Som en stor, svart och kantig monolit breder den ut sig; serien som antagit formen av en symbol för vad som är förutsägbart med spelindustrin. Vi vill bara leka krig, heter det. Och siffrorna talar sitt tydliga språk: Call of Duty-spelen överskuggar all övrig underhållning.
Men är det något fel med att göra något förutsägbart, om man gör det riktigt bra? Det finns något tryggt med ett hantverk som konsekvent strävar i samma riktning för att bli bättre genom att vara mer. Visst är de stora pengarna en morot för de utvecklare som i skift jobbar oavbrutet med Call of Duty-spelen för att få ut ett vareviga år. Sådan är den moderna, kapitalistiska världens väg.
Män med gevär
Och #Call of Duty: Black Ops 2 är kanske förutsägbart - men således också precis allt det vi förväntar oss.
Nu förenklar jag, givetvis. Utvecklarna #Treyarch, som för två år sedan stod för #Black Ops och nu tar över skiftet i Call of Duty-fabriken efter #Modern Warfare 3, har ändå ansträngt sig för att sätta prickskjutandet på huvuden i sammanhang där vi inte hunnit bli lika bekväma och mätta. Även om man nu inte zappar varandra med laserpuffror eller teleporterar runt sig, har vi ändå att göra med ett spekulativt framtidsscenario, förlagt till 2025.
Han vill se världen brinna år 2025
Det första Black Ops berörde om någon minns fragmentariska, dolda operationer under Vietnamkriget och kalla kriget, upplevda av en viss CIA-understödd soldat vid namn Alex Mason. Treyarchs fortsatta skildring i kampanjen för Black Ops 2 bär det stridslystna arvet vidare, från far till son. Masons son alltså. Han heter David och försöker nysta upp den trassliga, förtegna historien kring en terroristledare vid namn Menendez som på 80-talet slår slint fullkomligt och gör det till sin personliga sak att hämnas. "Menendez vill se världen brinna", som man uttrycker saken. Och 2025 kommer världen mycket riktigt att brinna...
Om terroristen får inreda...
Handlingen ska ha tagits fram i samarbete med den just nu heta Hollywood-manusförfattaren David S Goyer, som å ena sidan har skräp som Blade och Ghost Rider: Spirit of Vengeance på sitt samvete, å andra sidan i nära samarbete med Nolan-bröderna också har skrivit den stilsäkra Dark Knight-trilogin. Treyarch pekar gärna stolt på Goyers skapande av Menendez som fiende; en oberäknelig man med personliga motiv man som spelare ska kunna "sympatisera med". Nåja.
En handling att påverka
Det är sannerligen inget fel på ambitionerna den här gången. För inte nog med att man försöker nyansera det klassiska "good guys good" slash "bad boys bad" (jag blänger på dig, #Warfighter) och ge upphov till gråzoner - man har dessutom i David Cage-anda försökt sig på att bygga en berättelse som utifrån diverse moraliska val och handlingar, eller brist därav, faller ut på olika sätt. Karaktärers vara och icke vara står på spel - kedjor av händelser vars länkar slutligen påverkar utfallet för hela kriget.
