Tajta kontroller, obönhörlig svårighetsgrad, ändlösa fiendevågor som aldrig slutar jaga dig samt en stiliserad, pixlig sexfärgers spelmotor. Allt detta, eller delar av det beroende på tycke och smak, är det som gör #Luftrausers så bra.
#Vlambeers indie-shoot 'em up har varit omskrivet, inte minst för att det kopierades rakt av av en annan utvecklare (Rubiq Lab), som försökte sälja idén som sin egen och samtidigt påstod att Vlambeer i sin tur kopierat idén från klassiska gamla 16-bitarsspel. Och det har de ju, men att sno en idé är inte samma sak som att göra en ren kopia av ett spel. I Luftrausers fall har man valt att göra en klassisk evighets-shooter i luften. Du har nog andra associationer men i mitt huvud poppar Commodore 64-klassikern Falcon Patrol upp när jag för första gången drar igång Luftrausers.
Få detaljer, färre färger, magert innehåll men desto rikare spelglädje.
Grafiken är enkel, pixlig och tydlig nog för att varje skott, fiendeplan och fartyg ska framträda knivskarpt. Kontrollerna och spelmekaniken är om möjligt ännu enklare: håll uppåtpil (eller motsvarande på din handkontroll) för att gasa, höger och vänster för att vrida ditt plan (din "rauser") och X för att skjuta. Det är allt. Av dessa enskilda komponenter pusslar Vlambeer ihop ett spel som inte bara ser bra ut, utan dessutom är extremt enkelt att lära sig men väldigt knepigt att bemästra. Ja, det är en klyscha, men i det här fallet är det helt enkelt sant.
"Kampanjen" – den är alldeles för kort – består av en serie flygningar där du efter hand låser upp fler och fler uppgraderingar till din rauser. Den består av tre delar: skrov, motor och kanon. Varje del har fem varianter som du får fler av ju mer du spelar. När du närmar dig slutbossen kan du därför bygga ihop en rauser som gör exakt det du vill. Tungt pansar, kraftig motor och en laser som skär igenom fienden som smör? Lätt kropp, klen motor, men hög manövrerbarhet och en kulspruta som sprider skotten i en kon? Båda går att skapa utan minsta problem, men jag saknar ändå fler delar.
Kontrollen är enkel att ta till sig och därför är spelet också enkelt att förlora sig i.
Luftrausers är ett spel som lever helt och hållet på sin spelmekanik. Tur då att den är polerad till perfektion och dessutom är förbannat kul. Du kan uppnå en nästan zen-liknande trans där du far fram mellan fiendens skott, klyver ett fartyg nedanför dig, vänder och skjuter ner förföljande jaktplan och i sista sekunden vänder uppåt för att undvika att krascha i havet. I sina bästa stunder är det som en luftbalett där du dansar en dödlig dans med ditt eget, modifierade flygplan. Luftrausers saknar förmågan att hålla intresset uppe i långa loppet, men det är en riktigt välsnickrad och fantastisk skön shooterinjektion så länge det varar.
Fotnot: Testet avser pc-versionen. Spelet är också släppt till PS3, PS Vita och Mac.
