Hur hinner Svensson med alla 100-timmarsspel?

Man skippar Svensson-kontraktet och lever med en likasinnad fru utan barn 😅

Du är en farsa nu, du har vält din egen väg.
-Svensson spelar inta alla spel!

Är perfekt för mig, köper ett eller två spel om året.

Samma sits, heltid med övertid, barn, fru och ett hus att ta hand om. Finns inte mycket ork /tid över till spel.

Köper ett spel som jag klarar mig kanske 6månader på om jag varvar med redan ägda multiplayer spel.

Vilket leder till att jag kan vänta tills spelen reas ut.
nackdelen är att man får passa sig för spoilers.

Och det berättar du nu?

Har spelat bg3 sen i oktober förra året, först nu börjar man närma sig slutet 😂.
Har börjat undvika längre spel men bg3 är ett undantag.

Skulle skilja på långa spel som (oftast) japanska rollspel där ”Det blir fantastiskt efter 30 timmar” och spel som Baldur’s Gate 3 som är fantastiskt hela vägen oavsett om man spelar genom Akt 3 eller lägger all sin tid i Akt 1. Man behöver inte spela genom allt i alla spel.

Med det sagt tycker jag alltid att det är småroligt hur ofta folk som säger att de aldrig har tid samtidigt följer ett tiotal serier med timmeslånga avsnitt, en handfull reality-tv och kollar på fyra ligor fotboll.

Man spelar i den mån man kan. Om det bara blir ett storspel om året, ja, då får det väl bli så?

Mycket av det handlar nog om FOMO-hetsen. Man får absolut inte missa att spela detochdetochdetochdetochdet spelet, då är den gnagande känslan där direkt av att vara på fel sida av dörren, "outside looking in".

Lyckades släppa det under 2023 till stor del. Har avsevärt skurit ned på spelinköp och blickar istället bakåt på min backlog, som är överfylld till den grad att ytspänningen snart brister.
Mentaliteten om att man inte måste uppleva allt, man måste inte va coolast och direkt ha stenkoll på allt som släpps. Förr i tiden köpte jag ett spel i reahyllan som varvades 17 gånger innan pengar fanns till att köpa något nytt.

Idag försöker jag sortera ut det som verkligen är intressant och sätta tänderna i det ordentligt. Är det något spelsläpp som känns som ett måste, då får något annat bli bortprioriterat. Tiden är inte oändlig.

Mindre stress och mer nöje. Så siktar jag på att mitt 2024 ska bli åtminstone.

Exakt! Jag började hamna i de här "problemen" ca 2015 och var i början tokstressad över alla spel man "borde" hinna med, osv osv. Levde kvar i tiden då man var tonåring eller ung vuxen och kunde lägga så väldigt mycket tid på gaming och att "hänga med" i allt det nya.

Snabbspola 10 år framåt i tiden och med fyra barn och allt annat som räknats upp tidigare har jag helt enkelt förlikat mig i att jag kommer inte kunna spela allt, och definitivt inte när det är NYTT och HETT. När acceptansen kom för det faktumet så är det helt chill nu. Har inga problem att spela om ett riktigt bra spel igen eller lägga ett år på 1-2 spel så länge de är roliga. De andra spelen finns kvar där och förhoppningsvis kommer jag till dem förr eller senare, men mest realistiskt kommer jag inte hinna med alla. Lyxproblemet är ju också att det hela tiden släpps drösvis med nya bra spel så det blir ju bara mer och mer man inte hinner med, haha. Och med allt detta sagt så är jag en person som verkligen älskar spel och ofta bortprioriterar andra intressen som tv, böcker mm för att hinna spela. Men trots det så är det omöjligt att ens ha en chans att hänga med.

Tänker ofta på det här som krönikan tar upp och jag tänker att det är egentligen helt galet hur stor spelbranschen är när det släpps så mycket storspel hela tiden, spel som slukar hundratals timmar osv och att allting egentligen bara inte kollapsar i sig självt för, som sagt – vem har tiden till allt detta!?

