Vykort från Morrowind: se den första gameplay-videon från Skywind
Åhhhh, vilket otroligt projekt. Morrowind är verkligen den bästa fantasyvärld jag utforskat. Inte ens när spelet släpptes var striderna särskilt fantastiska. Men den där världen. Den gjorde något jag inte sett hos andra spel efteråt.
Skulle vara jättesugen på att testa om de lyckas få ihop allt!
Åhhhh, vilket otroligt projekt. Morrowind är verkligen den bästa fantasyvärld jag utforskat. Inte ens när spelet släpptes var striderna särskilt fantastiska. Men den där världen. Den gjorde något jag inte sett hos andra spel efteråt.
Skulle vara jättesugen på att testa om de lyckas få ihop allt!
Vad är det världen gjorde som ingen annan har gjort sedan dess? Blev plötsligt väldigt sugen på spelet
Ännu en dag i paradiset.
Jag kommer inte ihåg vad den remaken heter. Men 2012 när jag höll på att bygga ihop min nya dator så tog jag ner en remake av morrowind där det krävdes att man hade originalet och oblivion. När man startade spelet så skapade man sin karaktär och sen fick man välja om man skulle börja spela i elder scrolls 3 eller 4. Spelet såg mycket snyggare ut, men jag har tyvärr svårt för att fastna vid att spela på datorn då jag vill helst göra det vid en konsol.
Vad är det världen gjorde som ingen annan har gjort sedan dess? Blev plötsligt väldigt sugen på spelet
Eftersom jag instämmer i att Morrowinds värld är fullständigt unik kidnappar jag din fråga...
Det som fascinerade mig mest i Morrowind var känslan av mystik och mytologi. Det finns massvis med historia mellan raser, fraktioner och liknande som det bara hintas om. Så att man ständigt vill dyka ned i varenda grotta eller ruin, eller hugga minsta quest eller ledtråd som ger mer information. Vart tog X vägen? Finns det Y? Hur botar man Z? Att alltsammans dessutom kändes som naturliga delar av samma värld skapade en känsla av att världen var på riktigt.
En annan sak jag älskade var dialogsystemet. NPC:er sade något, sedan kunde man klicka på de ord som gjorde en nyfiken. Vissa gav mer information, andra ledde till quests (typ som meningen ovan, att du kunde klicks för mer info på feta ord). På något vis kändes det mer som ett riktigt samtal än i många andra spel. Att man direkt hugger på den fras som känns relevant...
Därtill var användandet av Quest markers på ett minimum. Desto oftare fick man instruktioner i stil med 'Norr om bergen hittar du en by. Färdas du österut därifrån kommer du till en klippa som liknar en klo. Där börjar stigen till Åkes stuga'. Dvs. man fick en anledning att hela tiden vara uppmärksam på världen, för att försöka hitta rätt.
Och sedan var jag 16-17 år och mötte min första stora öppna värld. Klart som f*n att jag såg allt genom ett rosa skimmer. 🙂
När jag växte upp lyssnade jag mycket på Blümchen och Rollergirl. Jag tror att det har format mig som människa.
Världens bästa spel. Kommer förmodligen aldrig att överträffas då det känns som att Bethesda själva går bakåt mer och mer och ingen annan gör liknande rollspel.
Cyberpunk 2077 kommer säkert vara superbra, men tusen timmar bra som Morrowind? Det tror jag inte.
Skippy R.I.P. 17/7 2006
Eftersom jag instämmer i att Morrowinds värld är fullständigt unik kidnappar jag din fråga...
Det som fascinerade mig mest i Morrowind var känslan av mystik och mytologi. Det finns massvis med historia mellan raser, fraktioner och liknande som det bara hintas om. Så att man ständigt vill dyka ned i varenda grotta eller ruin, eller hugga minsta quest eller ledtråd som ger mer information. Vart tog X vägen? Finns det Y? Hur botar man Z? Att alltsammans dessutom kändes som naturliga delar av samma värld skapade en känsla av att världen var på riktigt.
En annan sak jag älskade var dialogsystemet. NPC:er sade något, sedan kunde man klicka på de ord som gjorde en nyfiken. Vissa gav mer information, andra ledde till quests (typ som meningen ovan, att du kunde klicks för mer info på feta ord). På något vis kändes det mer som ett riktigt samtal än i många andra spel. Att man direkt hugger på den fras som känns relevant...
Därtill var användandet av Quest markers på ett minimum. Desto oftare fick man instruktioner i stil med 'Norr om bergen hittar du en by. Färdas du österut därifrån kommer du till en klippa som liknar en klo. Där börjar stigen till Åkes stuga'. Dvs. man fick en anledning att hela tiden vara uppmärksam på världen, för att försöka hitta rätt.
Och sedan var jag 16-17 år och mötte min första stora öppna värld. Klart som f*n att jag såg allt genom ett rosa skimmer. 🙂
Stort tack för utförligt svar. Det låter som en upplevelse jag mer än gärna vill ha!
Ännu en dag i paradiset.
Stort tack för utförligt svar. Det låter som en upplevelse jag mer än gärna vill ha!
Går även nuförtiden att uppleva helt i coop om man gillar multiplayer!