Ramla ur spel - vanligt?
Händer mig väldigt ofta. Kanske spelar klart 30% av alla spel jag köper! Dels för att jag inte har tiden, sen att jag vill lira allt för mycket olika titlar som kommer hela tiden och sen, ena stunden är jag sugen på ett RPG, sen blir jag sugen på Hack n slash osv. Men sen spelar jag bara klart spel jag verkligen gillar också. Känner jag minsta osug för ett spel efter ett litet uppehåll så tycker jag inte det är värt att lägga energi på det mer.
Det är dyrt dock att vara nyfiken på allt😂
I maj förra året så plockade jag fram min Wii U för att spela Legend of Zelda: Twilight Princess igen. Spelade igenom kanske 80% och sedan tog jag en paus och har inte kommit tillbaka till spelet igen. Men min Wii U har stått framme vid TVn i över ett år nu, helt oanvänd och bara samlat damm, och väntar fortfarande på att jag ska sätta igång Twilight Princess för att klara det.
När jag var färdig med min PS2 så hade jag 54 spel eller något sådant, och kom fram till att jag hade klarat ungefär hälften av dom. Skulle gissa att jag fortfarande klarar av runt samma procent nu med.
Ja, jag också! Är inte tidseffektivt, för det är inte omöjligt att jag kommer tillbaka – och då "måste" jag spela om spelet. Bravely Default är ett smärtsamt exempel. Tror jag påbörjade det första minst sju-åtta gånger innan jag tog mig igenom det. Hundratals timmar bokförda på 3DS:en, varav många kastades i sjön.
En Bamseponny av folket
Har också märkt att det är dåligt med får lång paus, man tappar flow i storyn osv. Det är oftast den som gör att det är spännande att ta sig vidare. Har man glömt bort delar av storyn känns det inte så motiverat fortsätta efter en paus för mig.
Brukar också hända när jag tröttnat på spel-mekaniken, när det känns som man bara gör samma sak om och om igen.
Mitt knep är att strunta i att försöka spela så perfekt hela tiden, jag behöver inte hitta alla hemligheter och göra alla quests.
Kör enbart igenom storyn plus vissa side-quest om jag känner för det, sen om jag missar massa stuff så får det vara. Då spelar jag iaf klart spelen.
Då har jag noll press på mig att klara saker i spelet, bara lira. Kollar inte guider eller youtube om spelet.
Det är största spelsugsdödaren för mig. Spelar nuförtiden alltid utan att veta något om spelet. Annars blir det att man letar guider hur man ska göra allt perfekt och hitta allt och då sjunker motivationen som en sten för mig. Varför ens lira om man ska titta på nätet hur man ska göra allt.
Känner verkligen med mig. Spel spelas bäst när man inte vet någonting alls så slipper man perfekt stressen. Men jag älskar att 100% spel dock
Paus är värsta som finns.
Men än värre, ofta pausar jag med flit med motivet "det här är så njutbart så jag ska inte slösa bort allt på en gång, nu tar jag paus för att dra ut på njutningen".
Med katastrofalt resultat. När jag sedan tänker återuppta spelet infinner sig ingen skön känsla, jag blir chockad av förvåning, och det blir till ännu ett spel man inte spelat klart.
Memento Mori
Brukar ni ramla ur spel? Höll på ivrigt med Elden Ring, hade ca 100h in i spelet och älskade vare sekund, sen hände livet en stund med barn och allt därtill. Nu efter en månads uppehåll ca så känner jag direkt inget sug att återvända. Spelet är ett 5av5 spel för mig, men känns som att man tappat momentet. Nu är jag orolig det hamnar på ”tippen” med många andra spel jag inte spelat färdigt, men vi får se, har ett par timmar fru-och barnfri ikväll, men ska jag då spela eller se se3 av The Boys?
Sker det med fler av er (ja det antar jag det gör, men vill gärna höra andras reflektioner)?
Jag har inga barn så är skonad för att inte hinna med.
Har ju naturligtvis hänt att jag känner mig mer intresserad av ett annat spel, typ spelat halva god of war och sedan hoppat på Darksouls. När jag gick tillbaka och tvingas lära om mig styrningen saknades suget att spela klart. Kommer ej heller köpa god of war ragnarök av den anledningen.