Egentligen något av ett angenämnt problem att inte riktigt veta hur man ska hinna med mer av det man tycker är roligt eller? Förstår problematiken då jag själv minns hur det var när barnen var små och det skulle nattas och de vaknade mitt i en raid online och man försökte förklara för sin fru att man kan inte bara lämna en raid hur som helst så kan du ta det? Kan ju tänka er reaktionen... Slutade snabbt med nattliga räder och gick över till singel player spel där man alltid kan pausa. Nu är båda våra barn snart 16 och 20 och är gamers båda två så problem solved. Min fru är rätt ointresserad av spel men har andra intressen. Viktigt att ge varandra plats för sina intressen annars riskerar man att sakta men säkert kväva sin relation. Sååå... håll ut Tomas, barnen växer upp och blir större och din egentidsbank kommer att växa med åren

Ja, med tre barn, heltidsjobb, hus och hela livspusslet så är det inte lätt att hitta tid. För mig är ett spel på max 20-30 timmar lagom.

Bra krönika. Spel som marknadsförs med "lång speltid" som argument blir jag allt mindre intresserad av. För mig är en kortare speltid ett plus, inte ett minus.

Brukar bli en till två timmar när barnen har gått och lagt sig. Det tar ett halvår/storspel. Min speltid är dyrbar så om det är en lång tråkig stund innan det tar fart blir det papperskorgen. Typ Starfield.
Skyrim tog tre år för mig. Witcher lika så.

Mina kids närmar sig tonåren, så småbarnspassandet är förbi sedan länge. Den äldre dessutom så mycket gamer att han nog hade kunnat beta av de fem storspelen om inte Fortnite fick 95 procent av hans speltid. Men livet tar ju fortfarande tid, och framförallt har många spel blivit flera gånger längre än för 10-20 år sen.

Så sant. När jag har mina barn så brukar det bli att jag spelar på kvällarna ett par timmar när dom sover, annars får man passa på när dom är hos kompisar eller liknande. Varannan helg är barnfri så då är jag fri att göra vad jag vill, men det är så klart en situation man helst inte vill finna sig i.

Lösningen är att man prioriterar och sedan låter det ta sin lilla tid. Just nu håller jag på med Cyberpunk 2077. Startade när 2.0 kom och det får helt enkelt ta sina månader.

Katter > barn.

Men ärligt talat: inte ens med tre katter (där en är high maintenance. Ja, jag tittar på dig Björn-Helmut) går det att spela så mycket man vill. Jag hoppas det blir/är en trend att spel blir kortare. Jag säger inte att det inte får finnas 100-timmarsäventyr, men i så fall ska de vara värda sin tid och inte artificiellt förlängda med trams. Många (MÅNGA!) är spelen som är respektlösa mot ens tid.

Sedan får man acceptera att det inte går att spela allt. Många av oss växte upp under en tid när spelvärlden var ganska liten, och nu är läget ett helt annat. Lika lite som vi kan läsa alla böcker eller se alla tv-serier, lika lite kan vi spela allt. Och det är okej. Släpps FOMO:n, älska din backlogg och spela det du vill.

Håller helt med, att ett spel ståtar med hundratals timmars innehåll har gått från att höja mitt intresse till att helt döda det. Tror att jag snittar 4-5 timmars spelande i veckan nuförtiden, att jämföra med 15-20 före barnen dök upp, eller Gud förbjude hur många timmar man spelade innan man blev med sambo.

Backloggen är fylld av spel som The Witcher 3, Divinity 1+2, Pillars of Eternity 1+2, ett par Personas och en uppsjö andra långa eller ändlösa sandlådespel som gissningsvis aldrig kommer att startas då jag numera värdesätter att klara av flertalet kortare upplevelser högre än att avsätta ett drygt halvår till ett och samma spel. Skulle även vilja ge mig på BG3, WH40K: RT och andra titlar men om de införskaffas är det endast för att dö den långsamma backlogdöden.

I mitt fall är jag nog bara omogen och inte speciellt sugen på att växa upp och acceptera att jag inte kan beta av allt som jag vill på samma sätt som jag gjorde förr i tiden

Blir väl lite som med alla jäkla tvserier och filmer som pumpas ut. Förr när vi bara hade tvkanaler och alla såg i princip samma serier, nuförtiden kan man ju inte snacka med någon om tvserier, för ingen tittar på samma serie. När man överröses med bra spel, så är det ju lätt att hitta nåt man tycker om, samtidigt så blir det ju inte som förr när alla satt o spelade samma spel på ett lan osv.

