Är jag äldst på hela FZ? Vill veta hur gamla ni oldtimers är.

Jag är 37 år fysiskt men tror att jag har fastnat mentalt på runt 20-25.

Har vi en "vinnare" ?

31 och väntar fortfarande på att bli vuxen

35 och jag tror att jag ligger nånstans precis i genomsnittsåldern på FZ-besökarna, eller?

Jag är 40 och har redan gnällt på "dagens ungdom" i ett par år redan.

Växa i färdriktningen och slippa de hippa apparna i mobiltelefonen.

Nyligen fyllda 33 bast här. Känner mig rätt ung både i kropp och sinne än så länge. Peppar peppar osv.

Hur gammal jag är? Det beror på. Tycker jag är hyffsat vuxen när det kommer till att "get my shit together". (Har ju jobb i alla fall, det är alltid något.) Rent fysiskt är väl kroppen som en gubbe av okänd årsmodell och min humor har nog ingen ålder alls då jag kan skratta åt lite vad som helst. Hur som helst är jag född 1982, så är inte lastgammal men samtidigt märker jag hur jag skiljer mig åt från en del yngre på sajten/forumet/discord. På både gott och ont...

Fyllde 50 i somras.

fz's demografi känns rätt övre medelåldern överlag. traditionella diskussionsforum är väl inte direkt något kidsen pysslar med idag öht. tror de flesta som är aktiva här är folk som varit med sedan fz's första år, och helt enkelt bara blivit äldre. jag började läsa fz när jag var 16. samma år som jag började läsa svenska pc gamer. 43 nu.

Ja.

39 år här. Skall njuta av mina sista månader som 30-åring 😋

Siffermässigt skall du nog bli det skall du se!
Mentalt blir du nog inte äldre än du är redan, det är min erfarenhet 😉

Lika gammal som FZ.

Jag är lika gammal som Super Mario Kart släpptes det året jag föddes.

35, 36 i Mars. Får fortfarande legga på bolaget varje gång, så ser yngre ut.

51 år

Kidsen lär sig ju inte att skriva idag, så de håller väl sig till rörlig bild i sin kommunikation.

Ja, jag minns hur det var. Jag hade en kompis som löpande fick brända skivor med spel. zipcd´s. Där låg hur många spel som helst packade i zipfiler. Det var ju små spel på den tiden. Han ringde och sade "Kolla nya pc-gamer, där finns ett spel som heter tombraider, det verkar ball, det får vi hålla koll efter när det kommer på en skiva". Någon vecka senare kom det på en skiva, det var vintern 1996. Man satt uppe hela nätterna och spelade som en tok. CD-brännare var svindyrt och man fick ha scsi-kort. En tomskiva kostade 100 spänn, och ofta gick bränningen åt helvete när man fick "buffer underrun" Samma sak med Resident Evil och de andra spelen för övrigt, magisk känsla. De har gjort outplånliga minnen i hjärnan över en tid före genomkommersialiseringen av internet och hela industrin omkring. Man satt och lekte med photoshop och använde ICQ och kopplade upp sig mot passagen och torget.se och spelade quake hela nätterna. Minns det klickande ljudet när man något år senare köpt ett 3dfx kort och startade spel med stöd för detta. Det är nog svårt att få folk att förstå hur det var på den tiden, när tom stora företag satt och funderade på hur man skulle kunna tjäna pengar på internet som var segt som sirap dessutom. Om man började tidigt på morgonen kunde man kanske hinna få hem ett album till festen på kvällen som man brände på skiva. Men oftast ringde det och bröt uppkopplingen och då fick man nöja sig med de låtar man hunnit få hem. Det fanns ett program som hette "Netmeeting" som Microsoft släppte. Där kunde man kontakta folk över hela världen via text, men även via mikrofon. Man kunde ringa vem som helst och alla tyckte det var skitball att nån från Sverige ringde. Snackade mycket med en kille i Florida på nätterna när det var dag där. Ringer man någon random idag undrar de om man har ringt fel eller är galen, haha. Tyckte helt klart att det var roligast innan smartphones kom, när det mest var entusiaster som höll på. När internet fortfarande var relativt rent från politik och otrevligt beteende. Nu kom jag på att man spelade "simon the sorcerer" med, undrar om man tycker det är bra idag? Och monkey island. Ja jävlar, det finns hur många minnen som helst från min ungdom och internets relativa barndom. Man åt, datorer, drack datorer och drömde om datorer och jobbade med datorer. Man fick inte nog, och det hände nya saker hela tiden, utvecklingen var enorm.

50++
Satt också och rattade pong som ovan.
Skulle vilja ha en remake i 4k och hdr så att jag kan presentera det för mina barn utan att det gör ont i deras ögon

Jag hade ett par produktkataloger från Philips (1993 eller 1994 tror jag) och där såg man bilder på CD-i, och spel som 7th Guest. Oj, vad coolt det såg ut, tänkte jag. Detta är framtiden, spel på skivor. Läste nyss och det var tydligen bland det sämsta som släppts, haha Tur att Playstation dök upp sen. Jag spelade faktiskt på Saturn innan, och det var första konsolen jag testade med skivor. Baku Baku Animal och Quake. Quake var en mardröm att spela med den kontrollen, jag slet i månader. Drömde om spelet t o m. Minns faktiskt en av drömmarna väl. Jag och Chandler (Matthew Perry, RIP) hoppade mellan våningssängar i ett mörkt rum medan vi jagades av en Shambler som sköt blixtar.

