Om att tappa spel man älskar – och sig själv

Klarar sällan spel nu förtiden. Oftast e dom alldeles för enformiga och långa. Tröttnar mycket snabbare än när jag var yngre.

Då hade man dessutom mer tid och mindre pengar. Många spel jag lirade som ung skulle jag aldrig ha spelat färdigt om det var lika lätt att få tag i nya titlar som idag

Känner igen mig i det där. Spel som man vill spela kontra tiden man hinner spela gör att vissa spel läggs åt sidan för att det hinner komma en annan spännande titel man vill sätta tänderna i! Har blivit bättre på att spela klart men har fortfarande inte spelat klart spel som till exempel Jedi Survivor och Assassin's Creed Mirage i år.
Men mästerverk som Final Fantasy 7 Remake och God of War tog mig 1 år att spela klart.
Spider-Man spelade jag 80% när det kom 2018 och spelade klart det bara för ett år sen. Allt för att det kom ett visst mästerverk samtidig vid namn Red Dead Redemption 2.

Men nu för tiden; är det verkligen ett 5/5-spel så spelar jag allt som oftast klart dem! Då har man svårt att slita sig:)

För mig är bekymmret open world spel.
De är så stora. Och fyllda till bredden med saker jag VILL göra. Men gör jag allt hinner jag bli leds.
Älskar också nya Zelda. Eller älskade. Men efter alldeles för många timmar så taopade spelet helt utmaning. Inte dött på 15 timmar. Tagit typ alla shrines. Och egentligen borde jag springa.mot slutet. Men jag känner inget behov.
Skumt.

Det brukar vara ungefär samma kurva på de flests spel. De känns i början som 4 av 5 eller 5 av 5 i betyg. Men sen droppar de. Zelda är det spel som fallit hårdast. Förmodligen för att striderna är för kätta och för att man inte har så bra ersättning för exp, skilltrees etc

De enda spel jag inte blivit leds på är Elden Ring och Cyberpunk. Och Witcher 3 hann kravla i mål innan jag ledsnade.
ER levde på nya fiender och strider. Var inte ett "vanligt" open world spel. CP och W3 hade så bra story så de klarade sig

Håller med om Tears of the Kingdom, ett av de bästa jag spelat senaste åren. Jag varvade det, och spelade det hela sommaren.

Sekiro gillade jag verkligen, men har inte lyckats spela hela. Det är för svårt för mig.

Nuförtiden är det dock många spel som man börjar på, men man kan inte spela hela. Det beror inte på mig som spelare. Det beror på att många utvecklare inte klarar av att släppa spel som är färdiga. Jedi Survivor var senaste exemplet. Jag körde nån timme men kände inget för det egentligen, kändes som de snott från andra spel, och det är ett PS5-spel som ibland ser ut som ett PS3-spel. Ett spel som kostade 700:-, på en konsol som kostar över 6000:-
What the fuck?
När jag sen var tvungen att ladda ner 100 fucking GB för att få fortsätta, då kände jag ännu mindre för det.

Underlättar inte med att vi har ~25 releaser detta år som ligger 90+ i metacritic eller ~60 releaser som ligger på 85+.
(Ok vissa kan vi dra bort för de är helt okända med få reviews)

https://www.metacritic.com/browse/game/all/all/current-year/metascore/?page=1

Det var definitivt fel på Hogwarts. När skimret lagt sig, var det tydligt att det inte fanns något djup. Uppdragen föll platt, ganska tråkig historia, men det största problemet var alla ”points of interest”.

Kändes meningslöst att utforska kartan, då ingenting egentligen gav något.

Känner igen mig. Visst är det så här.

Just nu har jag en ska-spela-nu-backlogg på:
- Zelda: Tears of The Kingdom
- Nioh 2
- Sekiro
- Ghost of Tsushima
- Metroid Prime
- Demon Slayer - Kimetsu no Yaiba (platinum troféen)

Det är spelen som jag tänkt ska spelas när jag kör igång,
men det är lätt att det blir något annat.

Samtidigt kan jag slå mig på bröstet och va stolt över att jag åtminstone spelat klart:
- The Witcher 3 (inkl. 1 expansion)
- Metal Gear Revengence
- The record of Lodoss war - Deedlit in Wonder Labyrinth
- Lost Ruins
- Dragons Dogma: Dark Arisen
- Demon Slayer - Kimetsu no Yaiba.

