In i kampanjen har man också blandat valfria så kallade Strikeforce-uppdrag, som zoomar ut på slagfältsnivå och sätter spelaren i rollen som kommendör över ett flertal olika grupper. Rainbow Six blandas med #World in Conflict (eller varför inte det bortglömda #Endwar), och spelaren kan hoppa mellan enheterna för att själv styra dem i förstapersonsvy. Misslyckas man med ett Strikeforce-uppdrag får man ingen andra chans, utan tvingas leva med konsekvenserna.

Just gråzonerna och otydligheten med vad som kommer att påverka vad, och hur definitiva ens beslut är, ger kampanjen i Black Ops 2 en nerv som väcker ett engagemang man inte trodde sig ha för en Call of Duty-handling. Plötsligt börjar man bry sig om karaktärers motiv - inte minst sina egna ställningstaganden. Att jag ens lagt karaktärernas namn på minnet den här gången är en stor komplimang.

Årets julklapp 2025

Detta blir tyvärr inte rakt igenom så fokuserat som det kunde varit på grund av att man i ett försök att ständigt hålla miljöer och händelser fräscha hattar fram och tillbaka mellan tidsåldrar och platser. Visst är det kul att variationen är stor och innehållet späckat, men vissa vändningar i handlingen kan bli väl uppenbara medan andra försvinner i kaoset, möjligen för att slippa förklaras och lämnas till sitt öde som manushål.

Kampanjen tjänar ändå mer än någonsin i Call of Duty-sammanhang sitt syfte att underhålla, och är precis lagom i längd för att man ska palla att hålla intresset uppe. Här introduceras också en del av den framtidsutrustning man närmare kommer att få bekanta sig med i multiplayer. Vissa av de mer kontextkänsliga - flygande-ekorre-dräkter, nano-handskar för väggklättring och optiskt kamouflage - är såklart begränsade till kampanjen, men andra - radiostyrda robotar, hoppande minor och röntgenpulsskärmar (jag hittade just på begreppet, jotack) - är i allra högsta grad närvarande.

Ligor i balanserad multiplayer

Viktigast för Call of Duty-arvets överlevnad är förstås vad Treyarch gjort av med just multiplayer. Visst är den nya tekniken välkommen krydda, men lyckligtvis har man fokuserat på helt rätt saker den här gången och sneglat över mot företagsgrannarna #Blizzard. Här finns en omfattande ligastruktur som den i #Starcraft 2 och verktyg för de som vill se och reflektera över eller själv visa och kommentera matcher.

Det älskade multiplayerkaoset

Treyarch har begrundat det tidigare lite röriga systemet för att bygga egna spelarklasser och utrusta dem med vapen och perks – och tagit sig för att renovera det helt. Resultatet är förvisso troget Call of Duty-formulan men betydligt mer överskådligt, och påminner om ett rollspels inventariesystem. Här kan man också välja att luta sig mer åt perks och färdigheter eller mer åt vapen och utrustning. En annan betydande och mycket välkommen förändring är den av "killstreaks" – Call of Duty-spelarnas drog – som blivit "scorestreaks". Nu bygger de belöningar man väljer åt sig själv istället på poäng, oberoende av hur många som dödas, vilket gynnar även defensiva spelare, eller sådana som anammar spelupplägget i större utsträckning. Mindre egotripp, mer lagarbete. Äntligen!