Hur hinner Svensson med alla 100-timmarsspel?

Bra text, jag känner igen mig enormt mycket.
Får prioritera bort spel ofta och hoppas på att jag väljer rätt men många bra spel kommer man aldrig hinna spela, så är det. Alltid ligger man några steg efter pga kostnad och tidsbrist.

Spelen går med andra ord i samma riktning som i stort sett all populärkultur?

Det som förr var en bok med inledning, mitt, crescendo och epilog övergick till trilogier med 2000+ sidor totalt. Medianförfattaren tycks helt ha förträngt begreppet "kill your darlings".

Filmer gick från 1:30h till 3:30h och när det inte räckte blev det trilogier där med. Marvel och DC skapade hela "universum" med metafilmer och årliga reboots.

Serier behöver vi knappt ens gå in på. När David Lynch fusionerade ihop drama/thriller med såpopera och skapade 20+ episoder av Twin Peaks skrattade Hollywood åt hans tokerier. Idag är nästan allt utbud från Netflix/HBO/Disney/Prime/Whatever skapat för binge-tittande.

Man får helt enkelt sovra och uppskatta varje pärla man hittar i de dunkla hörn av spelutbudet dit drakarnas Live Service, GaaS, MTX, DLC och annat fanstyg inte nått fram ännu.

Jag kan med glädje addera ytterligare ett dygn av mitt liv till att spela om en pärla som Grim Fandango...

... medan andra projekt tar emot redan från start.

Det svåra idag är att hitta stora utvecklare som vågar skapa spelupplevelser i "bite size"-format trots att de har budget och personal för att kunna utveckla gigantiska projekt under flera års tid. Trots att spelvärlden gång på gång belönar dem som vågar staka ut en egen kurs och och ta risken att gå mot strömmen.

Att prioritera spel över att skaffa barn låter ju ifs rätt sjukt. Våra barn är framtiden och vad som blir kvar av oss när vi lämnar. Man vill ju inte sitta på ålderdomshemmet och komma på att man missat ett av livets största skeenden bara för att man tyckte det var viktigare att levla alla karaktärer till 100.

Nån form av balans är nog bäst. Om ditt/dina barn gillar att spela så är det ju också ett utmärkt tillfälle att spendera tid med barnen genom att spela något som alla tycker om. Ju äldre barnen blir, desto mer avancerade spel kan man ge sig på.

Det är dessutom en dunderbra ursäkt för dom som har en andra hälft som sätter sig på tvären så fort man vill ha lite skärmtid.

Ja det har du helt rätt i! Vem ska utveckla spelen vi ska spela om det inte föddes barn när vi sitter på ålderdomshemmet? Litar inte på AI.

Kortare spel är king. Inget gör mig lyckligare än att upptäckta att folk klagar på att ett spel är "för kort" för det är nästan alltid positivt. Och ja, jag är småbarnspappa som arbetar och försöker styrketräna regelbundet.

Jag har haft spel som hobby hela mitt liv (över 40 år).
Det fina med spel i mitt tycke är att det följer livets olika skeenden på olika sätt och i lite olika form.
När jag var barn så kunde man väl ibland spela lite för mycket och fick ha en vuxen som tvingade ut en i solen. Spelen på 80-talet var dock inte lika beroendeframkallande och varken jag själv eller någon kompis skulle jag säga hade ett missbruk. Tv-spel var en aktivitet bland fotboll och ”leka krig” ute i området. En social ”på plats” aktivitet och även om man ibland undrade om den där kompisen ville leka med mig för mig eller för ett visst TV-spel så var det socialt i vilket fall.

Sen blev man tonåring och började spela på ett annat sätt med andra spel. Counter strike var lite roligare än idag när man hade en 16-årings reflexer. Det kunde bli lite långa nätter ibland med en flaska coca-cola men en ung kropp klarar lite sena nätter.

Sen i vuxen ålder kom mobilspelen och man fick lära sig den hårda vägen om spelutvecklingens förfall när allt handlade om att skapa beroende och stjäla så mycket tid och uppmärksamhet som möjligt ”för till slut går det att monetisera”. Två år av Clash of Clans och jag hade nog withdrawal-symtom i 1-2 veckor efter dagen jag bestämde mig att lägga ner två års ”livsverk”. Det var dagen jag bestämde mig att ”nej aldrig mer mobilspel.. Det ska vara AAA titlar med så mycket kvalitet som möjligt inpressat på så få timmar som möjligt. Pengar har jag nu men tid är bristvaran.

Sen började även AAA spelen att vattna ur sina spel för att marknadsavdelningarna skulle kunna säga 100+ timmar speltid.

Jag vill inte ha 100+ timmar. Jag vill ha 100+ timmar kvalitet inpressat på 20 timmar så kan jag spela spelet två gånger istället om jag vill.

