Skull Island: Rise of Kong

Playstation 2:s svanesång visar vad konsolen är kapabel till!

Rise of Kong är origin-storyn om Donkey Kong. I inledningen av spelet blir apans föräldrar dödade av dinosaurien Yoshi, och Donkey Kong bestämmer sig för att hämnas. Många år senare förslavas Donkey Kong av en italiensk rörmokare och tvingas bli en andra klassens maskot för ett av Japans största företag. Förlåt… 6 timmar av Rise of Kong har gjort min hjärna till ett mos, och jag är fortfarande lite förvirrad. Men det här är min recension av Rise of Donkey Kong till Nintendo Playstation 2.

Under hela Playstation 2-generationen har vi fått se vad modern specialdesignad hårdvara för gaming klarar av, och gränserna har pressats till det yttersta de senaste åren. Utvecklare världen över har gjort sitt bästa för att krama det sista innehållet ur Sonys svarta tandkrämstub av prestanda. In kliver IguanaBee, ett välkänt namn för oss gamers. Med hits som Mr. Deadline, Ciclania och inte minst deras nysläppta magnum opus Skull Island: Rise of Kong har de blivit synonyma med episka spelupplevelser. På sin egen hemsida skriver de:

"We love both art and technology; we live our life passion"

Och det märks verkligen hur mycket kärlek till konsten, och hur mycket tekniskt kunnande som flödat i utvecklingen av Skull Island. När Epic avtäckte Unreal Engine 2 tror jag vi alla såg fram emot vad en skicklig utvecklare skulle kunna göra med 2002 års bästa grafikteknologi, och nu har vi svaret. Skull Island målar upp vacker grafik som får din Microsoft GameBox att svettas.

Jag granskar inte stentexturen. Jag har bara fastnat lite i terrängen och kommer inte loss.

Kontrollen är viktig i både action och plattformande, och här har IguanaBee investerat allt sitt kunnande för att skapa precis den där osäkerheten som alla spelare vill ha. Ska du utföra en execution på en fiende? Tryck bara på R2, och i 80% av fallen kommer Kong att göra som du vill. I like those odds! Använder du styrspaken samtidigt minskar sannolikheten till 40% eftersom Sony Dreamcast inte kan processa för många inputs samtidigt. Här finns det också en hemlig egenskap som spelets manual inte nämner: Om du gör en dodge roll under Kongs execution avbryts animationen, Kong står frusen och kan inte röra sig. Om du trycker på hoppknappen i det läget faller du genom kartan. Det här fungerade 100% av gångerna och visade sig snart vara det mest tillförlitliga i hela spelet..

Jag granskar inte Kongs ansikte. Jag har bara fastnat lite i terrängen och kommer inte loss.

Det finns ett antal specialattacker och liknande, men som tur är behöver de sällan användas. De flesta striderna består av attack-attack-attack-dodge-repetera. Fienderna har ofta två eller tre olika attacker. Vissa av de telegraferas så långt i förväg att du hinner ducka undan, hämta kaffe, inse att du glömde kanelbullen i köket, hämta nämnda bulle, och sätta dig framför spelet igen. Andra utförs så snabbt och utan förvarning att du garanterat kommer bli träffad. Men striderna är aldrig svåra, utom när åtta dinos stångar in mig i terrängen och jag blir stun locked. Men det händer inte så ofta att fiender knuffar in mig i terrängen. Vanligtvis klarar jag av att fastna i terrängen helt på egen hand, ofta bara genom att försöka hoppa upp någonstans där jag inte skulle hoppa upp. Och ibland fastnar jag i terrängen när jag klättrar upp där jag ska klättra upp också. Att fastna i terrängen är faktiskt det jag tagit flest screenshots av till den här recensionen.

Jag granskar inte Kongs håriga rygg. Jag har bara fastnat lite i terrängen och kommer inte loss.

Spelet har totalt fem banor. FEM! Det är objektivt fler än fyra, och 66 procent mer roligt än tre banor, och är det något jag vet om recensioner så är det att de ska vara objektiva. Och alla banor är fyllda av fiender. En sak jag lär mig snabbt är att det mest effektiva sättet att handskas med motståndare är att springa förbi. Likt den modige Sir Robin vänder jag ondskan ryggen och springer därifrån. Det finns ingen anledning att slåss. Det är inte roligt. Det är inte utmanande. Det ger ingen belöning. Ett fåtal strider belönar spelaren med skill points, men de är tydligt markerade med en cool introsekvens som får Mortal Kombat att se lågbudget ut.

Banorna är för det mesta lätta att navigera, men ibland går jag fel och vet inte var jag ska. Det finns en karta, men den visar bara banans layout, men inte var du befinner dig. Så det gäller att ta fram kartan med jämna mellanrum, försöka klura ut var man är någonstans, och sen inte glömma hur du navigerat om du stänger av spelet ett par timmar. Om man mot all förmodan går vilse finns en smidig funktion för att hitta rätt. Tryck på båda triggerknapparna samtidigt så ryter Kong och var du ska gå visas med ett fyrverkeri på himlen, som utvecklarna definitivt köpt i Unrealmotorns asset store och klistrat in utan någon som helst anpassning. Vem som skjuter fyrverkerier bland vilda djur förklaras aldrig, men jag har anmält eländet till PETA och de har lovat att kasta en hink Falu rödfärg på den skyldiges minkpäls. Smidigt är också att samma triggerknappar används för att aktivera Kongs Primal rage, så om du har en full rage bar slösar du bort den för att du råkat tappa bort dig på banan, men det är ditt eget fel för att du har dåligt lokalsinne. Man skulle kanske kunnat aktivera någon form av kompass genom att till exempel hålla in uppåtpilen (som vanligtvis öppnar kartan) men nu ska inte jag sitta här och kritisera de passionerade utvecklarnas passionerade lösningar med mina opassionerade amatörmässiga idéer.

Excuse me for dropping in. Jag har bara råkat ramla genom marken.

Jag köpte Rise of Kong med förhoppningen att det skulle vara så dåligt att jag kunde skratta åt eländet, lite som spelens svar på The room, eller alla Steven Seagals filmer någonsin. Det är det tyvärr inte. Det är bara så dåligt att det blir dåligt, men det kommer aldrig över tröskeln till humor. Så subjektivt kan jag inte ge ett högt betyg. Men objektivt gick det väldigt fort att avinstallera och det är värt högsta betyg!

Några timmar Spider-Man 2-terapi, och en spruta med 10ml Baldur's Gate 3... Sen hade jag nästan återhämtat mig. Läkarna låter hoppfulla om en tidig utskrivning under dagen.

Tack för fina kommentarer.

Jag hade väldigt kul när jag skrev recensionen så det är roligt att den uppskattas.

Någon på IguanaBee uttalade sig anonymt kort efter releasen och sa att de haft väldigt kort utvecklingstid.

Nyfikenhet, kanske? Jag vet inte riktigt. Man vet att det leder till misär och lidande, men man är ändå nyfiken på att prova. Och sen hade jag planerat att skriva recensionen redan innan jag spelade eftersom FZ-redaktionen fegade ur och recenserade bra spel istället. 😃