Bobby Kotick – ett missförstått geni har lämnat oss

Kung Bobby i egen hög person

Det har gått några dagar nu, men spelvärlden kommer aldrig bli sig lik igen. Nej, en underdrift. VÄRLDEN kommer aldrig bli sig lik igen. Den legendariska Activision Blizzard-chefen Bobby Kotick har abdikerat från sin tron på spelbranschens yttersta topp och jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Sorry, men någon måste faktiskt våga säga det som alla tänker innerst inne.

Bobby Kotick var ett geni, en karismatisk ledare och en savvy business man vars like vi kanske aldrig någonsin kommer få se igen i vårt pixliga och polygonrosiga medium. Vissa har liknat honom med andra sympatiska, starka ledare som Elon Musk och Donald Trump. Men personligen väljer jag allra helst att minnas honom som något av en enigma, ett sugande svart hål – någon som haft lika stor betydelse för dator- och tv-spel som Tommy Wiseau haft för filmen.

Kung Bobby var mycket teknisk skicklig – det sägs att han ofta avskedade tusentals anställda genom ett enkelt knapptryck på sin stora röda hotkey-knapp som via ett genialiskt skript randomiserade vilka anställda som skulle få stanna kvar eller gå hem utan banaliteter som sjukersättning och avgångsvederlag. Liksom just Elon Musk visste han också precis hur han skulle extrahera varje sista droppe blod, svett och tårar ur sina anställda, och han kämpade oförtrutet och envetet emot deras omoraliska försök att bilda fackförbund. För Bobby visste nämligen mycket väl om att inga människoskapade arbetsmiljölagar någonsin skulle kunna mäta sig med de obligatoriska 14-timmarspass Bobby själv kommit på.

Eftersom Bobby brydde sig så mycket om spelarna avskaffade han också alla högtider för all framtid, så att inte nationaldagar eller julfiranden skulle hindra hans spelskapare från att ha tid att rätta till buggar och optimera de AAA-spel Bobby tvingat till release alldeles för tidigt för att de skulle ligga under din och min julegran. Det var ju en sån kille Bobby var, han tänkte liksom alltid på spelarna i första hand. Bobby återberättade själv en gång historien om hur hans 200 000 anställda grät av lycka när han, via e-post, förklarade att de behöver jobba över på nyårsafton eftersom han kommit på en så fantastiskt bra idé till nyårs-skin på figurerna i Overwatch. Apropå Overwatch, ni vet väl att vi kan tacka Bobby för att Overwatch 2 lanserades i det ofärdiga skick som det gjorde? Trots spelutvecklarnas protester visste Bobby att hans vision om den ultimata, sönderhackade och MTX-infesterade Overwatch-uppföljaren inte kunde försenas av så triviala saker som QA och sömn.

I media har det uppmärksammats hur tyst det varit om Bobbys avgång, från hans miljoner undersåtar. Det har inte kommit en endaste lyckönskning eller så, vilket är ett testamente över hur djupt älskad och saknad Bobby var då hans anställda inte känner att det skulle räcka med en tyst minut för att sörja hans avgång – nej, här snackar vi om tysta år!

Skåda noga in i Bobbys ögon och du kommer finna likheterna med Sauron – likt Sauron var även Bobby allseende, allvetandes och allsmäktig över sina lojala undersåtar

Det har också rapporterats om flera missförstånd gällande Bobby och hur han drivit ActiBlizz. Bland annat att han ska ha mordhotat anställda och lagt locket på kring sexuella trakasserier. Detta är förstås ren snömos från vänsterliberala kommunister i USA, vars ideologiska skygglappar gör dem blinda för det faktum att Bobby är jämställdhetens förkämpe nummer ett. Hur ska man annars tolka det faktum att han i åratal kände till anklagelser om sexuella trakasserier och i bevisligen minst ett fall personligen ingrep för att förhindra att en sexuellt missanpassad gubbe skulle få kicken? Bobby lade huvudet på sned och log: "Boys will be boys", och så var det med den saken. Bobbys vägar äro outgrundliga.

Även anklagelserna om mordhoten mot anställda rann av Bobby likt olja i en teflonpanna. Återigen kom det där omisskännliga leendet inte ens en mor kan älska fram när han ryckte på axlarna och nonchalant sa: "Skoja bah". Att samtliga som offentligt kritiserat Bobby senare fått kicken är rena tillfälligheter, för det skulle kunna hända vem som helst. Ingen går nämligen säker i Bobbys företag – varken kritiker eller lojal bakslickare. Bobby brukade nämligen säga att han inte tror på diskriminering, tvärtom, istället behandlade han alla precis lika illa. Det var också därför han undanhöll eller bortförklarade alla rapporter om taskiga arbetsvillkor under så många år. Allt Bobby ville var att behålla den goa känslan han odlat under så lång tid. I ett berömt tal 2013 liknade han sitt skötebarn ActiBlizz vid en dypöl – så länge ytan är stilla och lugn är det väl skit samma vad som döljer sig i djupet? Spelbranschens experttyckare försöker än idag förstå visheten i de yppade orden.