Men vem vet, kanske om 10 år jag tar upp dessa titlar på nytt.
Jag är introvert och älskar att spendera min lediga tid hemma.
Jag brukar generellt sätt ramla ur spel som är tråkiga. Elden Ring som nämns har nu fallit bort eftersom det redan är avklarat. Jag hade gärna fortsatt flera genomspelningar men världsbygget uppmuntrar inte till replay lika mycket som tidigare fromsoft spel.
Sen finns det såklart andra spel man helt enkelt startat, har en svår inlärningskurva, och när man byter till andra mer intressanta spel gör det hoppet tillbaka väldigt svårt många gånger pga kontrollen.
Brukar ni ramla ur spel? Höll på ivrigt med Elden Ring, hade ca 100h in i spelet och älskade vare sekund, sen hände livet en stund med barn och allt därtill. Nu efter en månads uppehåll ca så känner jag direkt inget sug att återvända. Spelet är ett 5av5 spel för mig, men känns som att man tappat momentet. Nu är jag orolig det hamnar på ”tippen” med många andra spel jag inte spelat färdigt, men vi får se, har ett par timmar fru-och barnfri ikväll, men ska jag då spela eller se se3 av The Boys?
Sker det med fler av er (ja det antar jag det gör, men vill gärna höra andras reflektioner)?
Nu skriver jag ett svar på din fråga i blindo - men kör serien.
Det du beskriver är ett förekommande fenomen.
Händer tyvärr mig flera gånger per år.
Har vänner som upplever exakt samma.
Vi pratar om det ganska ofta, mina vänner och jag. Ett par vänner har helt ”accepterat” det, och liksom glidit bort från spel helt, liksom ”växt upp” om man vill kalla det så.
Skillnaden är att dom istället inte vet vad dom ska hitta på för att underhålla sig själva, och egentligen upplever samma känsla men kanske ännu tommare.
Jag har fått för mig att det handlar om brist av lugn och ro. Speciellt nu mitt uppe i familj och arbete och allt runt omkring.
Tiden är såklart en aspekt, men där handlar det bara om att prioritera. Vill man spela ett par timmar (ja tack) så gör man det.
Lugnet, kanske en definitionsfråga, eller jo en definitionsfråga, är svårare anser jag.
Jag upplever att jag har svårare att hitta lugnet jag tycks kräva för att kunna avnjuta ett spel.
Jag tycker om sp-story-spel. Förr räckte det med att starta datorn så var man ”där”. Nu.. inte så enkelt. Många frågor drycker upp i huvudet. Vad ska jag spela? Hinner jag spela så pass att jag kommer någevart? Vill inte bli avbruten mitt i? Kanske ska spela någon mp-fps? Har jag ens lust? Och så vidare.
När det där väl börjar, så är det typ kört.
Mitt senaste spel jag verkligen avnjöt var The Witcher 3. Provade Red Dead Redemption 2, oj vad mums det var. Vill än idag spela det.. men där hände det du beskriver. Liksom ramlade omkull. Försökte vid fler tillfällen, men gick inte. Det absolut senaste är Cyberpunk - köpte till och med en ny dator bara för att kunna avnjuta spelet. Ramlade ur det också. Men det spelet ska jag klara!
Men något jag upplever funkar för mig, är en hard reset. Eller en rejäl cold turkey.
Som nu, har precis flyttat och inte riktigt fått igång kontoret (läs spelrum). Så just nu slipper jag uppleva limbokänslan. För jag är helt avklippt. Känns skönt! Men tillbaka ska jag. För jag älskar spel!
-
Sen har jag även funderat kring om det har med hur tillgängligheten är med spel (och nöje generellt). Utbudet är stort, och allt är så enkelt.
Jag tror det påverkar mig mer än vad jag egentligen tror mig uppleva.
Man behöver inte längre spela samma spel. Man kan enkelt hitta något nytt.
Jag är uppvuxen med VHS, hyra film. Nintendo 8-bitar osv. Allt var hårdvaluta - hyrde man en film så tittade man på den, oavsett om den var dålig. Du hade egentligen inget val. Idag? Verkar det vara något man inte tycks gilla, inga problem, byt bara. Om och om igen - tills du hittar något annat.