Jag spelar ofta 2-3 spel samtidigt. Ett stort spel, exempelvis i år Resident Evil 4 remake eller Jedi Survivor (klar med dem).
På Steam deck lirar jag för tillfället Super Mario World, ett mindre spel
På Nintendo Switch kör jag just nu Super Mario Wonder, ett mindre spel.
På Meta Quest 3 spelar jag lite olika vr upplevelser.

Att tappa fokuset från det stora spelet försöker jag att undvika men det händer ibland, som med Zelda Tears of Kingdom.
Bästa känslan är när man helt omsveps i det stora långa spelet och kan lira utan avbrott från början till slut.
Elden Ring är exempel på ett stort spel som jag blir helt fast i om jag börjar på en ny karaktär.

Jag har just köpt Lords of the Fallen, kört 50min och funderar på om detta ska bli mitt stora spel eller inte.

Känner inte igen mig då jag rätt fort insåg att jag aldrig kommer hinna med allt. Så jag har bestämt mig för att fokusera på ett spel i taget. Spela färdigt det på all sätt jag kan (typ 95% av alla spel jag äger), oftast genom att klara platinum, då känner jag mig klar och kan gå vidare till nästa.
Detta har ju gjort att jag ligger flera år efter de ”nya” hetaste spelen. Men det gör inget då jag funnit mig till ro med den tanken, de försvinner ju liksom inte utan finns kvar. Samt att det är väldigt skönt att spela spel utan någon som helst hype och tjat i bakgrunden.

Precis av den anledningen som jag inte kör 2 spel samtidigt. Blir alltid att 1 av dom blir lämnat. Så numera kör jag alltid klart spelet jag håller på med innan jag börjar med nästa(om de nu inte är så att jag tycker spelet är dåligt)

Fördelen med att bli gammal är att man enkelt kan börja spela om spelen då de känns som nya igen 🥴

Nästan så att man VILL bli senil?

Så vill jag vara. Det är ambitionen! Ett spel i taget.

Sen kanske jag inte vill "platina-köra" allt. Beror på hur kul den biten är, men älskar jag spelet brukar den motivationen komma på köpet. Men kan bli knepigt som redaktör att ligga flera år efter! Men ja, ett spel i taget ska bli melodin. Åtminstone ett spel i taget som har en tydlig början och slut. Har en tendens att småspela vissa grejer, p.g.a. mysigt.

(Känner redan att detta bli ett Excel-dokument.)

Tycker jag om spelet slutför jag det vanligtvis. Mitt knep som funkar för mig är att hålla mig till ett stort, och ett eller två mindre spel. Och sen håller jag mig borta från köpknappar och reor. Det kanske låter som jag förenklar ett stort problem, men det är faktiskt bara att låta bli, och det är något jag blivit bättre på under de senaste åren. Klart jag också bryter mot mina egna regler ibland, det är ju det regler är till för, men för det mesta har jag inga problem att slutföra titlar.

Det där med kurvan är intressant resonemang. Kan känna igen mig i flera fall, även om Zelda är ett spel jag 175 timmar in kände mig nykär i. Men ja, det är en tydlig tendens många spel har: tappar allt eftersom och då tryter motivationen. Kanske därför jag hellre spelar nytt? Då kan man få "ny"-känslan igen.

Kanske har mer med att göra hur man är som person?
Hur är det med andra projekt irl?

Spelat för det mesta ett spel i taget. Läser på en del innan jag väljer spel, så väldigt få gånger jag inte spelat klart det spel jag börjat med.

Ja. Jag känner igen mig en hel del i det du skriver. Första gången jag upplevde det var när jag 6-7 år gammal fick Mario Allstars till SNES. Vilket spel skulle jag börja med, jag testade alla, spelade lite här och där tills jag inte spelade det alls. Så småningom tog jag tag i det, det gör jag sällan numera.