Hade också en Pong-konsol, Grandstand. Bytte till mig från en kompis, han fick min strata-kopia. Runt 1983-84, så det var min första konsol. Sen dröjde det tills 1998, Playstation

Jag är född ett par månader efter första månlandningen, dvs 1969. Kanske är det därför jag alltid varit extremt rymdintresserad samt toknörd på Star Wars, Star Trek och allt som säger pew pew.

Så jag är med andra ord 54 bast, inte för att jag känner mig som 50-plussare utan betydligt yngre, både i huvudet och kroppen. Jag fick väl lite uppbackning av den känslan av läkaren på en hälsoundersökning för inte så länge sedan — hon sa att jag hade fysik som en aktiv 20-åring. Haha, ja jösses. Det är väl på grund av min löpträning då antar jag. Jag springer gärna långt och länge, helst flera mil i veckan. Har märkt att kroppen gillar det helt klart och det passar ju bra om man tycker om att spela, då sitter man inte hela tiden utan sticker ut och rör på sig då och då.

Haha, 7th Guest har jag faktiskt i original i låda till pc. Fick det i födelsedagspresent på 90-talet. Jag har även "Ripper" nån skräck-detektivhistoria som polarn spelade med sin tjej innan jag fick det. Även det i original i låda. På den tiden hade de ju lågupplösta videosekvenser istället för animationer. Christopher Walken är med i storyn och framträder i många sekvenser.

Det där med PC började egentligen nån gång vintern 94 när en annan polare köpte en Olivetti desktopdator, pentium 75 med 14 eller 15 tums skärm. Han gav runt 25000 för den. Satt en hel natt hos honom och spelade DOOM. Skärmen var så liten att man i princip hade ögonbrynen limmade i rutan. Minns att när jag kom hem och hade lagt mig och blundade så såg man denna jävla banor framför sig och alla monstren. Det var nästan som om man fortfarande satt kvar och spelade.

Sedan 1996 så pluggade jag media och började hålla på med grafik, skolan hade pentium 133:or och jag blev helt såld på hela grejen. Då blev jag via en klasspolare satt i kontakt med han som fixade alla piratskivor sedan, han byggde och sålde datorer på den tiden. Jag slog till på allvar och beställde en maskin med Pentium 200 (inte den med MMX instruktioner, den kom först senare). 16mb RAM och jag tror det var en 2,1Gb hårddisk. Eftersom jag skulle hålla på med grafik blev det ett Matrox Millenium grafikkort. Samt en 8x CD-läsare med ljudkort och högtalare (Creative soundblaster). Var nog ett AWE-32 ljudkort vill jag minnas.

Diamond stelth-kortet var det andra alternativet om jag skulle ha datorn till spel. Det hade 4Mb RAM i värstingmodellen. Hursomhelst så kompletterade jag detta med en Relisys scanner och en Epson skrivare. Detta brakade loss på 26000 spänn, 1996. Det var en rejäl slant. Men det var också en dator i hästväg på den tiden. Alla andra hade som värst en pentium 133 med 4 eller 8mb RAM.

Så den datorn var väl ganska vass i cirka 1,5 år, sedan var den mellanklass och efter en 2-3 år var den medioker som bäst. Men jag hade den ganska länge, stoppade in fler hårddiskar, CD-brännare och fetare grafikkort med tiden, Hade den tills 2002-2003 då jag och en annan kille byggde ett varsitt miditower.

Konsol hade jag inte förrän runt 2010, då sålde de ps2 slim till vrakpris, så jag köpte ett och byggde upp en bra samling med spel, många ganska svårhittade. Dessa har jag ännu i dag. Men det spelar jag aldrig på nu. Köpte ett ps3, PS4 och ett Xbox-360 för några år sedan.

Har 3 matkassar fulla med spel jag köpt begagnade, så dessa kör jag på nu förutom mitt alldeles för stora bibliotek på steam. Men som jag sade tidigare så behöver man egentligen inte köpa fler spel, någonsin. Men ibland hugger man något spel ändå, men aldrig ett som är nyare än typ 3år. En gång om året ca spelar jag om No one lives forever 1 och 2.

Dessa spel, med den grafiken håller mer än väl idag, för det som fattas i grafiken kompenseras med råge av den innivationsrikedom och humor som dessa gamla spel har. De vågade laborera förr när inte spel var en miljardindusti. Men som du säger så är det nog mycket nostalgi med. Jag tror ju inte att någon i 20-30 års åldern idag skulle finna lika stort nöje i dom spelen.

Jag spelade knappt på dator så jag vet inte mycket om det du nämnde, men jag minns att OpenGL var en stor grej. Och när det var filmsekvenser i spelen. "Det är precis som en film". Nu kan jag känna att det gått för långt. Spelen känns för realistiska. Jag föredrar känslan med många äldre spel. Som GTA från PS2-eran. Allt är så överdrivet och cartoon-aktigt och det gör det så mycket roligare. Känslan är ändå hyfsat realistisk, på rätt nivå.

Ja, Resident Evil och Silent Hill skapades av små team med revanschlusta, och ingen trodde på projekten, förutom dom själva. Min systerson som var 18 då testade Tomb Raider och han levde sig in i det direkt, tyckte det var coolt. Jag brukar kolla en streamare och hon har spelat de flesta Resident Evil, hon spelade de nyare innan hon tog sig an Playstation-originalen. Hon var livrädd när hon spelade Resident Evil Det är kul att yngre generationer kan uppskatta gamla spel.

Vafan, praktikant-Fredrik kan inte vara 40 år. Det hör man ju på namnet.