Inlägg av arelion
Inlägg som arelion har skrivit i forumet
Håller med, misshandeln av FF7 fortsätter. Uppskattade arbetet de lagt ner på att bygga staden/omgivningarna och till viss del karaktärerna, men framförallt slutet och det faktum att allt hela tiden var så överdrivet bombastiskt blåste iväg FF7-känslan. För att inte tala om alla förändringar i story etc.. usch. Har tappat lust att spela allt annat de släppt med koppling till remaken. Att de nu släpper mobilspel, ja vad ska man säga. Trodde ändå att de hade sån heder att de skulle vårda denna gamla diamant med omsorg, men så verkar inte vara fallet.
Tycker ofta att dagens nya spel är snygga, om än en aning statiska. Sällan fysiken och interaktionen imponerar, där har det sett likadant ut i snart 15 år. Ofta man kan skjuta en mugg på ett skrivbord utan att något händer, eller att en handgranat smäller bredvid en hög med tidningar utan att de reagerar. Tycker dock att det har gett en rejäl skjuts att kunna spela i 4K och HDR, och många spel är riktigt snygga. T.ex. Cyberpunk eller Forza Horizon. Man har blivit mycket bättre på att generera randomiserade föremål, fotoskannade föremål etc. Idag ser marken/bråte riktigt bra ut, för ett par år sedan var det bara en platt yta med utströsslade stenar. Även vegetation har blivit mycket bättre. Nu när RTX blir mer och mer populärt har det också blivit ett snäpp bättre iom ljussättningen. Igårkväll när jag spelade "House of Ashes" såg vissa av karaktärerna helt fotorialistiska ut i cut-scenerna. Så nog händer det en del, alltid.
När spel är för lätta. Behöver bli lagom utmanad för att ha kul. Det vill säga jag ska kunna dö i varje strid och att det är min skicklighet som gör att jag går segrande ur striden. Brukar vara lagom med 4 svårighetsgrader i spel. Då väljer jag den näst svåraste som oftast brukar träffa min sweet spot. Typ i Halo spelar jag på heroic och i Uncharted spelar jag på hard. Problemet blir spel som inte har alternativa svårighetsgrader. Typ Borderlands som jag spelade igenom med tre kompisar som inte hade spelat spelet tidigare. Dog noll gånger genom hela kampanjen och var aldrig nära att dö heller. Hade det inte varit för att det var coop hade jag stängt av och aldrig återvänt. Spelet var på tok för lätt och jag led och var uttråkad igenom hela spelet. Spelade aldrig expansionerna till spelet och har inte köpt någon av uppföljarna heller.
Diablo 3 är ett annat spel som jag lirade igenom vid spelsläpp. Körde med en kompis och dog noll gånger genom kampanjen. Gick inte att välja en högre svårighetsgrad när vi startade utan jag gissar på att de låses upp alt efter som. Samma sak där att jag pinade mig igenom hela kampanjen. Hade stängt av om det inte vore för att det var coop.
Så skulle säga att en balanserad svårighetsgrad för just mig är en av de viktigaste aspekterna i ett spel för mig.
Finns mycket annat jag inte gillar heller som: Quick Time Events, grind, auto aim eller aim assist i spel, open world spel, sekvenser som inte går att trycka bort ifall man dött och en tidigare checkpoint laddas, när buggar är för allvarliga i ett spel, sidouppdrag i spel är generellt astråkiga och oinspirerande, om ett spel blir repetetivt.
Många nämner story men där har jag inga större problem. Tycker ändå att det bara är 1-2% av spelen som jag spelar som har en intressant handling. Resten är antingen standard, mediokra eller kass. Så länge gameplay och svårighetsgrad är okej så tuggar jag vidare.
Jag håller med helt och hållet. Är det inte utmanande blir det trist med en gång.
