Variationen verkar också den finnas där. De olika städerna har naturligtvis begåvats med sina egna egenheter. De kan besökas under både vinter- och sommartid, och då gör speciella väderegenskaper det möjligt för nya taktiker. Jag ser ett hastigt sommarregn blöta ner kullersten och får förklarat för mig hur tät dimma ger angripna fiendesoldater panik, samtidigt som den smidige lönnmördaren har lekstuga under de svåra förutsättningarna. Förutom stadslandskapen kommer Connor befinna sig i vildmarken. Över snötäckta slätter jagar han hjort samt rör sig obehindrat in och ut ur en av hans allierades krigsläger. Över paradisiska vågor styr han ett storslaget skepp, kantat med kanoner som avfyras mot angripande fartyg. På ett slagfält där två arméer ställt upp i sina karaktäristiskt fyrkantiga kompanier tar han sig genom krutrök och förbi kanonkulor utan synbar ansträngning.
Kapten Connor tar det inte helt genomtänkta beslutet att segla rakt emot fienden. Som givetvis öppnar eld.
En av sekvenserna Ubisoft visar upp på mässgolvet är från Boston, en tid innan de berömda Tea Party-händelserna. Connor vandrar genom en stad som känns mer levande än något jag tidigare sett i serien. Stadens medborgare sköter sina sysslor, interagerar med varandra och reagerar på dina handlingar. När som helst kan du springa in i en situation där någon av invånarna ber dig om hjälp. Jag ser Connor ropas in i en gränd av en smutsig kvinna klädd i huvudduk. Hennes make har dragits in på en innergård av en samling soldater. Han utsikter för att komma därifrån levande är försvinnande små. Connor gömmer sig vid husknuten samtidigt som kvinnan ropar till sig en av soldaterna. När soldaten närmar sig kastar sig Connor ut från sitt gömställe och stoppar något väldigt vasst i soldatens allra största kroppspulsåder.
Folkets hjälte
Det enda ljud soldaten hinner få ur sig är ett kvävt gurglande. Connor klättrar upp för husfasaden och tar sig vidare upp i ett ensamt träd på gårdsplanen. Väl där kastar han fast en kniv, med ett rep fäst i ena änden, i en av soldaterna på gården. Soldaten hissas upp samtidigt som vår protagonist smidigt glider ner med ett fast tag om den andra repänden. På marken gör han processen kort med de kvarvarande tre. Tomahawk-yxa uppdriven mellan strupe och hakspets, musköt riktad mot sin egen herre – och så slutligen en man fäst i stupstock befriad. I ett senare skede i demot betalar kvinnan tillbaka, gentjänsten blir att låta Connor fly genom hennes lägenhet när han är jagad av den lede fi. Huvudpersonen kan bli folkets hjälte bara han anstränger sig lite. Och det verkar vara till hans fördel.
Följsamma och snygga strider – men är de också roliga att spela?
Med det nybyggda animationssystemet har Connor fått något kattlikt över sig, som om han vore lika mycket en son av skog och mark som av människa. Precis som de andra lönnmördarna innan honom flyter han över, runt och genom hinder utan synbar ansträngning – men Connor gör det med en mer unik och trovärdig (om det begreppet nu går att tillämpa här) stil. Striderna har setts över ytterligare en gång och den kontextuellt känsliga, dansande slagsmålsstilen är grymt välkoreograferad. Exakt hur roliga striderna kommer att bli är en annan femma. Men det är ett problem Ubisoft dragits med sedan originalet, för sisådär femtielva spel sedan.
Ubisoft räds inte att ta i från tårna med #Assassin's Creed III, och för det ska de väl ha en eloge. Lyckas de med allt de vill kan det bli riktigt bra. Det vore ju olyckligt med ytterligare ett utfyllnadsspel.
