Inlägg av arelion

Dicey Dungeons, om du gillar Slay the Spire. Simplare, men fortfarande utmanande och beroendeframkallande. Det är ett roguelike där du typ rullar tärningar och väljer mellan olika tärning som har olika spelstilar.

För egen del blir det att invänta färdiga släppet och njuta då.

Alltid kul när någon sätter sig ner för att recensera ett Tomb Raider-spel. Hatten av för en välskriven recension.

Det som är kul och samtidigt lite speciellt med den förvånansvärt stora fanskaran som omger fenomenet Tomb Raider är att alla tillåts ha lite olika åsikter utan bli påhoppade av andra. Det finns ju ändå tre ganska så definierade segment med de första spelen, mittenspelen och den senaste rebooten som tro det eller ej, redan börjar bli gammal!

För mig personligen har alltid de tre första spelen legat mig otroligt varmt om hjärtat sedan jag fick ett demo med Tomb Raider 2 i samband med en SuperPlay-utgåva. Jag har alltid hävdat att de har något speciellt med sitt speciella plattformande och sin klaustrofobiska känsla, något som verkligen blivit bekräftat med de nyss släppta Remaster-versionerna i mitt tycke.

Mellanspelen, eller spelet, som den här recensionen handlar om har jag inte så mycket känslor för. Jag håller med om att striderna är urusla och det är verkligen inget långt spel. Jag minns att jag hade ganska roligt när jag spelade dem, men tyckte samtidigt att de inte hade ett uns av det jag uppskattade med de första spelen. I mina tonår tyckte jag liksom kommentatören ovan att Lara var snygg i den svarta dressen, det är ungefär så mycket jag minns!

Den senaste rebooten har jag blandade känslor för. Allt skjutande och craftande, skill points osv är sådant som inte hör hemma i ett Tomb Raider spel överhuvudtaget - om man frågar mig. Det sista spelet (Shadow) var sin tunna story till trots, det spelet som jag tyckte mest om till skillnad från de flesta andra. Jag upplevde inte att varje tempel med sina pussel presenterades som en "challenge", utan pusslandet var invävt i den fina jungelvärlden och allt skjutande var reducerat.

På det stora hela tycker jag aldrig att Crystal Dynamics i någon vidare mån har lyckats återskapa magin från PlayStation 1 spelen, utan det har i mångt och mycket blivit en sämre version av Uncharted. Hoppas att spelserien någon gång i framtiden kan hitta tillbaka till sina rötter och bli något av ett plattformandets "Dark Souls".

Nåväl, kan ha roligt med de remastrade versionerna av de första spelen samt alla FANTASTISKA custom levels som finns att spela och ladda hem på nätet!

Sea of Stars för långt? Det är ju jättekort med RPG mått mätt. Strax över 20 timmar om jag inte minns fel. "Närmsta konkurrenten" Chained Echoes är väl i runda slängar dubbelt så långt om man räknar med allt som finns att göra. Sea of Stars är vackert på ytan, men faller lite kort i det mesta andra, tyvärr.

Det är otroligt viktigt i sådana här spel (Slay the spire, Monster Train, Balatro) att inte titta på eller läsa om hur andra spelar, utan verkligen låta en själv vara den som upptäcker allt. När man sedan efter några hundra timmar känner sig slutgiltigt mätt på spelet kan man börja kika hur andra spelar. Börjar man spoila sig själv med att veta vad som är bra eller mindre bra halverar man underhållsningsvärdet med en gång.

Blev så förbannad av slutbossen i första delen att jag ALT-F4ade spelet och inte ens sett fram emot det här trots att FF7 är mitt favoritspel någonsin.

Lätt! Quizzen buggade vid en fråga trots att jag svarade rätt. 97 var året för flera av mina favoritspel någonsin.

De gamla Tomb Raider spelen är fantastiska, och dessa nyligen släppta remasters likaså. Det finns inga eller mycket andra få 3D spel som kombinerar plattformande och pussel tillsammans med grym level design på ett lika bra sätt. Det har blivit lite av en diskussion senaste veckan kring att spelen är bra om du kan "överleva de gamla tank-kontrollschemat" vilket är vad koncensus verkar vara bland recensenter. Vad dessa totalt missar är att det inte är något fel på kontrollerna, det är bara ovana och felaktigt jämförande med mer moderna typer av kontroller som passar i helt andra typer av spel. Finns i princip inget annat spel i samma genre där plattformandet är lika bra som i Tomb Raider; spelets grid-baserade sätter gränserna och spelreglerna, och det är upp till dig att bemästra.

