Senaste spelet som lämnade ett tomrum

Det är säkert en hack i skivan när man säger detta men, Bloodborne. Tidigare var det Half-Life 1 för det var inget som höll samma nivå när det kom till dess leveldesign och påverkar mig ännu idag, men Deus Ex: HR, System Shock 2 och Prey (2017) är dem närmsta som kan upprätthålla standarden gällande valmöjligheter på en plats.

Men Bloodborne var så mycket mer än leveldesign, det är mer än summan av alla dess delar. Men främst så kom spelet ut i nästan samband när min far gick bort, association med spelets ton och atmosfär blev en krycka för hur jag mådde - och jag blev bättre av att spela det.

Vad sägs om "Senaste spelet som lämnade ett tomrum"?

Skämt åsido så tycker jag bra spel är så jävla sällsynta nu för tiden. De flesta spel har liksom blivit ett nytt jobb, de hr för mycket tråkig utfyllnad och skit. Det senaste spel jag spelade och faktiskt satt och log när eftertexterna rullade var nog Ori and the will of the wisps. För jävla bra spel. Ettan också.

Det finns spel som lämnar större tomrum och så finns det spel som lämnar ett tillfälligt tomrum.
Half Life Alyx har lämnat ett större tomrum, visst det har kommit bra VR-spel efteråt också men inget som gjorde så många saker bra samtidigt.
Kortsiktigt, Wanderer också ett VR-spel men den känslan är mer att "Yes ett bra story-drivet singleplayer spel" nått som inte händer allt för ofta på VR-scenen tyvärr.

Disco Elysium tror jag.

Senaste är nog Prey. Innan det Witcher 3, Mass Effect och Dead Space. Annars är det väl mest spel som varit sköna att bli klar med bara.

Slutet på WoTLK, efter den expansionen så var WoW aldrig sig likt efteråt och lämnade ett stort tomrum, visst set kom amdra expansioner som jag spelade. Men inget som kunde jämföras med den episka resa jag precis varit med om.

Kan fortfarande höra tonerna till musiken i Dalaran sent om natten, snyft.

Homm3, SC4

Death Stranding

Måste nog vara Final Fantasy 7 Remaken.

Trodde verkligen inte att jag skulle gilla det, då jag vanligtvis inte alls känner så mycket för JRPG's.
Ville ändå ge det en chans pga att jag tyckte det såg så snyggt och estetiskt tilltalande ut.

Det är bannemej bland det roligaste jag har kört på väääääldigt länge.
Det var längesen jag upplevde sån ren spelglädje.
Älskade den tokjapanska tonen (och japanska voice-actingen) och regin.

Sen när jag spenderat ca 30h och fått se eftertexterna rulla så kände jag att ingenting annat var lockande.
Älskade, älskade, älskade Jessie!

Som tur är så har jag ett DLC kvar att ta tag i.

Det allra senaste var nog när jag för någon vecka sedan blev klar med den remastrade Mass Effect-trilogin. Sjukt högkvalitativa spel där man verkligen lever sig in i världen och lär känna de olika karaktärerna.

Snackar vi nyare spel så var det nog Death Stranding som senast gav mig en "Wow, jag visste inte att ett spel kunde kännas så här"-upplevelse, som gjorde att påföljande spel kändes väldigt ... simpla? Platta? Jag vet inte.

Det var långt ifrån ett perfekt spel och jag gillar inte riktigt handlingen och hur sjukt invecklad Kojima alltid ska vara, men jäklar vilken upplevelse det var.

Half-Life: Alyx definitivt. Sån underbar upplevelse rakt igenom och den polerade VR-implementationen lämnar känslan av mer utan att något riktigt kan ta dess plats. Att också få uppleva ytterligare ett spel i Half-Life världen fast denna gången kunna känna och utforska den i en detaljnivå som tidigare inte gått var en stor behållning. Det är så mycket gott för fans av Half-Life rakt igenom.

Får väl vänta på Half-Life 3 nu igen då ...

Senast var Red Dead Redemption 2 för min del. Jag spelade i princip bara det spelet i två veckor och drev runt levde mig verkligen in i världen. Det jag saknade mest var nog dom vännerna jag hade fått i lägret. Speciellt Sadie Adler. Gillade hennes utveckling från traumatiserad änka till revolverkvinna som ville utkräva hämnd på alla O'Driscolls. Skulle vilja se ett DLC med hennes story.
Egentligen kände jag mig tom redan i epilogen. Vill inte säga mer för att inte spoila något.

Cyberpunk 2077, och innan dess var det Death Stranding. Har inte haft den känslan på ett tag nu.

Uppstår i princip varenda gång jag spelat något med en bra engagerande berättelse och/eller roligt gameplay. Senast var nog Death's Door för två månader sedan.