Apropå experttyckare, ni vet väl också att sajter som FZ, Gamereactor och IGN och allt vad de heter hade gått under för länge sedan utan kung Bobby? Bobby tror på pressen och det fria ordet. Han såg alltid till att förse skribenterna med de mest tillspetsade rubrikerna för att spelsajterna skulle få tillräckligt med klick från hatiska gamers som blev alldeles till sig över chansen att få spy galla på Bobby i kommentarsfältet. Att göra sig ovän med i stort sett varenda gamer på jordklotet var en medveten strategi från Bobbys håll. Tänk på det, vem ska nu generera tillräckligt med hatklick för att FZ inte ska gå under bland den nya generationens gamers där youtube-clowner och twitch-pundare tagit över?

15 miljoner US-dollar. 15 MILJONER! Inte undra på att Bobby ler.

Men Bobbys kanske mest legendariska snilleblixt var när han köpte upp hyllade spelhuset Blizzard och styckade upp det likt en upptjackad Jeffrey Dahmer. Inga av hans beslut kring Blizzard verkade logiska, men fråga dig själv hur logisk och sammanhängande du själv hade varit om du började varje dag med en lina koks och LSD rätt in i pulsådern? Leendet måste ju sitta kvar, fastklistrat. Ständigt.

Det sägs att idén om det uppmärksammade auktionshuset i Diablo III först kom till Bobby en kväll när han låg i sitt traditionsenliga pengabad och mynten inte räckte till att fylla hela hans privata badhus. Bara två veckor efter D3-släppet hade Bobby fyllt TVÅ badhus med pengar, för det var just en sådan kille han var. Smart, målmedveten och business savvy. Vet vad han vill och hur han ska få det.

Världen var inte alltid redo för Bobbys banbrytande monetiseringsplaner, men Bobbys plånbok var det.

Och spola nu fram till nutid, när vart och vartannat spel innehåller 100 säsongspass, mikrotransaktioner och extraavgifter för pre-launch access? Bobby var där före alla andra, ständigt med ett leende på läpparna.

Men nu är det alltså slut. Slutet på en era, en era som började i nådens år 1991 och som kantats av storartade beslut sedan dess.

Vi kommer alltid minnas Bobbys sista stora gärning för spelbranschen, då han sålde hela ActiBlizz till Microsoft. För är det någonting som vi behöver mer av i spelvärlden så är det hyperkapitalism och själlösa megabolag. Bobbys livsverk har lämnat oss med gedigna Warcraft 3-remasters och fler Call of Duty-spel än någon sund människa ens kan komma ihåg. Hans livsverk har lämnat ett outplånligt avtryck på vår älskade spelbransch. Så tänk på allt detta, nästa gång ni förlöjligar kung Bobby för allt han åstadkommit. Det sägs att kung Bobby lever efter devisen "hellre ökänd än okänd" och han gjorde det bättre än någon annan. Jag kommer alltid att minnas Bobby och hans leende, även nu när han sakta svävar bort i horisonten i sin fallskärm till ett värde av 15 miljoner US-dollar.

Sarkasm? Knappast, vet inte ens vad det är. Jag försöker bara balansera bilden lite av en av gaming-världens viktigaste pionjärer, mannen som givit oss fler mikrotransaktioner än någon annan. Skulle säga att Bobby Kotick är en av de viktigaste figurerna inom IT någonsin, strax efter Mark Zuckerberg och han som uppfann esc-knappen. Känns som det pågår ett politiskt motiverat vänsterdrev just nu mot Bobby och någon behöver sätta ned foten och försvara de svaga och utsatta. Bara det faktum att du kallar honom hemsk bevisar precis allt det jag skrev.

2/5? En objektiv läsning medger att vi pratar om minst en 4/5 här, kanske högre. Vet inte vad sarkasm är, ordet jag saknar är nog mer satir... Men å andra sidan, konst är ju något sett ur betraktarens öga, så vem är väl jag att avgöra vad som är vad.

Vad synd att du inte gillade min recension! Den kanske inte var så kul som jag tänkte. Men men, jag hade i alla fall kul när jag skrev den.

Kul att ni gillade! Jag känner att någon behöver göra något, så jag tänkte starta en namninsamling på internet för att återinsätta Kung Bobby på sin rättmätiga tron. För alla vet ju att online petitions är det enda effektiva sättet att få saker och ting gjorda.

Kan jag räkna med era underskrifter?

Haha, tänk dig ett nytt AAA-fläskigt open world-spel där Bobby står för pengarna och producentandet, herr Wiseau regisserar och skriver dialoger och sedan toppar vi av det med någon japansk excentriker typ Swery eller Yoko Taro. Det hade blivit fyrverkerier.