Det är en smått säregen känsla första gången man får en Mionix Naos 3200 i knät. En känsla av stil, en gedigen låda med riktig lock. Och när man öppnar locket möts man av den typen av lyxkänsla som riktigt dyra prylar har. Inget pråligt trams, bara en förnimmelse av diskret allvar. Svart och strömlinjeformat. Och utöver musen innehåller lådan... inte ett jota. Ingen manual, ingen cd-skiva. Noll och intet. Vilket visar sig inte behövas.
Utseendet är som sagt väldigt strömlinjeformat, formen anpassad för högerhänta och för en normalstor manshand är den väldigt skön att vila handen på. Eftersom knapparna är få når man dem lätt utan fingerakrobatik, och det mycket hand mot gnagaren större delen av tiden. En mycket bekväm mus, i varje fall för min hand.
Utseendet är nästan munkliknande nedtonat.
Om du vill köra med grundinställningarna, tryck in den guldpläterade usb-kontakten i datorn, vänta ett ögonblick, spela. Klart. Det är först om du vill skräddarsy musen och mecka med inställningarna du behöver programvaran som finns att hämta på Mionix webbplats. Och manual då? Den behövs inte, både gnagare och programvara är lätta att begripa ändå.
Sådan känsla, sådan mus
Det intressanta är att den inledande känslan håller i sig när man använder den. Det finns inte femhundra inställningar, två dussin knappar och Vegas-influerade blinkande lampor. I stället har Naos 3200 råbarkad prestanda. Totalt sju programmerbara knappar, ett scrollhjul, tre upplösningar (800, 1600 och 3200 dpi), muspekarhastighet i elva nivåer samt inställbar kommunikationshastighet. Utöver Windows vanliga musinställningar är det allt. Inställningarna sparas för övrigt i musens inbyggda minne vilket är mycket praktiskt eftersom de behålls oavsett vilken dator du ansluter musen till.
Bristen på inställningar känns nästan bohemisk, men låt det inte lura dig. Med Direct Input Mouse Rate på 1 ms eller strax under, och över 1000 Hz är resultatet smått imponerande. Detta trots en detalj som närmast ökar liten koja i skogen-känslan: Naos 3200 använder inte laser för att läsa av underlaget, utan den gamla LED-tekniken. Jag har inte märkt något av de traditionella avläsningsproblemen på trassliga underlag så jag tänker inte klanka ner på valet att använda tekniken. Jag tycker bara att det känns kufiskt att ta ett steg tillbaka, framför allt som den betydligt äldre storebrorsan Naos 5000 använder laser.
Det finns inte speciellt många inställningar att leka med.
Det finns även möjlighet att spela in makron för att kunna upprepa hela serier av knapptryckningar, och dessa kan i sin tur aktiveras med musknapparna. Makrofunktionen är däremot väldigt primitiv med bristfällig kontroll och bara möjlighet att spela in tio händelser. Det är med andra ord knappast något man kommer att ha någon mer avancerad nytta av.
Kontentan av det hela är att Naos 3200 inte erbjuder speciellt mycket, men det musen gör, det gör den bra. Riktigt bra till och med. Blixtrande svarstider, fullt tillräcklig upplösning, snabb som en brinnande vessla och bra precision. Det är gaming in på bara benen. Och om du klarar dig utan en massa tekniskt bling och tycker om en relativt liten prislapp, då erbjuder Mionix Naos 3200 ganska mycket pang för din peng.
