Hur hinner Svensson med alla 100-timmarsspel?

Bor och har alltid levt ensam så haft en del tid för spelande överlag. Men har väl vidgat mina hobbys lite mer så det har minskat aningen.
Dock har jag verkligen inte spelat mycket alls sen pappa gick bort och morsan behöver stöd på oilka sätt. Slutförde iallafall BG 3 sent omsider och tyckte sista akten var lite seg, ville bara varva det nästan så snabbt som möjligt.
Nu är det gjort.

Får dåligt samvete när jag sitter inne och spelar hela sommaren därför tar jag alltid den större delen av semestern vintertid, dedikerad för spel. Sambon är väldigt förstående kring mitt intresse. Har inga andra hobbies och umgås helst med vänner i ett co-op eller multiplayer spel. Kollar varken på tv, film eller serie för då har jag inte tid att spela. Sambon jobbar helger så har alltid helgerna fria för spel. Träna kroppen gör jag på morgonen och efter det klämmer jag in ca 1h gaming med Steam Deck innan jobbet då jag pendlar. Brukar aldrig spela klart open world spel då det tar för mycket tid, brukar räkna som avklarat efter typ 75% completion. Sen har vi ju Zelda, Starfield och Elden Ring som jag förstås aldrig får nog av och har minst 150h i varje 😅 Men mina favoritspel följer Resident Evil, Dead Space, Alan Wake modellen, dvs ganska linjära, fokus på story och går att klara på ca 20h. Blir farsa om ca 4 dagar så är på semester just nu och spelar järnet då jag förstår att det lär bli ändring på mina rutiner efter det.

Håller med. Med hus, heltidsjobb, fru och småbarn har jag väldigt lite tid för spelande. Och har jag väl tid så saknar jag energi. 20-60min på steam decken blir det max för mig i veckan.

Men jag drog ner spelandet rejält under pandmin. Vid hemmajobb ruttnade jag på att sitta i samma rum framför wn skärm på fritiden när jag jobbade hemma.

Jag har några tips som kanske kan hjälpa alla med familj och barn.

1. Dumpa tjejen/frun du har barn med.
2. Dela på vårdnaden, 50% av din tid är nu egentid.
3. Skaffa en ny tjej/fru som är gejmer

Försöker själv jobba med den här biten (att inte ge upp spel), då risken finns att jag får börja om och därmed förlora ännu mer tid... 🙃 Men ja, jag försöker välja spel med omsorg. Livet är för kort för dåliga spel.

Gärna kortare spel, men då ska dom tame tusan inte kosta 700-800kr

Man behöver inte köpa alla spel. Det ligger en hel planerings kunskap och självdisciplin bakom att spela så många spel som möjligt. Själv så gillar jag att spela några Apex liknande spel. Det betyder att mycket av tiden går åt till det. Och dom blir man i princip aldrig klar med. Det är jätte roligt att vara gamer nu tycker jag. Har alltid spel att se fram emot. Har säkert 10+ spel i år jag verkligen ser fram emot. Men behöver igentligen inte köpa ett enda nytt spel 5+år framöver. Pågrund av allt som redan finns.

Bara att låta alla nya spel filtreras genom kidsen först och sedan plocka guldkornen.
Det mesta som släpps är ändå nyare versioner av spel man redan spelat, så de behöver man inte lägga onödig tid på.

Nu ska vi se...
Jag har det mesta DLCt kvar på The Witcher 3, men detta är pågående (hållit på sedan 2018? )
The last of us 2 är fortfarande inplastat. Uncharted sista delen är jag nog 50% in i, men det var nu så länge sedan jag spelade så om jag ska plocka upp det igen får jag nog kolla youtube.
Fick feeling en dag för några veckor sedan och köpte Pillars of eternity på switch vilket ledde till att jag började kör det på datorn istället.. fick köra om ett gäng timmar..
God of war har jag kommit kanske 10 % in.
Metal Gear solid IV ligger jag kanske 75% in.
Nu skrapar jag bara på ytan här av spel jag har liggandes i "kö" för att spela/spela klart.

Nu är det väl min ADHD som gör att jag gärna hoppar på ett nytt tåg när jag blir sugen på ett typ av spel och de andra blir liggande.. Cyberpunk 3h in...
På tala om det.. så är jag sugen på att plocka upp Disco Elysium igen.. det blir en omstart! då jag inte kommer ihåg så mycket av de kanske 15 timmarna in jag är där.

Nu är ju detta ett jäkla ilandsproblem och jag önskar ju såklart inte bort min dotter och sambo.. då får spelen ligga om man ska välja, vilket är så jävla rimligt!
Ofta när jag summerar ett stort open world spel så brukar tiden jag lagt på dom vara mer än standard, antagligen beror detta på omstart efter långa pauser och hitta in i spelet igen etc..
Som Botw där jag klockade in på 200+ timmar med speltiden utspridd mellan 2017-2023 .