Samma med spel, musik och egentligen allt.
Sättet att konsumera är förändrat - bara vi som inte hänger med? Ja - jag tror också det är en aspekt till fenomenet att ramla ur och hamna i spellimbo.
-
Tror också att spelen i sig, hur dom är uppbyggda och konstruerade, även spelar in. Det har hänt mycket sedan man jagade svampar och samlade mynt. Då - Ren skaparglädje? Nu - Affärsmodeller?
En ofta het diskussion. Men något i det är sant. Inte i alla spel, jämt, men det är förekommande. Det tillsammans med FOMO, DLC, MT osv.
Det i mitt fall påverkar mig att ramla ur.
Niet.
Händer ganska ofta, ser dock sällan anledning att spela klart storyn i spel som jag inte längre tycker är underhållande. Kommer spelmekaniken förändras radikalt under spelets sista tredjedel? Svaret är troligen aldrig "Ja" och kvar finns då en handling man har tröttnat på parat med nya varianter av bossar och fiender man sett förr. Ingen anledning att stanna kvar med andra ord men troligen anledning att återvända i framtiden.
Oj oj oj, det här känner jag igen! Kan bitvis lägga ner mycket tid på ett spel för att i stunden tycka att det är skitkul men sedan dyker livet upp eller något helt annat och då kan jag tappa motivationen helt.
Jag har blivit en riktig periodare och det gör att jag ibland hamnar i spelsvackor där jag verkligen vill spela något men inget tycks vara speciellt roligt. När jag var yngre så kunde jag lätt hålla mig till ett spel flera år åt gången och det var så självklart då på något sätt. Nu kommer endast den där känslan och motivationen sporadiskt och ofta efter en tids frånvaro.
Frustration uppstår när man äntligen får lite tid att sätta sig ner men resultatet blir att man sitter och scrollar igenom spellistan.
Nu skriver jag ett svar på din fråga i blindo - men kör serien.
Det du beskriver är ett förekommande fenomen.
Händer tyvärr mig flera gånger per år.
Har vänner som upplever exakt samma.
Vi pratar om det ganska ofta, mina vänner och jag. Ett par vänner har helt ”accepterat” det, och liksom glidit bort från spel helt, liksom ”växt upp” om man vill kalla det så.
Skillnaden är att dom istället inte vet vad dom ska hitta på för att underhålla sig själva, och egentligen upplever samma känsla men kanske ännu tommare.
Jag har fått för mig att det handlar om brist av lugn och ro. Speciellt nu mitt uppe i familj och arbete och allt runt omkring.
Tiden är såklart en aspekt, men där handlar det bara om att prioritera. Vill man spela ett par timmar (ja tack) så gör man det.
Lugnet, kanske en definitionsfråga, eller jo en definitionsfråga, är svårare anser jag.
Jag upplever att jag har svårare att hitta lugnet jag tycks kräva för att kunna avnjuta ett spel.
Jag tycker om sp-story-spel. Förr räckte det med att starta datorn så var man ”där”. Nu.. inte så enkelt. Många frågor drycker upp i huvudet. Vad ska jag spela? Hinner jag spela så pass att jag kommer någevart? Vill inte bli avbruten mitt i? Kanske ska spela någon mp-fps? Har jag ens lust? Och så vidare.
När det där väl börjar, så är det typ kört.
Mitt senaste spel jag verkligen avnjöt var The Witcher 3. Provade Red Dead Redemption 2, oj vad mums det var. Vill än idag spela det.. men där hände det du beskriver. Liksom ramlade omkull. Försökte vid fler tillfällen, men gick inte. Det absolut senaste är Cyberpunk - köpte till och med en ny dator bara för att kunna avnjuta spelet. Ramlade ur det också. Men det spelet ska jag klara!
Men något jag upplever funkar för mig, är en hard reset. Eller en rejäl cold turkey.
Som nu, har precis flyttat och inte riktigt fått igång kontoret (läs spelrum). Så just nu slipper jag uppleva limbokänslan. För jag är helt avklippt. Känns skönt! Men tillbaka ska jag. För jag älskar spel!