Bara jag som är riktigt besatt av Beat Saber? Bara det spelet har gjort Quest 2 till ett av mina bästa köp någonsin. Har nästan 500 timmar och tycker att det är bland de bästa spel som någonsin gjorts. Allt beroende på alla de fantastiska mods och custom songs som finns att ladda ner. I sitt grundutförande kan jag förstå att man tröttnar, men med en endless supply av fantastiska låtar tar det aldrig slut. Man får motion och kan samtidigt lyssna och uppskatta musik på ett helt nytt sätt, även bland genrer man tidigare var helt ointresserad av. För mig som älskar musik men aldrig lärde mig att spela ett instrument är det här så nära jag kommer.

Själv har jag inga barn. Kommer hem från jobbet, käkar och tar en promenad med hunden. Efter 19-snåret sätter jag mig ofta i soffan och lirar fram tills typ kl 22 då det blir en paus. En stund senare kommer sambon och så brukar vi spela något tillsammans (jag spelar, hon tittar på, alltifrån jrpgn till resident evil och dark souls) fram tills kl 12. För egen del blir det allt från AAA till CS och diverse roguelikes.

Trivs ganska bra med det här.

Jag är helt enig. Verkligen förbryllande hur vissa spel som i övrigt har hög kvalite totalt snubblar på detta för att någon utvecklare ser en kvadrant på världskartan där det råkar saknas ett "shrine" att upptäcka eller dylikt. Jag gillar antingen små, öppna världar där det är fullproppat med saker att utforska, alternativt världar där världen får vara just vildmark och något man måste leva med. Riktigt mysigt att rida ut från ett stall tidigt en morgon i Kingdom Come deliverance och komma fram till byn på andra sidan kartan framåt kvällen. Likaså är världen i RDR2 grym trots att det inte är mitt favoritspel.

Håller med gällande Merlin-sakerna i Hogwarts. Gjorde typ de 5 första och sket i resten...

Problemet är att de gör sina "remakes" på helt fel vis genom att blanda in massa nya karaktärer, onödigt dravel och annat som inte behövs. Hade de istället behållt mer av det gamla och istället vadat i gränslandet mellan remaster och remake hade det blivit både bättre och tagit mindre tid.

Så deras idé är att lägga till massa meningslöst dravel såsom fetch-quests, men ta bort ikoniska delar från gamla spelet?

Älskar FF7 över al.. mycket annat.

Trodde remaken skulle bli ett tillfälle att låta någon jag bryr mig om också uppleva storyn och karaktärerna i en ny skepnad.

När jag lade ifrån mig kontrollen till eftertexterna i första delen upplevde jag en besvikelse jag aldrig upplevt tidigare i mitt liv. Det fanns mycket jag tyckte om och många detaljer jag gillade, men vad spelade det för roll när de totalt kastat om storyn och dödat all form av subtilt berättande, all mystik, handlingen och allt annat som förändrade mig som ung tonåring den där vintern -97.

Kommer inte att betala ett öre för detta.

Hade en Sverigestolen på förra jobbet, en Kinnarps på nuvarande och en SecretLab gamingstol hemma. Måste jag välja en blir det faktiskt gamingstolen. Enda nackdelen är väl att det kan bli lite svettigt på dynan när det är varmt, så någon tygvariant hade kanske varit ännu bättre.

Haha. Har du någonsin varit hos en veterinär? Där klämmer de lite och tar ett blodprov för 18000 kr.

Något jag stör mig på i många nutida serier och särskilt i The Witcher är att Geralt konstant viskar. Han står på däck mitt i ett blåsigt hav och viskar hest till Ciri när de konverserar. Allt bakgrunsbrus är frånvarande, inga andra ljud. Inte ens håret blåser utan hänger orörligt. Ser så fake ut. Försök att snacka så med din polare på finlandsfärgan en blåsig höstkväll. Vaaaaaaaaa?? Vaa?

Oj, det här spelet har jag missat! Gillade The Dark Descent och spelade Pigs-spelet, men det senaste de släppte lade jag ner redan efter någon timma.. hoppas att det här spelet kan få dem på banan igen!

Mycket intressant projekt som jag följt under många år. Den stora finalen jag ser fram emot är att kunna uppleva förlisningen i VR. Tänk vad mysigt (eller inte) att irra omkring i lutande korridorer med stigande vatten upp till midjan.

Trodde att jag blivit för gammal för dessa spel trots att man gett dem många chanser. Sen började jag spela Hogwarts och insåg att så var inte fallet. AC spelen är otroligt själlösa.