det helt sant - Grand Theft Auto V är inte bara sin satiriska handling eller sina grovmejslade karaktärer. Det är inte bara summan av sina kontroverser. Det är framförallt ditt spel, med de friheter du tar dig och den upplevelse som redan börjat formas i ditt hjärta. Så grattis. Du har många timmar underhållning framför dig. Jag har mina bakom mig - och avundas dig. Det är nog så talande.