-
Sen har jag även funderat kring om det har med hur tillgängligheten är med spel (och nöje generellt). Utbudet är stort, och allt är så enkelt.
Jag tror det påverkar mig mer än vad jag egentligen tror mig uppleva.
Man behöver inte längre spela samma spel. Man kan enkelt hitta något nytt.
Jag är uppvuxen med VHS, hyra film. Nintendo 8-bitar osv. Allt var hårdvaluta - hyrde man en film så tittade man på den, oavsett om den var dålig. Du hade egentligen inget val. Idag? Verkar det vara något man inte tycks gilla, inga problem, byt bara. Om och om igen - tills du hittar något annat.
Samma med spel, musik och egentligen allt.
Sättet att konsumera är förändrat - bara vi som inte hänger med? Ja - jag tror också det är en aspekt till fenomenet att ramla ur och hamna i spellimbo.
-
Tror också att spelen i sig, hur dom är uppbyggda och konstruerade, även spelar in. Det har hänt mycket sedan man jagade svampar och samlade mynt. Då - Ren skaparglädje? Nu - Affärsmodeller?
En ofta het diskussion. Men något i det är sant. Inte i alla spel, jämt, men det är förekommande. Det tillsammans med FOMO, DLC, MT osv.
Det i mitt fall påverkar mig att ramla ur.
Enig i nästan allt du skriver, förutom ”växt upp” - delen Men antar det var i brist av bättre ord, så du är ursäktad. Gameandet kommer jag aldrig ge upp helt, har redan börjat föra vidare till barnen, så det blir kul sen att prata spel vid middagsbordet! Men tid känner den största bristvaran i det här stadiet av livet. Känner aldrig jag inte hinner komma in i det på bara en timme, behöver minimum 2 och gärna inte vara utsliten av jobb och hussysslor!
Bara senast i förrgår spenderade jag en halv dag med att fixa en ny installation av Oblivion med moddar och annat, lyckades inte komma i gång och övergav det. Så kan det också bli ibland, men visst hade jag liknande med Elden Ring men då kom jag knappt mer än några timmar in... då släppts Final Fantasy VII Remake och det spelet ligger sjukt nära hjärtat så tiden försvann. Klarade av Fallen Order också... men... när kommer jag tillbaka till Elden Ring? Säkert någon dag... om någon jag känner fortfarande vill lira lite då.
Håller på att försöka ta mig igenom hela GTAV nu också... har startat och avinstallerat det spelet innan man klarat av det säkert 5 gånger. Först på PS3, sen på PS4 och sen på PC. NÄR SKA DET AVKLARAS?!?! Jag tror droppen har gått där och att jag kanske kör igenom det men jag inser också hur många gånger jag klarar av ett spel trots att jag inte har kul så kan jag inte njuta medan jag lirar får det vara.
Jag respekterar din rätt till åsikt, men är den att förtrycka andra för saker som inte påverkar dig hindrar det inte mig från att försöka ändra eller kämpa emot den. With all due respect: Don't hurt people. <3
Det är livsfarligt att ta en paus från spel som kräver att man håller koll på story eller spelmekanik. Köpte Elden Ring för en vecka sedan och spelar flera timmar dagligen eftersom jag vet att sen när jag börjar jobba kommer jag inte palla att spendera två timmar av kvällen på att köra trial and error med en boss.
Har säkert 1000 timmar i Skyrim, men aldrig färdigställt main story!
Har nog oxå väldigt många timmar i skyrim , men vrf undvika att göra main ? Måste ju ändå ha varit ett val ?
Det är livsfarligt att ta en paus från spel som kräver att man håller koll på story eller spelmekanik. Köpte Elden Ring för en vecka sedan och spelar flera timmar dagligen eftersom jag vet att sen när jag börjar jobba kommer jag inte palla att spendera två timmar av kvällen på att köra trial and error med en boss.
Lite det jag känner med Elden Ring också, ska jag palla 2h på en boss och sen kanske inte ens klara den för att sen sova? Svårt att motivera mig till det.
Händer mig med de flesta Single player spelen. Älskar Nioh 2 som bara fan men slutar alltid.
Det händer inte lika mycket med Live-service spel, därmed varför jag föredrar de.
