Rocket League - ett perfekt spel?

Den här tråden är både en hyllning från mig till Rocket League och en inbjudan till diskussion om vad ett perfekt spel är, vilka dom isåfall är, eller om de enligt er ens existerar.

Som många andra upptäckte jag Rocket League via PS Plus. Nytt gratis spel i digitala affären. Bilar och boll. Det kan jag inte minnas att jag spelat förr. Kan väl vara kul en stund? Fast det är ju nytt och redan gratis, så jättebra kan det väl ändå inte vara. Inget både nytt och gratis har väl någonsin varit bra.

Säkert pay-to-win, eller något.

Kanske räcker till en rolig kväll med vänner, om jag har tur.

Nedladdat och klart, min första match. I efterhand uppenbart mot en annan helt ny spelare. Vi kör båda omkring på plan mark och försöker köra in i bollen. Ingen större tanke bakom det. Vi jagar bara bollen, båda två. Ibland kanske någon av oss lyckas köra in i bollen. Ibland kanske den åker in i någons mål. 

Men det känns tomt och platt. Vi försöker ju bara åka in i en boll. Fattar att man kan boosta, hoppa och göra lite volter. Men bollen, den har ingen av oss någon annan tanke med än att försöka köra rakt på.

Äh, vad är meningen med det här? Det var knappt ens roligt en stund, tänker jag och stänger av.

Det är inte förrän en kväll en tid senare i livet som jag prövar igen. Har väl inget bättre för mig. Har ju redan spelat i princip allt som går att spela, upplevt alla genrer och världar redan. Kan väl döda fem minuter av mitt liv med lite mer hjärndött bolljagande.

Så jag startar en match till. Då händer något oväntat.

Det är i denna match som jag, i ett Eureka-ögonblick, upptäcker att volten kan användas för att skjuta bollen och i samma stund förändras allt. Nu börjar jag förstå. Jag upptäcker också att jag kan få bilen att flyga genom att hoppa och boosta samtidigt, men jag kraschar varje gång. Men jag förstår att det är mitt eget fel. Jag är för dålig på att flyga. Jag behöver öva. Ännu något senare upptäcker jag även snurrmekaniken och det är väl då jag på riktigt inser att - i det jag tidigare trodde var tomt och platt - gömde sig ett oändligt djup.

En inlärningskurva som aldrig tar slut.



Förlåt för att jag dömde ut dig. 

Det var inte dig det var fel på, Rocket League, det var mig.



Psyonix har uppfunnit digital fotboll, på riktigt. Nej, FIFA, nu förstår jag varför du aldrig känts som att jag faktiskt spelar fotboll. Du är en buggfest med väldigt mycket slumpgeneration och förprogrammerade animationer, med en illusion av att jag har kontroll över vad som händer på planen.



I Rocket League har jag fullständig kontroll. Jag är min radiobil. Bilen är jag. Allt är upp till mig. Varje mål är mitt eget. Varje miss är mitt misstag. Efter över 200 timmar i spelet har jag ännu inte sett en bugg. Det känns ännu som att jag lär mig något nytt i varje match. En liten taktik här, en liten mekanik där.

En till volt tillgänglig om jag lyckas landa på bollen med alla fyra däck? 

Förändrar allt igen.



Jag har aldrig varit ens lite bra på verklig fotboll, men Rocket League har gett mig en större förståelse för vad fotbollsproffsen på TV faktiskt upplever. Nu förstår jag vad expertkommentatorerna på fotbolls-TV menar när dom tjatar om ”split vision”. Ju mer jag spelar Rocket League desto mer lär jag mig om exakt hur bollen kommer studsa mot det där hörnet, eller var min med- eller motspelare sannolikt kommer befinna sig om en sekund. Nu förstår jag också varför även världens bästa spelare i bland missar de enklaste av skott.



Bollen är rund. Marginalerna extremt små. Allt kan hända.



Många hundra matcher senare gör jag konstmål flygandes från egen planhalva. Reflexräddningar på mållinjen med dubbelhopp och boost. Luftdribblingar. Fakes. Kalkylerade demolitions. Ett medvetet skott i väggen över ribban som blir till en passning till mig själv för att lura målvakten och få ett bättre läge till skott - double tap!



Att spela en mot en, två mot två eller tre mot tre är alla helt olika upplevelser. Samma spel, samma upplägg, men ändå helt olika. Att möta en ensam motståndare innebär lika mycket ett mind game som det kräver mechanics. Med en eller två medspelare öppnas möjligheter till helt nya taktiker.


Så simpelt. Så mycket variation.

Jag kan fan inte få nog.

 Jag tror att jag har väntat på det här spelet i hela mitt liv.




Rocket League är programmerad perfektion.

Åh! Jag är inte ensam ☺️ Visst är det något väldigt speciellt.

Söker för övrigt en svensk medspelare i Diamond/Champion-nivå, som jag pendlar mellan, om det finns någon här på forumet ☺️

Ja, League of Legends är ett annat spel som jag kan känna närmar sig perfektion. Har också ett oändligt djup med full kontroll till spelaren. Men känns också mer komplext och är i ständig förändring med varje ny champ och uppdatering av kartor och monster.

Vill inte helt och hållet kalla det riktig perfektion då det aldrig uppnår en perfekt balans. Med olika uppdateringar finns alltid champs som är något starkare än andra.

Rocket League är fortfarande exakt samma Rocket League som det var dag 1, om man bortser från nya spellägen. Original-läget behöver ingen uppdatering eller förändring. Det är väl det som känns lite extra unikt med det.

Tetris är kanske ett annat man kan anse är perfekt.

Samma argument kanske i och för sig kan användas i Rocket League, att olika bilar beter sig lite annorlunda gentemot varandra och vissa hit-boxar kan vara något lättare att spela med.

Men bollen är ju alltid lika rund och planen alltid likadan.

Visst. Likt verklig fotboll är disciplin och att behålla sitt lugn väldigt viktiga egenskaper om man vill klättra i Rocket League.

Men måste erkänna att jag ibland lägger en ”What a save!” bara för att hetsa motståndare och få matchen att kännas mer allvar!

Ofta slår det dock tillbaka mot mig själv i att jag själv tappar mitt lugn när detta allvar drar igång.

Vi ska absolut vara petig här! Det var mer än jag visste, tack för infon! ☺️ Kan också tänka mig att man gjort små, knappt märkbara förändringar i fysiken här och där under spelets levnadstid.

Kan man förresten kalla fightingspel perfekta?

Vad jag tror jag är ute efter med ordet perfektion är ett spel som är helt buggfritt och omöjligt för spelare att förstöra/manipulera på något sätt, samtidigt som spelaren har fullständig kontroll över allt som händer.

Intressant! Första gången jag hör om detta spel, så tack för tipset. Något att spela på min MacBook.

I am intrigued

…och rädd.