Någonstans där började jag känna att jag inte var ensam om att börja ogilla urvattnade AAA-titlar och spelbranschen började lyssna och vi fick lite mer 25-30 spel vilket jag uppskattade. Sen kom Elden Ring och Baldurs Gate och jag ändrade åsikt lite igen. Det är okej även med 100 timmarsspel så länge de är bra.

Är just färdig med Prince of Persia och klockade in på behagliga 24 timmar utspritt över en 2-3 veckor. Samtidigt ser jag fram emot Elden Ring DLC och har inga problem med att det kanske tar mig 1-2 månader att ta mig igenom det om det blir en 60-70h resa igen.

De senaste åren har jag även själv fått barn och spel har fått en ny betydelse där. Man känner ändå viss stolthet när ens barn sedan länge är bättre än en själv på Rocket League och när man får till en trevlig 4 pers splitscreen i Minecraft-session där hela familjen äventyrar tillsammans med våra olika personligheter så är det nästan äckligt feelgood.

Man får se till att hålla barnen borta från skräpspelen på mobilen bara. Roblox är väl okej det är ju ändå där kompisarna hänger måste man erkänna.

Väl sagt Fruxen.

Jag har egentligen inga problem med att spel är långa, även att man har begränsat med speltid. Om spelet verkligen är bra i 100 timmar så är det ju ändå värt det och kul liksom, bara att det kanske tar mig 10ggr så lång tid som när man var tonåring. Men vad spelar det för roll? Jag tävlar inte med nån i speedrunning, så...

Skyrim gjorde jag i princip ALLT i och det höll i 400 timmar eller så innan jag kände mig klar med det. Det tog kanske 3-4 år av till och från-spelande.

Att ha en partner som delar ens intresse gör mycket.
I helgen fick jag in nästan sju timmar Palworld men det var inget jämfört med frugans 11 timmar.

igår kväll spelade jag från 22 till 03:20 prison architecht var jobbigt att kliva upp halv nio men om man vill spela så finns det tid.

Allt handlar om kvalitet. Det spelar ingen roll om ett spel är på 10 eller 1000 timmar om det blir tråkigt i längden. Många spel är fantastiska men alldeles för långa.

Själv så spelar jag i princip 3 spel. Crusader Kings 3, Rimworld och Vampire survivors.

Ibland så slinker ett "trippelA" ned men det är sällan jag slutför dem då de oftast är alldeles för frontladdade. Den andra halvan tillför oftast inget nytt utan drar endast ut på storyn. Det sällan jag hittar ett "trippelA" som är värt pengarna eller tiden de kräver.
Jag blir utbränd när jag inte får tänka (på riktigt) och jag är väldigt trött på spel som gör att jag känner mig utbränd när halvtid passeras.

"TrippelA" är idag mer "Avengers" än "2001 a space odyssey", lättsmält, korkat och lite kul i små mängder, men djupt som en barnpool och innehåller mest socker. De riktigt bra spelen finns bland AA och Indie med ytterst få undantag.

Samma här. Trivs bra med "DINK"-livet (double income, no kids). Vi kan resa, spela och göra vad vi vill. Samtidigt som vi inte bidrar till fler människor till en redan överbefolkad planet.

Själv lever man livet. Ingen tråkig brud som tar alla pengar och inga jobbiga ungar. Gaming is life and life is good.

amen brother!

Köpte en Rog Ally bara för att kunna spela när vi lagt oss. Persona 5 var fan bland det drygaste jag varit med om. En fjärdedel hade räckt.

Jag vill ha korta spel. God of war Ragnarök kändes ju super långt redan.

Allt har sina för- och nackdelar. Fenomenalt att du har spelen att luta dig emot, det värmer att höra. Och jag har varit med om nåt liknande, och det är ju skitjobbigt. Men sen upptäcker man fördelar som massa mer tid att spela. Och för min del blev det ett 3dfx-grafikkort, större skärm och massa annat kul istället för inställd utlandsresa.

Haha ja intala dig själv det.

Tomas, jag kommer klara detta, spelen ger mig stöd så klart men kan aldrig ersätta det jag hade. Finns inte en chans. Mer som en terapi. Kanske bra så. Tack vännen.

Ja ja, det finns tonvis. Men det känns trist att behöva välja bort en del intressanta spel bara för att de plötsligt är två, tre eller fyra gånger längre än förr.

