7. Super Mario Strikers (2005, Gamecube)

Det är någonting särskilt med #Nintendo och casualsportande, alltså. Super Mario Strikers, och efterföljande Charged, är så långt ifrån realistiska fotbollsimulatorer det bara går att komma. Det finns stunder då jag tänker att det här är mer som klassiska Speedball (jag menar, elstängsel runt planen? Är det okej?) än vad det är faktisk fotboll. Men å andra sidan uppskattar jag Mario Kart-serien för vad den är – samtidigt som jag älskar de lite mer krävande bilspelen.

Nintendo kan casual

De spelar bara inte riktigt i samma liga. Lustigt nog var ursprungstanken att Mario Strikers skulle bli ett lite seriösare sportspel, men någon gång under utvecklingen ändrades koncepten. Och det kan mycket väl vara här som The Luigi Death Stare först siktades.

6. ISS Pro 98 (1998, PS1)

#Konamis tunga inflytande på den digitala fotbollsarenan började inte med Pro Evolution Soccer, eller Winning Eleven som den också kallats. Nej, Konamis inflytande går längre tillbaka än så. Faktum är att det som senare skulle bli Pro Evolution Soccer fick sin början i International Superstar Soccer Pro '98. Det som idag ser ut som en orgie i kantighet (det vore ett brott mot geometrins alla lagar att kalla det där de sparkar på för ”boll”) var då revolutionerande på så många plan.

Alla omslag med mustasch är bra omslag

Att sätta en vältajmad glidtackling eller ett hårt långskott var tillfredsställande som aldrig tidigare. Kraftiga minuspoäng för ljudet vid bollkontakt – som närmast låter som att någon slår på en dörr.

5. Kick Off 2 (1990, Amiga)

Den definitiva versionen av Kick Off, och det näst bästa fotbollsspelet till Amiga någonsin, är nummer två i serien. Och vi har allt att tacka en mystisk man vid namn Dino Dini. 1990 släpptes Kick Off 2, och det tog en hel värld med storm.

Sparka boll - viktigare än namnet på tröjan

Där de flesta spelutvecklare vid den här tiden koncentrerade sig på att signa mer eller mindre avdankade fotbollsproffs för att ha något försäljningsargument för deras framstressade spel, gick Dino Dini och förlaget Anco i motsatt riktning. Riktiga spelar- och lagnamn var mindre viktigt än snabb och välskrivet gameplay.

4. World Cup 98 (1998, PS1)

Ingen VM-uppladdning har varit bättre än den inför fotbolls-VM i Frankrike, 1998. Den gjordes nämligen tillsammans med Electronic Arts World Cup 98 – det första spelet sedan #Electronic Arts köpt licensen av FIFA. Kanske var vi bara naiva och oförstörda där i slutet av 90-talet, men här kändes det fortfarande som att licensspel av den här sorten inte bara handlade om att tjäna extrapengar på gamla spel i ny förpackning.

Bucklan alla fotbollsnationer åtror

Extra magiskt var det att få spela de gamla klassiska VM-matcherna som låstes upp när du klarade vissa förutbestämda saker i spelet. Som till exempel VM-finalen från 1966, mellan England och Västtyskland – som spelades med autentisk dåtidskommentator och helt i svartvitt. Otroligt ambitiöst, även om det fanns ett par historiska felaktigheter. Att sedan IRL-VM vanns av ett helt otroligt franskt landslag gjorde inte saken sämre.