Tycka vad man vill om fighting och UFC i verkligheten. Det må vara brutalt och onödigt våldsamt, överdådigt och amerikanskt där slagskämparna får Messias-liknande roller för fansen med egen signaturmusik och dylikt. Men som tv-spel gör sporten sig utomordentligt bra av just den anledningen.
I denna tredje upplaga av Undisputed-serien känns det verkligen som om utvecklarna på #Yuke's (samma som gör WWE) har lyssnat på sina hardcore-fans. De vill ha autenticitet och rejält djup, utan att själva spelet är lika svårt som ett normalt fightingspel. Det har utvecklarna lyckats med. Det märker du redan när du startar spelet, när du får välja om du vill ha komplicerade (pro) eller enkla (amateur) kontroller.
Peta aldrig, aldrig näsan med motståndarens ben.
Styrningen i sig är enkel, men du behöver ha ett bra minne för att komma ihåg alla kontroller och kombinationer som spelet fyllts med. Att det dessutom är olika för olika fightertyper gör det ännu djupare, och matcherna blir sällan enformiga eller tråkiga. Inledningsvis får du en genomgående tutorial som går igenom attack och försvar i ett fyrtiotal olika steg. Dessa får du också påminnelse om under matcherna, tills du känner att du bemästrat styrningen helt.
Grafiken gör sitt till att få matcherna att kännas verkliga och spännande. Slagen, sparkarna och greppen rör sig väldigt naturligt och när blodvite uppstår beror det på att du fått in en snygg träff på just det stället. Även arenor, domare, presentatörer och menyer är väldigt genomarbetade och fräscha.
Våldsamt djup
Det här med speldjup är något Yuke's verkligen ansträngt sig med, och inte bara i själva matcherna. Det finns sju viktklasser med runt 20 fighters i varje klass, alla med sin egen fightingteknik och stil. Ett nytt tillägg är dessutom Pride, en före detta fightingorganisation med samma ägare som UFC, med ytterligare ett trettiotal fighters att välja och vraka bland. Du får även välja bland en hel massa domare, matchtyper och arenor, så enformigt kommer detta spel aldrig att bli.
Karriärläget är väldigt genomarbetat till i år, där du antingen kan använda en existerande fighter eller skapa en egen karaktär för att ta dig igenom UFC-organisationen ända upp till toppmatcher och stjärnstatus i MMA-världen. I tidigare spel var det mycket lull-lull i karriärläget, men nu har utvecklarna satt fokus på det som betyder mest: matcherna. Det tar mycket mindre tid att förbereda sig för dem, och du får därmed bra mycket mer speltid till det som faktiskt är roligt.
Ögonblicksbild tre sekunder innan matchens slut.
Online rör sig #UFC Undisputed 3 väldigt bra, och har du ett gäng polare som också spelar kan ni skapa ett Fight Camp, där likasinnade fighters tävlar som grupp under samma emblem mot andra gäng. I communitydelen kan du lätt ladda upp highlights från dina matcher och dela med dig av (det vill säga skryta om) storslagna vinster.
En av få saker att klaga på i detta i övrigt väl genomarbetade spel är ljudet. Musiken är lite tråkig och kommentatorerna kan bli lite enformiga, även om de överlag tillför mycket verklighetskänsla till matcherna (särskilt om du spelar Pride-fighter). Men det är också det enda som är negativt – som spel är UFC Undisputed 3 väldigt underhållande och har extremt lång livslängd, oavsett om du gillar fightingspel generellt eller bara är ett väldigt stort fan av sporten.
Fotnot: Recensionen bygger på PS3-versionen av spelet.