Det var länge sedan jag fick den känslan (den är verkligen underbar), men när jag tänker tillbaka måste det ha varit Metro Exodus som senast kom åtminstone i närheten. Verkligen en upplevelse, och då hade jag faktiskt gett upp och lagt spelet åt sidan en gång.

Detroit: Become Human lämnade kanske inte efter sig just den känslan, däremot satte det sig i magen på mig som väldigt få spel lyckas med. Oj, vilken resa det var, och så känslomässigt påverkad jag blev. What Remains of Edith Finch hade en liknande påverkan på mig.

Yooka-Laylee and the Impossible Lair (2019) gav mig den där speciella glädjen, ni vet när man sitter och ler som ett fån genom nästan ett helt spel bara för att det är så förbaskat underhållande och bra.

Witcher 3 med samtliga DLC.. Spelade igenom de för 3 år sedan och de lämnad ett enormt tomrum hos mig.. The last of us 2 samt ghost of tsushima lyckade nästan fylla det men för mig har witcher 3 blivit det spel som jag jämför andra spel gentemot.. Och ja jag vågar säga att inget jag lirar hittills har petat ner witcher 3 från tronen.

Så var det för mig också. Jag var så investerad i många av karaktärerna. Och min häst!
Ett DLC med Sadie skulle jag köpa direkt!
Känner igen mig i tomheten redan i epilogen, men oj vad fint med en epilog! Det blev en "soft landing" för tomheten.
Fan vilket bra spel ändå.

Klarade Persona 5 Royal nyligen och det lämnade ett riktigt tomrum. Som tur var blev Persona 5 Strikers gratis via Playstation plus någon vecka därefter så man fick träffa gänget igen

Instämmer, kändes så meningslöst att ens starta något annat spel efteråt, som att hobbyn som helhet tagit slut.

Bästa spelet jag någonsin spelat.

Och epilogen var ju också en jättebra övergång till första spelet.
Jag skulle verkligen vilja uppleva RDR 2 för första gången igen för det var magiskt. Och givetvis satt jag och grät framåt slutet precis som i ettan

Det måste ha varit The Last of Us part 2. Spelet var så otroligt snyggt, med fantastiskt röstskådespeleri, cut-scenes och aninationer med mera. Allt detta, kombinerat med att spelet var brutalt och seriöst, fick alla andra spel efter att kännas fåniga och "budget". Att springa runt och skjuta för skojs skull kändes väldigt konstigt i spelen jag spelade efter.

Final Fantasy 7 Remake hands down!

Jag har aldrig varit något fan av JRPGs tidigare och knappt rört något spel i genren förutom en liten utflykt i Final Fantasy 13. Artstylen och karaktärerna gjorde mig tidigare helt avtänd på precis allt med genren, men så fick jag tummen ur och spelade igenom det här och jösses! Det var så länge sedan jag spelade ett spel som jag fick ångest över att det närmade sig slutet, jag ville bara att det skulle fortsätta. Älskade världen och lärde mig att älska karaktärerna i den.

Ghost of Tsushima (<3) är det bästa open world spelet jag spelat och satte en ny standard i genren.

Har visserligen en förkärlek (likt gissningsvis 97% av fz-folket) till feodala Japan, dock inte särskilt utbildad inom det, men storyn å karaktärerna drev på mig på ett sätt Rockstar eller andra open world spel aldrig lyckats med.
Striderna var också mäktigt underhållande och allt är så förbannat vackert.

Mitt första spel jag orkade/ville ta platinum trofé i!

Alien Isolation.
Som en som föddes i slutet på sjuttiotalet och växte upp med tekniken som fanns då och såg första Alien på svajig VHS mot föräldrarnas vilja så är det spelet helt jävla spot on. Det tog mig tillbaka till tidigt åttiotal då jag satt i pyjamas på heltäckningsmattan med den oranga telefonen hängandes på väggen och min C64 tuggandes kassetband i brungul plast. Lägg till lite allmänt sci-fi och rymdintresse på det så ja... Alien Isolation is the shit!

Wildstar.

Visst, det hade sina brister. Men jag tycker att dom åtgärdades ganska fort och att det ändå blev ett jävligt kul mmorpg av det ändå i slutändan. Ingen kan spå framtiden men jag tror att om dom hade hållit ut, så hade Wildstar varit ett utav de populärare mmo spelen idag. Speciellt på dagens ganska så torra marknad. En gång i tiden så släppte dom det på Steam för att rädda det från undergång. Kan dom släppa det på Steam åter igen? För att på något sätt lyfta koden från graven dom en gång sänkte den i?

Samma spel för mig. Allt känns meningslöst efter sluttexterna på trean börjar rulla.

Witcher 3 och Kingdom Come. Bästa någonsin.