Jag ser gärna lite kortare spel men förstår att den stora massan kanske inte vill ha det.
Kan vi inte säga att vi kör 25h speltid på alla spel, resten får ligga som DLC

Tricket är att spendera all tid utanför jobbet framför gaming datorn och att undvika ansvar utanför jobbet. på arbetstid så är det 100% fokus och allt är seriöst, men när jag klockar ut så blir det full caveman mode.

Vill ha mer 100h spel, speciellt ifall dom är bra som BG3 och Yakuza8.

Jag har inte ens barn, men hinner ändå inte allt jag vill testa. Inte ens i närheten.

Har en flickvän som gillar spel lika mycket som jag själv, dessutom är vi inte intresserade av ha några barn, detta har gjort att jag både hunnit jobba, motionera och lira 42,3H senaste två veckorna.

Det handlar väl mera om att AAA titlar ger dig en valmöjlighet idag där du kan spela 10-15 timmar och få ut en bra story eller lägga mera timmar för att få ut mera av världen? Men att det såklart är valfritt. För det är ju ytterst få spel under 2023 som kräver att du spelar 20+ timmar, bara att du kan om du vill eller inte har råd med flera spel.

rookie numbers

Jag har 5 barn och sambo samt driver eget företag.

Skulle jag spela de fem spelen du nämner så skulle det ta mer än ett år för mig att klara ut dom. Men det jag gillar i spelväg är singleplayer och linjära spel. Jag har aldrig gillat openworld (spelade ett par openworld spel under PS3 och Xbox360 eran och tyckte de var skit allihop) då tempot är segt, långa transportsträckor, mycket "filler - content" som bara är meh, samt att ai, svårighetsgrader, strider och stridsmekaniker brukar vara så mycket sämre än tighta linjära spel, plus att openworld spelen är så stora och tar så mycket tid men bara är sådär i bästa fall.

Så för min del så är jag inte ens intresserad av de fem spelen du räknar upp förutom Baldurs Gate 3. Spelade ettan och tvåan i min ungdom och trean har fått mycket fin kritik. Men samtidigt är spel så trasiga sedan Xbox One och PS4 tiden så jag brukar vänta innan jag sätter tänderna i ett spel så de hinner bli patchade och fixade.

Spel kommer väldigt långt ner på rangordningen av vad jag gör på min fritid också. Lägger hellre tid på att träna varje dag. Jag har tränat en timma varje dag sedan tonåren och aldrig lagt av med det (varierar styrketräning och kondition/springa).
Eller ligga och läsa en bra bok i hammocken när det är fint väder ute.
Meka och laga bilar är roligt också, eller i alla fall så länge det är ens egen bil som man lagar och underhåller!

2023 spelade jag igenom Alan Wake 2 och The Callisto Protocoll, något mer singleplayer spel blev det inte.
Just nu håller jag på med Dead Rising 4. Sedan hoppas jag att jag kan komma igenom Dead Space remake och Resident 4 remake i år också. Samt börja med Baldurs Gate 3 till hösten för då har de förhoppningsvis fixat till spelat ganska bra så jag kan börja lira det. Baldurs gate 3 räknar jag inte med att klara i år utan spelandet kommer säkert att pågå in till nästa år.

Bästa är att inse att man inte hinner med allt. Utan det gäller att prioritera vad man heslt vill lägga tiden på.

Singel

...fast när man har gjort det, så är det kul att göra nästa grej! Jag har blivit farsa som precis fyllda 40. Det var många roliga år i DINK-livet, fast även det blir lite uttjatat i längden.

Själv har jag inga barn. Kommer hem från jobbet, käkar och tar en promenad med hunden. Efter 19-snåret sätter jag mig ofta i soffan och lirar fram tills typ kl 22 då det blir en paus. En stund senare kommer sambon och så brukar vi spela något tillsammans (jag spelar, hon tittar på, alltifrån jrpgn till resident evil och dark souls) fram tills kl 12. För egen del blir det allt från AAA till CS och diverse roguelikes.

Trivs ganska bra med det här.

Om spelen har nya sätt att göra saker, dvs nytt control scheme eller ett helt eget sätt att lägga upp menyer mm, så köper jag frustrationen med långa spel. Annars har jag inte haft något problem, då det går att pausa och hoppa tillbaka, men när man måste lära om spelet så blir man bara less.

Inga barn = ingen legacy
Barn = legacy

Jag hanterar spel som jag hanterar all media jag konsumerar. Är låten dålig, är serien dålig, är filmen dålig, är boken dålig eller spelet dåligt då byter jag. Sen spelar längden ingen roll på någon av dessa, så länge de underhåller mig.

Nu har jag vuxna barn och mer speltid, men jag upplevde att jag njöt mer av spelen när tiden var mer begränsad, men kanske samma som att chipsen är godast om man inte har så mycket.