Jag vet väl egentligen inte riktigt vad jag har för taktik för vilka spel jag bestämmer mig för, magkänslan kanske. Pris är ju dock en annan aspekt och ibland kanske det är ganska bra att det är dyrt att handla digitala spel så man inte har alldeles för mycket installerat.
Jag är ju väldigt sugen på Elden Ring exempelvis men eftersom jag aldrig spelat ett From Software-spel så väntar jag ju hellre på det där rätta priset innan jag slår till och samtidigt kanske hinner städa av ett par upplevelser innan.
Ett måste är ju iaf att varva små kortare chillspel med mastodonterna, alldeles för lätt att bli utbränd annars.
Är dock ganska nöjd med att jag inte slagit till på en årsprenumeration av nån streamingtjänst än. Det underlättar ju en del..

Känner igen mig med mycket av vad du skriver.

Detta är helt sant. Det känns som utvecklarna gör spelen överdrivet långa och repetitiva för att skapa "innehåll" i högre grad nuförtiden. När en dessutom har en, max två timmars speltid per kväll så blir det mycket lättare att tröttna.

200h är mycket lång speltid och mer än tillräckligt för att hinna tröttna på i stort alla singleplayerspel, oavsett hur bra man gillar spelen, skulle nog jag säga.
Börjar man känna sig less så tycker jag det är bäst att köra avslutet på äventyret, för det är rätt sällan skulle jag säga att det räcker med ett kortare uppehåll när man väl tröttnat på ett spel, då behöver man ofta flera månader eller nått år ifrån spelet, och då blir det hopplöst att hoppa in i det igen, man måste då börja om från början.

Väldigt, väldigt sant. Fullständigt absurt. Backloggen har inte blivit mindre, om man säger så. Snart exploderar den! Men ja, det viktiga (iaf för min del) är att inse att spelen finns kvar även nästa år. 2024 kan inte bli lika bra!? Nej, det känns fysiskt omöjligt.

Känner igen mig. Kan spela ett spel 50 timmar för att sedan ta månaders lång paus för att lira ett annat...o ett annat.. Det tog mig flera år med Zelda BOTW innan jag kände mig klar trots att jag gillade det starkt.
Jag skyller detta på lyxproblemet som Fredrik nämner. Det finns så många intressanta spel som släpps, reor, gamla spel man vill ta upp igen osv.
Detta året har varit speciellt jobbigt med D4, BG3, Zelda TOTK och AoW4. Spel jag gärna lägger 100-tals timmar på.
Jag är iaf glad att jag skaffade 1 månad Game Pass istället för att köpa Starfield för det spelet var en besvikelse för mig. Jag klarade main-story och lite sidosysslor sen kände jag mig nöjd. Nu har jag inte det i medvetandet längre.

Intressant ämne och text! Jag känner däremot inte igen mig alls. Jag spelar spel A tills jag är klar med det och sedan går jag på spel B, däremot kan jag parallell spela A och B om A visar sig vara ett längre spel för att undvika att bli mätt på det. Konsekvensen blir att jag får en mer fokuserad upplevelse men att det tar sin tid att spela igenom spelen vilket gör att önskelistan växer och det är lätt att bli frestad på något nytt.

Det här var enklare back in the day när jag hade några fåtal spel men i dag är det svårare att hålla linjen, det håller jag med om!

Har haft detta problemet med ett tag nu. Men sa till mig själv att jag skulle skärpa mig och spela klart spelen. Klarade två, sedan satt jag ändå där med nya assassin's Creed mirage och sedan övergav jag det för Lords of the fallen. Som jag inte kunde spela pga buggar och fps drops. Skärpning på mig igen !

Känner igen mig själv i mycket, men för egen del så har det blivit mycket bättre de senaste åren. En stor del i det har faktiskt varit backlogg-tråden här på FZ. Den har hjälpt mig spela mer fokuserat även om jag fortfarande misslyckas ibland, visst jag köper fortfarande alldeles för många spel egentligen, men jag slutför också fler i mycket större utsträckning än tidigare.

Jag har väl också lite en fördel i det att jag vägrar köpa spel digitalt, det är fysiskt eller inte även om jag kan gå loss på Tradera eller Amazon ibland.

Tips.
Avinstallera alla spel utom det spel du vill klara. Ta det lugnt, stressa inte igenom spelet.
Du är inte 15 år längre och har inte 6-12h per dag att spendera i spelet. Lägg istället krut på att uppskatta den begränsade tid du har.
Du kommer aldrig uppskatta ett spel om du inte låter spelskaparna berätta storyn på det sättet dom tänkt sig. Skippa inte cut scenes eller dialoger. Läs och lyssna!