SWAT 3: Close Quarters Battle

Alla taktiska FPS-spelare sitter just nu med Ready or Not. Detta av förklarliga skäl då vi inte sett denna typ av spel sen 2005 och SWAT 4. Ready or Not är också en kompetent fortsättning som fick mig att vilja gå tillbaka och prova SWAT 3.

SWAT utvecklades som en del i Sierras Police Quest-serie och blev sedan sin egen spin off-serie. Ettan var en del av alla FMV-spel som släpptes där i slutet av 90-talet, tvåan blev mer åt RTS-hållet medan trean blev en FPS som fokuserade på taktik snarare än bara köttande. Detta kom i bakvattnet av andra taktiska skjutare som Rainbow Six och Delta Force. Skillnaden i SWAT var att man som polis måste ge förövarna en chans att ge upp innan man satte en kula i pannan på dem. Om ett uppdrag klarades utan att någon dog så blev man dessutom belönad för det med högre poäng. Just detta var rätt unikt i ett spel från den tiden.

Breach, Bang and Clear

Det som stack ut då och även sticker ut 27 år senare är hur smart både förvarna och ens egna kollegor är. Kollegorna går att styra runt med olika kommandon och har du flera team som är på olika ställen i huset kan du inte bara följa dem, men även ge order via deras hjälmkameror (lite som i gamla Space Hulk). Detta är speciellt nödvändigt när man har tio poliser att handskas med, men det ska också sägas att de klarar sig väldigt bra själva och gör taktiskt bra beslut. Jag behöver inte barnvakta dem och om jag säger åt dem att säkra ett rum så kan jag räkna med att de faktiskt gör det. Det är få spel idag jag känner denna tillit till mina datorstyrda medspelare. Sen händer det givetvis att de också gör fel och blir skjutna, men det känns aldrig som det är spelets fel utan snarare sånt som kan hända om du tjänstgör under SWAT. AI:n klarar också avancerade saker som att synka ett försiktigt öppnade av en dörr och sen slänga in en flashbang. Både tillsammans och med spelaren inblandad i leken. Att säga åt dem att ”Breach, Bang and Clear”, sen se en kollega ta ut en flashbang, vänta på att jag ska spränga upp dörren och direkt laddningen gått av så slänger hen in shock-granaten medan resterande gäng stormar. Det är en svårslagen känsla och den här mixen och synkningen mellan AI och spelare är fortfarande imponerande idag.

Vad gällande story och upplägg så är det något som är spelet svaga sidan. Det finns en övergripande story där någonstans, men allt som allt känns det mest som lösryckta uppdrag. Vilket på ett sätt kan kännas realistiskt då det nog är så det känns att vara insats-polis, men som spelare hade jag nog önskat lite mer just här. Presentationen är väl kanske inte heller den bästa, jag får välja mellan en rad poliser och även utrustning, men inget känns direkt som det är någon större påverkan mot uppdragen.
Vapnen är av polisstandard med några varianter av MP5or, M-16, hagelgevär och lite annat, men det är egentligen inget spännande även om det säkerligen är realistiskt. Det jag kör mest med är också ljuddämpade MP5or och något hagel för att kunna blåsa upp dörrar. Mina officerare har namn och även profiler, men tyvärr så bryr jag mig inte om dem de minsta då man aldrig lär känna dem annat än på ett papper. Liten kul notering är i alla fall att Sonny Bond från Police Quest finns med att välja in i truppen.

Grafiken håller rätt fint idag. Animationerna lämnar en del att önska, men samtidigt så är de också väldigt tydliga. Det är lätt att se när mina kollegor gör något som att luta runt hörn eller smyger. Alla utrustning syns dessutom i händerna så det är också lätt att se när de är redo med sina uppgifter. Även miljöerna känns trovärdiga och mer som riktiga platser än banor. Ljudbilden är också helt ok, men den går förstås inte att jämföra med hur spel låter idag. Det är dock samma sak där som med grafiken, det avskalande gör saker med tydlig om vad som händer och sker.

SWAT 3 är fortfarande ett riktigt bra spel för den som gillar taktiska skjutare. Det som imponerar mest är AI:n och hur dynamiskt och organiskt spelet känns. Betyget dras dock ned av det narrativa och att spelet i stort känns som lösryckta uppdrag. '

Ja precis, det där med att vapnen syntes och även annan taktisk utrustning gick att se på karaktärerna var sjukt nice.

Jag håller delvis med i att det känns mer äkta, men hade gärna haft något narrativ runt kollegorna och gruppen. Tänker som liknande X-Com kanske? Hade ju gått att centrera något runt den egna styrkan, men som du säger ha slumpartade uppdrag. Att spelet utspelar sig över dygn kanske och att kollegorna behöver vila, då skulle de kännas som att vara polis på riktigt.

Tack! Jag tänker ibland på äldre spel när nya varianter kommer och tycker då det kul att gå tillbaka. Ska försöka göra fler retro-nedstick när jag gör detta.

Och tack för att du läser.

Ja de hade säkerligen tittat på R6, men samtidigt gjort sin egen grej. Det här med att vara en polis och jobba för en "Life preserving organisation" gör saker annorlunda än Rainbows antiterroriststyrka.

Jag vet faktiskt inte angående mods, men ska nog kolla upp det själv nu när du säger det.

Ja precis, första uppdraget ska man gå in i ett litet bostadshus i förorten. Det är småskaligt och snabbt, men är realistiskt. Tänker att de flesta calls är i den stilen och inte terrorister som barrikaderat sig i en flygplats.

I 2an kunde man ju spela som skurkar också. Var kul att hålla på och begära pizza och grejor för att släppa gisslan.

Tycker också 3:an var bättre än 4:an. Men kan också ha och göra med att jag själv spelade 3an så mycket. 4an har några riktigt bra uppdrag dock, ett när man ska ta den där massmördaren som har massa skyltdockor nere i källaren och gisslan inlåst i ett rum. Det är fan creepy på riktigt.

Ja!! Det spelet hade jag, var fan rätt annorlunda för ett NES-spel. Hyfsat seriöst tema också. Första placera ut sina krypskyttar och sen bryta sig in och tömma huset.

Funderar om jag ska recensera de andra två, men 1:an lär ju inte ha hållit så bra. Minns att det kändes mer som en polisutbildning. Att lära sig skjuta som marksman t.ex. och fylla i vindriktning och skit var inte helt lätt.

Det jag gillar mindre med 4an var elpistolen. Var så lätt att få fienderna att ge upp. I 3an måste man som vara lite med och agera på hur de beter sig. Minns man kunde se på ögonen om de var stressade eller inte också, vilket var rätt speciellt på den tiden.