Halva min årsspeltid på Xbox som är min huvudkonsol😂

Har nog alltid tyckt att snacka om spelen och tv-serierna är nästan lika roligt som att "förtära" dem. Så där peakade väl underhållningen på 90-talet, för mind del. ALLA såg på X-Files (torsdagar, 21:00 på TV4), till exempel.. Dagen efter så var det ju det som var "snacket". Och när ett nytt höjdarspel kommit/avslöjats... Ja just det...

🎶
Man ser inte skogen för alla träd.
🎶
Begränsningar är kreativitetens bästa bränsle.
🎶

Denna uppsjö av möjligheter till underhållning kan nästan på göra mig apatisk. Sitter och scrollar i flödet av filmer/serier eller spelbibliotek. När jag bara hade 4-5 spel totalt, till NES, då var det ju bara "fler" jag ville ha. Men så här i efterhand kunde det nog inte va mycket bättre än så. De där udda spelen som man fick lira hos den enda personen i stan som hade det etc, vilka guldkorn i minnesbanken. 👌

Det där känner jag igen mig i. Spelen är alltid roligast på söndagkvällar av någon anledning.

+2 på den! Spel har aldrig varit roligare än när man inte hinner spela dem, lol.

Jag är sambo men vi har inga barn. Min flickvän är också intresserad av tv-spel så vi lägger ganska mycket tid på det men jag hinner ändå inte spela allt jag vill.
Har många andra intressen - spelar i band, ritar/tecknar, skriver, läser, brädspel, älskar att laga mat och kan lätt spendera några timmar i köket en vardagskväll osv.
Utöver det så ska det tvättas, städas, handlas och sedan har man viktiga personer i sitt liv i form av föräldrar, syskon och nära vänner vars relationer jag är mån om och vill vårda.
Jag kan lätt lägga en helg på att spela om min sambo har andra planer och inte är hemma, men det kommer an lite på årstiden och om jag själv har något speciellt för mig. Att slå ihjäl en hel ledig dag med tv-spel är snarare något jag gör i brist på annat, eller vid speciella spelsläpp som man verkligen sett fram emot någon gång om året. Får lätt lite ångest av att sitta inne en hel dag och inte göra annat än att spela. Men om jag inte spelat på några veckor kan det vara riktigt trevligt vill dock inte göra det till en vana utan det räcker någon gång ibland.

Har fått bättre styr på min skärmtid sedan jag blev sambo, spelar mindre och mår faktiskt bättre av det. Blir kvalitetstid när jag väl sätter mig ner och jag prioriterar bara spel jag verkligen vill lira nu. Jag mår bra av att bo med någon annan för lever man ensam är det extremt lätt att fastna framför tv eller dator i flera timmar om dagen. Jag har svårt att kontrollera det där ä. Inte som att min sambo behöver dra mig i örat och dra ut sladden utan man blir snarare självmedveten i sina vanor och prioriterar att spendera tiden med den man älskar på olika sätt. Om min sambo vill hitta på något sätter jag mig inte och spelar, men om jag fortfarande hade bott ensam och bara haft mig själv att svara inför hade jag kanske fastnat i soffan.

Jag hade lätt kunnat avsätta några timmar om dagen till att spela men då hade jag inte hunnit med så mycket annat. Åker hemifrån 06:30 om morgnarna och är ofta hemma först vid 17 så man har inte så mycket fritid. Sedan är jag inget fan av att spela i en timme utan jag lägger hellre 2-3 timmar åt gången. Så har jag en timme över lägger jag hellre den på något annat.

Jag fastnar dessutom lätt i saker så det är viktigt för mig att försöka hitta en balans där det inte blir för mycket av det ena eller det andra.
Mitt mål med 2024 är att försöka släppa lite på 100%-tänket när det kommer till spel. När side quests och allt runt omkring börjar kännas som något som bara ska betas av för att låsa upp någon trofé eller nå 100% är det dags att gå vidare.
Man behöver inte lägga massvis med timmar på varje spel. Hoppas på så vis kunna hinna med att spela fler spel under året. Som exempel lade jag 50-60 timmar på FFXVI för att jag tvunget skulle göra alla side quests men hann bli så pass less på spelet att det bara var en lättnad att lägga ifrån sig det. Inser i efterhand att jag med den dåliga ovanan dödar min glädje för spel pga någon nästan tvångsmässig tanke att jag ska klara precis allt.

Har aldrig förstått hur folk hinner ta platinum i varenda spel som införskaffas, eller hur man hinner 50-100 spel om året.

Det är så mycket roligare att spela när man släpper alla krav och njuter av de delar i spelet man gillar istället för att jaga meningslösa achievements!

TLDR Summering: Det handlar som vanligt om prioriteringar, familj vs hobby. Netflix vs Steam.
vissa är mer långsiktiga än andra och blir inte uppenbara förrän man är mitt i åtagandet.

Jag gjorde klart barn och familj rätt tidigt, nu är barnen utflugna och jag kan nästan spela hur mycket jag vill.

Ironin är att nu är utmaningen att hitta spel som är värda tiden, d v s man blir petigare.

Nah, för mycket