Jag håller mig till 10 timmars-spel, det är rätt lagom. Allt över blir för motigt.
Spelade Stardew Valley, kul spel, tills jag insåg att det skulle ta ett par hundra timmar att klara av allt, jag tror ett kvartal i spelet låg på 20 eller 30 timmar. 😱 Och man måste lira ett par år för att odla fram allt. Så det vara bara att lägga ned Stardew. 😔

Samma här, en bit in i act 3 nu.
Spelade det och Zelda Tears i fjol, typ det jag hann med.
Gamea halva dygnet är en sysselsättning som tillhör ungdomen, det är bara att konstatera. Jag saknar det ibland, men skulle ju inte välja bort sambo och barn för att ha det så igen. Been there, done that liksom.

Jag är en person som spelar väldigt mycket och som också har tid att göra det. Brukar väl klara/spela färdigt kanske 40-50 spel varje år. Längden på spelen är väldigt varierande, allt från 1 timme till 50 timmar. Långa spel är dock rent allmänt något jag ofta väljer bort. Speciellt spel där det bygger mycket kring säsongspass och att nöta så mycket som möjligt. Jag får ofta känslan att det i slutändan blir mer kvantitet än kvalitet i den typen utav spel, i alla fall de jag spelat.
Jag spenderar hellre 10 timmar i 10 olika spel än att spendera samma tid på ett och samma spel.
Det finns så mycket spel som hela tiden intresserar mig och som gör att jag inte tycker att tiden finns till ytterligare ett 100 timmars spel.

Är väldigt intresserad av hur många som faktiskt spelar fädigt t.ex. Zelda Tears of the kingdom eller Baldurs Gate 3. Eller vilket spel som helst egentligen.
För bland den lilla kompiskrets jag har är det otroligt sällan jag hör någon som faktiskt spelar färdigt spelen de skaffar.
Ofta har de knappt kommit halvvägs innan de hoppar på nästa spel. Får också känslan av att det rent allmänt är en ganska vanlig grej när det gäller tv-spel.
Vill minnas att jag blev otroligt förvånad när Naughty dog släppte lite statistik kring The Last Of Us 2 och hur liten procent som faktiskt spelat hela vägen till slutet.

Samma här. 100 timmars speltid och stor öppen värld att utforska är två extremt avtändande begrepp för min del.

Livet tar tid det är utan tvekan sant och vart vi väljer att lägga den tid vi får över för våra egna fritidsintressen är ju upp till var och en. Själv gillar jag långa spel om de suger in mig i dess spelvärd. Några exempel på spel jag lagt mååånga timmar på är Witcher 3, Baldurs Gate 3, Cyberpunk 2077, Horizonserien, Last of Us 1/2, God of War. Har fortfarande ett aktivt konto för FFXIV sen tio år tillbaka. Har lärt mig med åren (fyller snart 55) att oavsett hur långt ett spel är försöka spela färdigt det innan jag köper nästa. Fanns en tid när jag kunde ha 2-3 nya stortitlar installerade och de slutade oftast med att jag aldrig såg sluttexterna i något av dem då jag hoppade fram och tillbaka mellan spelen. Nu känner jag ingen som helst stress över att jag måste spela ett spel på releasedagen utan kan lätt vänta några månader om jag har spel att klara av. Fördelen är ju att då är det oftast rea på spelen

Verkligen. Kan sakna de där lägereldarna. "Alla" tittade ju t.ex. på Game of Thrones (sista lägerelden?), och då kunde man snickersnacka om senaste avsnittet dagen efter på jobbet eller i skolan.

Jag fick ihop 35 avklarade spel förra året. Några korta och några längre. Man försöker snitta 10 speltimmar i veckan. Då borde man hinna med ett stor-spel på 6-8 veckor. Sedan ber man på sina knän att det blir en rejält regnig sommar så att man med gott samvete hinner med ett par spel över semestern. Se till att inte vaccinera dig mot influensan så kan du hoppas på en rejäl virusinfektion på hösten som varar en vecka och där man i varje fall orkar spela 3 hela dagar av 7 = 20-25h.

Spelar igenom alla förutom Starfield då det var ointressant. Plus massvis med mer spel och jag har endå inget att spela ibland, ja får vänta på att få spela något då allt är utkört.

Där har du ju några av dom bästa spelen som gjorts, men välj ett och ta din tid.
Har också svårt att acceptera att jag inte kan spela så mycket jag vill. Vilket tar sig uttrycket att jag fortfarande läser om och köper allt jag vill ha och ställer in det i samlingen, men antagligen aldrig kommer hinna spela 95% av dom.

Inga barn = Pengar+Tid
Barn = Inga pengar eller tid.