<3

Aj, om du viste hur lite medmänsklighet får mig att gråta.. Vet att man inte bör säga det, men så är det, så känns det..
Tack mannen

Alla borde kolla på Spider-Man 1&2. Perfekt längd

Svår balans. Jag gillade Spider-Man och Miles Morales, men kände att SM2 var liiite i tunnaste laget. Annars gillar jag "lagom" långa spel vad nu det är för något. Var väl någon undersökning som visade att en väldig massa människor inte ens lämnade första bunkern i Fallout 4? Tycker mig se i trophie-listor att det är väldigt ofta är mindre än 10% som spelar färdigt hela storyn i spel, särskilt typ GTAV och andra större spel.
En grej jag definitivt skippar är "artificiell förlängning", dvs collectathons, crafting som bara finns där för att förlänga spelet osv. Annars gillar jag sidouppdrag om de är välgjorda, gör mer av storyn, men det händer ju inte sådär jätteofta. UBi generellt har åkt ut genom dörren, samma generiska spel om och om igen med tidsdumpar som för år 2001: En rymdodyssé att kännas som en actionfilm. (Brukade alltid somna när jag såg filmen eller försökte läsa boken. Mycket bättre än piller!)
Men tipset från mig är att satsa mer på Indie-spelen. Även om en del känns som mobil-spel så är de ofta roligare och snabbare. Fått ut mer nöje ur Wall World än de flesta AAA-spel jag spelat de senaste 10 åren. Vad jag verkligen saknar är AA- och A-spelen. Alltså spel med en lite större budget, men inte sanslös. Där man vågat ta ut svängarna, utan att studions hela framtid står på spel, men ändå haft råd att göra det ordentligt. Spel som man kan klara över en lite intensivare helg eller "normalt" spelande ett par veckor, men kan göra mer av det om man vill. T.ex. Hitman WOA - Jamenvisst kan man spela igenom alla uppdrag rätt snabbt, men sen kan man fortsätta spela det i åratal bara för att det är kul, för att hitta nya kreativa lösningar, för att det är avstressade att få mörda lite irriterande snubbar en timme eller två efter jobbet.

Men alltså... Gubbar... En dag får ni barnbarn. Tro inte att ni kommer att få mer tid till pensionen. Alla förväntar sig att ni har "all tid i världen" då. Minns ni hur era farsor var med i bok-klubben "Jag ska läsa böckerna när jag blir pensionär"? Båten? Veteranbilen/MC:n? Sorry, vi är körda, backloggen är evig!

Jag förstår att det här blir ett problem om man känner att man "måste" spela alla typer av storspel som finns och dessutom har ont med fritid. Men tror det är mer vanligt att man är intresserad av några få av dem, för dem spretar väldigt i tema, målgrupp och typ av spel.

Jag var bara intresserad av Hogwarts Legacy på den listan och det tog mig 67 timmar att klara nästan allt i det spelet.

Tycker om när det är variation i längden på spelen jag spelar. Vill till exempel inte alltid hoppa på ett långt spel direkt efter ett annat långt spel.
Horizon Zero Dawn spenderade jag 81 timmar i och hade kul hela vägen och hade inte velat ha det kortare.
Medans Life is strange true colors tog bara 12 timmar att klara
Tycker det viktigt att båda dessa typer av spel får finnas. Både långa och korta, Dessutom långa och korta i alla olika former för alla olika målgrupper. Vi har alla olika mycket tid till spel och gillar dessutom olika typer av spel. Det är bra det finns olika

Sedan får man helt enkelt välja ut sina egna favoritpärlor bland utbudet och ha kul med den tid man har

En eremit har väldigt mycket fritid alltid.

Ja eller hur, spelrecensent är nog inte det drömjobb man trodde det skulle vara i sin ungdom. Alla jobb är stressiga mer eller mindre och blir verkligen till ett "jobb" även där man trodde att man fick sin hobby som jobb. Varför får vi aldrig vara nöjda? N i har dock ett skitbrajobb, tänk på alla som har det sämre och mindre roligt.. Er medelön antar jag suger som den gör för oss alla andra med. VET att ingen av er skulle vilja byta med mig, med det sagt - jag gör gärna det jag gör. En av de största fördelarna med ett jobb som mitt är när man är ledig så ÄR man ledig, aldrig stressad att tänka på förberedelser eller vad som ska hända imorgon, Det är värt mycket.

Jag vet vad jag talar om, har haft jobb där jagt i princip aldrig var riktigt ledig.

Äh, du är inte en eremit, då skulle du inte svarat här. Finns inga sådana och du är inte det heller. Har bara inte träffat den rätta än. Önskar dig lycka till, du vet inte vad som ska hända, när man allra minst tror det så kan livet förändras. Har hänt mig många gånger nu. Kommer hända dig med. Garanterar det. Från en annan "eremit" till dig, Finns här om du vill prata. Lovar dig.

Ja, som någon redan skrivit - att inte ha några barn är svaret. Så skönt att inte vilja ha barn.

Känner mig lite smått provocerad av de här senaste krönikorna, vilket jag misstänker är syftet med dem 😅 Med (som sagt i krönikan) 14,000+ spel som släpptes bara på Steam förra året känner jag att det borde finns spel för alla utan att man behöver uppmana utvecklare att förstöra nöjet för oss som faktiskt har tid att lägga på dessa långa spelen