Jag var kring 10 år när jag fick en demoskiva till mitt PSX med en demo av TR2. Det var den där första banan vid kinesiska muren som börjar med att man stöter på två tigrar vid ett vattenhål, blickar upp mot muren och sen ser en helikopter åka förbi. Jag blev direkt helt trollbunden. Den tysta, öde känslan och sättet man vadade genom det vackra vattnet och hoppade mellan avsatser med rädslan av att falla och dö tilltalade mig enormt. Det var liksom ett vuxet och "verklighetstroget" spel, långt från Crash Bandicoot eller Mario som utgjorde huvudpersoner i de flesta andra 3D-äventyr. Spelade demo-banan säkert 100 gånger och utforskade allt. Själv och med vänner, När jag sedan fick fullversionen i julklapp var det en märklig känsla att springa igenom den första demobanan en sista gång. Satt i princip tyst genom banan och Lara stönade och gav ifrån sig sina Aha! precis som vanligt, men den här gången visste både spelet och jag att resan inte skulle ta slut efter att man tagit den sista linbanan över det stora hålet. När bana 2 i Venedig till slut dök upp på tjock-TVn infann sig en känsla jag aldrig hade känt inför ett spel tidigare och kanske aldrig någonsin kommer känna igen. Jag nästan svimmade av äventyrslust och iver att kasta mig in i spelet. Där och då var jag den lyckligaste 10 åringen på hela jorden!
Tvåan har som sagt en speciell plats i mitt hjärta. Har såklart spelet alla spel i serien i efterhand och det finns både plus och minus med de flesta. Något jag saknar i de nyare spelen är den öde känslan av utsatthet och ensamhet som på något sätt infann sig i 1an och 2an samt kanske 4an.
Väntar fortfarande på en reboot av Tomb Raider i form av ett episk äventyr med mindre action och mer välgjorda tempel och miljöer.
Har fortfarande psykiska men efter att suttit uppe själv kl 01.52 och spelat "Floating Island" i TR2 med de där sjuka staty-zombiesarna sakta flytandes mot en i mörkret. Usch!
Konami. Gör de ens spel numera?
Är beredd att hålla med flera här i tråden. Tyckte inte det var ett märkvärdigt spel. Körde det när det kom. Stämningen var helt ok, men allt annat jag kommer ihåg är repetiva skogar, trist combat och hoppandes över 500 staket för att sätta igång lika många generatorer. Varje gång jag stöter på en generator/elverk i ett spel efter detta kommer alltid Alan Wake upp i minnet.
Har spelat ca 40 timmar nu, och måste säga att jag är otroligt positivt överraskad. Har förmånen att njuta av spelet med RTX i 4K på en OLED och det är helt makalöst. Har inte stött på särskilt många buggar alls. Någon liten här och där. Karaktärerna, staden, alla quests håller riktigt hög nivå. Har fem gånger så kul i det här spelet som i RDR2. Redan ett av mina favoritspel trots att jag säkert inte kommit längre än halvvägs i storyn.
För egen del kände jag mig mätt på spelet redan när man kom till tredje ön, så personligen skippar jag nog detta. Ändå ett riktigt välgjort spel, så kul att de som spelet verkligen klickade för får mer att bita i.
Håller med om att det är lite framtungt. Tycker ändå att det är ett riktigt detaljerat, underhållande och välgjort spel. Saknade kanske lite pussel och fler skräckmoment, men tycker att atmosfären var riktigt skön. Ger det en svag 4a.
Vet inte om det passar på den här listan, men PC-versionen av Days Gone är verkligen fantastisk. Köpte det aldrig på PS4 pga de dåliga omdömena, men PC-versionen är verkligen ett fantastiskt spel. I 4K och 60fps är den amerikanska vildmarken vrålsnygg och jag har inte varit så engagerad i ett open-world spel sedan BoTW. Spela på hög difficulty så blir det en riktig utmaning där varje enskild zombie är farlig. Riktigt grymma karaktärer dessutom.
Bilen är tyvärr ett nödvändigt ont för att ta sig runt. Kan ändå tycka själva körandet är rätt avkopplande. För det mesta är det något som behöver fixas, däck som behöver bytas och jag tvättar bilen alldeles för sällan. Gillar dig ändå, gamle 9-3an.
Hmm klurigt. Tror det är mycket spelet i sig som gör att världen blir intressant eller inte. I regel föredrar jag ganska små världar.
The Witcher 3: Lagom storlek, rolig att utforska.
