Sven Granath, han som gjorde studien på Brå, verkar hålla med.

– Jo, det känns så. Om våldsamma spel skulle haft en direkt påverkan på våldsbrottsligheten borde vi sett det vid det här laget, men det gör vi inte. För att vara ärlig känns inte ens den här frågeställningen aktuell för oss som arbetar med kriminalitet, säger han.

Han skriver inte heller under på slutsatsen om att dataspelandet leder till att man dricker mindre alkohol.

"För att vara ärlig känns inte ens den här frågeställningen aktuell för oss som arbetar med kriminalitet" – Sven Granath

– Man ska nog varken ge spel kredd eller skuld för den utvecklingen. Att vi dricker mindre beror inte på att vi spelar spel, det är en internationell utveckling som vi är en del av, säger han.

– Däremot gör vi mer saker hemma nu än förr. Det handlar inte bara om spel utan digitala aktiviteter över huvud taget. Och eftersom ungdomar hänger mindre ute uppstår mindre potentiellt farliga situationer.

Men finns det ingen koppling mellan våldsbrottslingar och spel?
– Många av våldsbrottslingarna är unga män, och precis som många andra unga män spelar de spel, gärna spel som ger snabba kickar. Men det är inte spelen som leder till att de begår brott, säger Granath.

– Själv älskar jag att fiska, men det har ju även funnits seriemördare med stor passion för just fiske. Jag kan förstå det, det finns saker i både fiske och jakt som kan passa en människa med sadistisk läggning och sociala problem. Men den människan begår inte brott för att han fiskar, det är inte fiskandet som är problemet.

Spel ska bara få vara

Självklart är jag inte dum i huvudet. Jag fattar att det inte är dataspel i sig som gjort att våldsbrotten minskar i Sverige och västvärlden. Jag har heller ingen ambition att glorifiera spel. Sven Granath säger ungefär samma sak; man ska varken ge varken spelen ära för att våldsbrotten minskar eller skuld för att de trots allt sker.

Våldsbrottens minskning beror istället på helt andra saker. Exempelvis visar undersökningar att barn födda på 80-talet och framåt generellt sätt växer upp tryggare och med bättre föräldrakontakt än barn födda på 60- och 70-talet. När man frågade mellanstadielever på 70-talet om de fått stryk hemma den senaste månaden svarade en av fem ja.

Idag är det två av hundra.

Digitalt våld föder inte verkligt våld. Punkt. Och punkt.

Ju mer man tittar på orsakerna bakom verkligt våld, desto längre ner på listan kommer spel som möjlig orsak. Det är därför Sven Granath och andra som faktiskt arbetar med och studerar våldsbrott och kriminalitet knappt bemödar sig fundera över saken ens.

Fast det finns en våldsbrottslighet som ökar, den inom kriminella kretsar och gäng. Finns det någon spelkoppling där kanske?

– Nej, där begår man våldsbrott för pengar eller för att göra karriär. Att dataspel skulle ha någon påverkan där känns väldigt främmande och långsökt, säger Granath.

"Kan vi inte sluta med den här polariserade debatten?"

Så snälla, snälla alla där ute: Kan vi inte sluta med den här polariserade debatten? Ni slutar med anklagelserna om att spel orsakar verkligt våld, och vi kryper upp ur vår skyttegrav där vi försvarar spelvåld till varje pris?

För sanningen är att dagens spelande ungdom växer upp och är med och skapar ett mycket tryggare samhälle än vi upplevt förr. Det är mycket tack vare just att 60- och 70-talisterna tar bättre hand om sina barn och ger dem en tryggare uppväxt; en uppväxt där spel ingår som en lika naturlig del som idrott, tv eller böcker.

Spel behöver varken vara bättre eller sämre än något annat. Spel kan väl bara få vara där, som något roligt, intressant - och ibland något som behöver kritiseras?

För jag, och många med mig, tycker verkligen att spel kan kritiseras för sitt våldsinnehåll. Själv skulle jag vilja prata om glorifieringen av den amerikanska krigsmakten i spel, vad som händer med historieskrivningen när Call of Duty ger sig in Vietnam eller Angola. Jag skulle också vilja prata om hur traumatiserade soldater använder Battlefield för att lära sig hantera sina problem som en del i den terapeutiska behandlingen.

Men det är helt andra diskussioner.