Genshin Impact gillar jag att spela under events. Jag lägger inte pengar på spelet och jag försöker inte få alla karaktärer eller något i den stilen, jag tycker bara om att logga in under större patchar när de lägger till nya platser att besöka, annars bara en eller två gånger i veckan när något event är igång för att plöja genom det och samla på mig primogems(valutan för gacha). Mycket korta spelsessioner som passar mig bra.
Destiny 2 gillar jag att spela mycket, om det är ett spel jag lägger mest tid i så är det utan tvekan Destiny 2. In mot slutet av en säsong brukar det sakta ner lite så det är väl som mest aktivt i början av en säsong, och sedan varje tisdag efter det (pga weekly resets). Det hjälper även att jag har tydliga mål vad jag vill göra och har funnit något jag tycker om att fokusera på i det (builds!).
FFXIV, men jag är bara subscribed högst 1 månad i taget varje major patch. Jag väntar ivrigt på 6.2 nu! En månad i taget gör mig nöjd och glad i det.
Annars spelar jag väl inte så mycket annat egentligen. Det har hänt att jag tagit en paus från Destiny 2 för att spela The Division 2 istället och det var kul men kände mig mätt på det tillslut.
No Man's Sky är ett spel jag hade velat spela mer utav men känns som jag väntar på "mer" hela tiden, samt att när jag redan har 3 andra live-service spel så blir det lite svårt att jonglera fler av de. Det är dock ett av de spelen jag anser väldigt chill när jag inte känner för något annat.
Oftast blir det dock att jag gör något helt annat än att spela. Just nu sitter jag och utforskar och lär mig Blueprints i Unreal Engine av ren nyfikenhet.
Har också märkt att det är dåligt med får lång paus, man tappar flow i storyn osv. Det är oftast den som gör att det är spännande att ta sig vidare. Har man glömt bort delar av storyn känns det inte så motiverat fortsätta efter en paus för mig.
Brukar också hända när jag tröttnat på spel-mekaniken, när det känns som man bara gör samma sak om och om igen.
Mitt knep är att strunta i att försöka spela så perfekt hela tiden, jag behöver inte hitta alla hemligheter och göra alla quests.
Kör enbart igenom storyn plus vissa side-quest om jag känner för det, sen om jag missar massa stuff så får det vara. Då spelar jag iaf klart spelen.
Då har jag noll press på mig att klara saker i spelet, bara lira. Kollar inte guider eller youtube om spelet.
Det är största spelsugsdödaren för mig. Spelar nuförtiden alltid utan att veta något om spelet. Annars blir det att man letar guider hur man ska göra allt perfekt och hitta allt och då sjunker motivationen som en sten för mig. Varför ens lira om man ska titta på nätet hur man ska göra allt.
de där har jag funderat väldigt mycket på att man nog skulle kanske gilla spel mer ifall man inte körde så, men sen lyckas min inre completionist alltid övertala mig om att jag vill ju få ut så mycket som möjligt av spelet osv. Men någonstans vet jag ändå nästan att man skulle gilla spelen mer om man körde som du gjorde
Det är min största nemesis när det gäller gaming och den primära anledningen till min (enorma) backlog...
Jag kände som du innan, sedan raderade jag större delen av sxxxten som jag ändå aldrig kommer att spela. Helt plötsligt hade jag "bara" 300 spel, istället för 800. Kändes betydligt bättre.
Det har hänt ett gäng gånger och oftast i rollspel som jag verkligen tycker om, brukar tappa bort mig i en massa side quests för att jag inte vill att spelet ska ta slut. Då börja jag glömma lite vad main storyn handlar om och sen kommer livet emellan och det glöms både kontroller och story osv.
Där någonstans brukar suget försvinna, ofta är jag runt 60-70% in i spelet när det inträffar och där brukar det även börja bli viktigt att att ha koll på kombos/spells/portions om man ska klara spelen på lite svårare nivåer. Vägrar spela på easy.
Jag hatar dock att inte få veta hur det slutar, därför har jag tvingat mig tillbaka i många spel men då är det 100% fokus på main story.
Något jag däremot aldrig lyckas med det är att fortsätta spela ett spel när main storyn är klar, spelar ingen roll hur bra extra innehåll ett spel har. Det bara dör ut, noll intresse kvar.