RDR2: Otroligt vacker och realistisk, men får ingen jättelust att utforska.
Kingdom C: Deliverance: Inte så mycket i världen att hitta, men känns väldigt äkta och passar bra när man tar sig genom städer. Alltid kul att rida iväg.
BoTW: Unik värld som är kul att utforska. Grafiken drar ner en aning, inte alltid jättekul med plan mark i horisonten där allt man ser är utpluttade träd.
UbiSoft/AC: Passar mig inte alls, tröttnar efter några timmar.
FarCry: Helt okej, har en tendens att tröttna framåt slutet.
Ghost of Tsushima: Känns för konstlad. Symmetriskt utplacerade frågetecken på kartan där man alltid vet att 1 av X olika saker väntar. Ö 1 var kul, Ö 2 började kännas seg, Ö 3 var trist.
Summa summarum gillar jag när det är lite halvöppet. Typ en stad med lite land runtom där allt är välgjort och värt att utforska. Som träskstaden i The Witcher 2 eller varför inte senaste Metro. Favoriten är nog ändå mer en avgränsad spelplan a la Dishonored 2, men då snackar vi ju inte ens open world spel mer.. hehe.
Ghost of Tsushima på min vanliga Ps4. Typ när man slogs mot 10 gubbar på en strand i kvällssol, typ 10 fps. Usch.
Tycker att Capcom verkligen tagit sig i kragen och nu är den bästa utvecklaren av alla. Egenutvecklad och bra motor som de gör sina spel på (de flesta). Även bra PC-versioner av i princip alla spel.
Street Fighter V, Monster Hunter: World/Rise, Resident Evil 2 & 3 Remake, Resident Evil 7 & 8 och inte minst Devil May Cry 5. Kvalité rakt igenom.
Önskar Konami kunde göra likadant och släppa nya grymma Metal Gear, Silent Hill och Castlevania-spel med rejäl budget och trippel-A klass och allt man kan förvänta sig av ett spel anno 2021.
From Software måste givetvis också nämnas.
Har lite problem med att fpsen droppar till 40-50 på mitt GTX 1080 med medium-inställningar i 1080p. Tack och lov finns det en lite mod/hack till PC versionen där man kan ändra FoV själv. Min sambo blev jätteillamående med standard-FoV så vi fick sluta spela första kvällen. Som tur löstes det med modden. Det jag stör mig på är att spelet alltid startar i window mode trots att jag ställer in fullscreen varje gång jag spelar. Förstår att det går att ändra i en inifil men hur kan det här existera i ett spel 2021? Går heller inte tabbar in och ur utan att spelat ballar ur totalt. I övrigt fantastiskt spel.
Oavsett vad så bör man börja med Resident Evil remake. Köper inte att spelstilen inte skulle funka anno 2021, det gör den. Code Veronica är ett udda får, men när jag spelade det blev jag faktiskt positivt överraskad. Galen story, knäppa karaktärer och mer av det gamla goda. 5an är riktigt kul i coop, men inte spelat det på säkert 10 år.
Det absolut första jag tänkte på var zombiesarna som "andas" i RE4. Efter lite scrollande i tråden kan jag bara hålla med om regenerators som de visst heter.
Lät fantastiskt när jag läste artikeln, men ganska besviken efter trailern. Kan inte tänka mig att det är i närheten av BS. Finns ju hur mycket Metal i BS som helst om man nu är sugen på det.
Om du gillar tower defense finns ett (två) spel som heter Dungeon Warfare. Brukar ha svårt för att fastna i mobilspel men det är suveränt, säkert lagt 100 timmar på det. Annars får jag hålla med om FF Tactics: WoTL, otroligt bra.
Många minnen så det är svårt att välja, men en favorit måste varit alla helger under mellanstadiet då man sov över hos polaren och spelade HoMM3. Varje helg hade man glömt bort gamet man spelade helgen innan så man började alltid om på ett nytt spel och valde slottet det kändes som man inte spelat på ett tag. Man visste att kompisens morsa skulle titta in i rummet med trött blick framåt kl 03 och fråga om det inte var dags att sova.