Spel jag påbörjat men inte spelat klart
Control
Expedition Rome
Witcher 3
Sekiro: Shadows die twice
Elden Ring
Monster Hunter world
Forza Horizon 5
Pillars of eternity 2
Medieval Village
Wildermyth
Divinity original sin 2
Dying light 2
Dragons dogma
Valheim
Outward
Spellforce 3
Assassins Creed Origins
Assassins Creed Oddessy
Prey
Kingdom Come Deliverence
Metro Exodus
Hitman 1,2,3
Hon
Subnautica
Xcom 2
Sleeping dogs
God of war
Dragon AGE inquisition
Massa effect Andromeda
Watch dogs 2
Dishonored 2
Wasteland 3
Med flera. Så om jag utgår från mig själv så är det definitivt vanligt. Utgår man från data som är offentlig, så är det definitivt vanligt att inte slutföra spel.
Ja, det händer. Försöker för det mesta att spela klart om jag tycker att det är ett bra spel. Om det är ett halvdant spel eller något som man bara tycker är halvkul, har jag inga problem att släppa det och gå vidare.
Ett undantag är Ghost of Tsushima, inför sista kapitlet hade jag bara ingen lust att utforska mer. Tyckte världen var spridd med likadana aktiviteter överallt, och frameraten på gamla PS4an gjorde striderna riktigt klumpiga. Gjorde ett försök att plocka upp det igen, men hade då glömt kontrollerna..
Ett spel jag verkligen gillade var Kingdom Come Deliverance. Sprang dock runt och utforskade lite för mycket och blev kanske lite mätt. Striderna blev också plötsligt väldigt lätta efter ett tag vilket sabbade det lite. Synd, för spelet har väldigt bra atmosfär och jag har lite dåligt samvete för att jag inte spelat klart det.
Divinity Original Sin är också ett exempel, ett spel jag verkligen hade kul med, men av någon anledning tog en paus med, och sen har det gått för lång tid så att starta om är enda alternativet..
RDR2 blev riktigt segt i slutet, och det kändes nästan som ett kvällsjobb att spela klart det, men fick det gjort till slut. Fantastiskt spel, men suget fanns inte alltid där.
Istället kan jag sitta och lägga hundratals timmar på Dead Cells, Hades, Monster Train etc. Dessa typer av spel återkommer jag alltid till.
Fler gånger än jag vill erkänna. Bra spel som man haft skitkul med som man bara lägger ifrån sig och sedan inte blir sugen på att starta upp igen och jag frågar mig ofta varför eftersom jag haft kul med dem. Ett problem blir ju spelens kontroller, man glömmer bort vad ens keybind var och vad hotkeys var för att göra vissa saker och då tappar man suget när man får börja leta igenom keybinds (igen).
Kanske därför man återvänder till mer simplistiska spel. Easy to pick up and play.
..:: trickeh2k ::..
Windows 11 Pro - Ryzen 7 7800X3D - ASUS TUF B650-PLUS - Kingston FURY Beast DDR5 64GB CL36 - MSI MAG A850GL - MSI RTX 4080 VENTUS 3X OC - Acer Predator XB271HU - ASUS VG248QE - QPAD MK-85 (MX-Brown)/Logitech G PRO Wireless - Samsung 960 EVO 250GB, Samsung EVO 860 500GB, SanDisk Ultra II 480GB, Crucial MX500 1TB, Kingston KC3000 2TB - Steelseries Arctic 5 - Cooler Master Masterbox TD500 Mesh V2
***
Något jag däremot aldrig lyckas med det är att fortsätta spela ett spel när main storyn är klar, spelar ingen roll hur bra extra innehåll ett spel har. Det bara dör ut, noll intresse kvar.
Samma här, därför kan jag i princip aldrig få 100% på något spel. Suget att spela efter Storyn är slut är noll. Dock kan jag lira DLC:s ibland om dom har bra innehåll.
Vill dessutom inte titta på internet hur man hittar hemligheter så ska jag 100% skulle det ta lååång tid av letande vilket är dötrist när storyn är klart. Bättre att spela som passar en själv. Spel ska vara roligt inte ett jobb man måste ta sig igenom.
