Har ni också fått missfall?

Sida 1 av 1
2019-01-22 22:46
Har ni också fått missfall?

Hej.

Min fru på 32 år fick idag reda på, genom ultraljud, att vår lille kottes hjärta inte slår. Då jag var i skolan på viktig lektion kunde jag inte närvara.
Hon var idag i ca V. 13 och läkarna säger att fostret var så litet att det helt enkelt dött för flera veckor sen. Gemensamt har vi inga barn tidigare men jag har en 5 1/2 årig pojke som är här nästan varannan vecka.

Till saken... Jag är generellt inte så bra på att prata av mig om saker. jag har snackat med morsan om det och hon hade ett missfall innan min bror. Tydligen är det vanligt, var sjätte gravid kvinna får ett missfall någon gång. Hur som.. Jag märker hur det bara har växt i mig idag, blir på dåligt humör och smått aggressiv...

Hur hanterar man sånt här? Jag känner tomhet. Jag hade sett så mycket fram emot att bilda familj på riktigt i sensommaren som nyexaminerad och nytt jobb. På toppen av isberget har jag nyligen kommit ur en vårdnadstvist, en barndomsvän till min fru gick nyligen bort, våra vänners barn dog 2 dagar innan beräknad födsel. Domstolar och begravningar. Trodde att det skulle komma något gott nu...

Det är skit att livet kan ta en vändning så fort.

2019-01-22 23:01

Beklagar, verkligen.

Har två barn själv, vi har dock haft turen att inte fått uppleva missfall. Så jag kanske inte kan hjälpa dig med hur man hanterar just detta, men med alla sorger så rekommenderas det att hålla sig sysselsatt, försök få ur dig allt du kan(verbalt, inte genom dåligt humör och aggressivitet. Även om ingen kan klandra dig att du inte är på bra humör just nu.) Ta hand om din fru och dig själv nu, detta är ingens fel.

Min frus bror med fru fick missfall varje gång dom försökte, fick tillslut köra på In vitro.

Precis som du säger är dom första 12 veckorna relativt "vanligt" att det kan bli missfall. Därför man brukar rekommendera att inte berätta för någon om graviditeten förrens efter dessa veckor.

Förhoppningsvis så kommer livet att ta en vändning till och bli till det bättre igen.

Ta hand om varandra, det är nog det jag kan rekommendera mest just nu.

2019-01-22 23:09

Hej!

Strax innan jul skulle jag o min flickvän på ultraljud för o se kön. Hon var i vecka 15.
Det som skulle bli en bra dag blev skit.

Fostret hade fått en stor vattenblåsa bak på huvudet. Fick åka in till gynakuten o läkare fick titta.
Dem sa att de inte kommer överleva o att abort är bästa allternativet.
Och att de som hänt var ren otur.
Dagen efter fick vi tid. Tidigt på morgonen för o genomföra aborten.
Blev 20 timmar där. Var en riktigt hemsk dag... o allt gick så jäkla snabbt fram, man fatta inget.

Nu har de gått lite mer än en månad o vi badå har väll återhämtat oss bra men inte släppt de helt. De känndes riktigt tomt 2 första veckorna.

Fick trösta oss med att de vi inte är dem ända o blicka frammåt.
Jobbet är en bra plats då man får annat o tänka på.
Lycka till!

2019-01-23 00:35

Inte hänt mig men min syster: Systern ville inte ur rädsla befinna sig på ett sjukhus som har på senaste tiden fått dåligt rykte gällande förlossning, så hon bestämde sig för att ligga på ett annat inom dagarna. Det gick bra fram tills dem sista dagarna innan förlossningen, hon kände att det var något konstigt med barnet och talade med sjukskötare och läkare - men hon blev bortviftad, på grund av detta så dog barnet momentet innan förlossningen, som annars var fullt utvecklat och friskt innan infektionen.

Det visade sig att fostret hade genom modern (systern) fått en intern infektion och varade i en hel vecka, en vecka utan hjälp. Hon förlorade barnet och förtroendet för vården, där har blivit intern utredning men jag vet inte detaljerna kring det.

Hon har redan ett barn med fadern och en annan som han knappt får se.

Tyvärr händer sådana saker, såväl missfall och komplikationer som gör att graviditeten måste avslutas. Jag har själv varit med om det sistnämnda, det var rent piss.

Som andra varit inne på, försök att ventilera på något sätt, antingen med din partner, vänner eller till exempel kurator som du kan få tillgång till via mödravården. Det sämsta alternativet är att gå runt och försöka kväva känslorna.

2019-01-23 08:04

Som tidigare sagts så är det nog bäst att försöka prata om det så mycket det går och känns bra.
Min syster har gått genom det och det triggade henne att skapa det här angående just ämnet https://www.babybornsafe.com/

2019-01-23 20:19

Tack så mycket för era svar. Det har värmt mycket.

2019-02-08 02:19

Kan inte relatera då det närmsta jag någonsin varit är en abort som mitt ex tog utan att ens snacka med mig först.

Beklagar verkligen sorgen för er som behövt uppleva detta

2019-02-08 19:15

Usch och fy fan, har själv inte varit med om missfall. Jag och min fru har varit med om två fullgångna graviditeter.

Men en nära kompis och hennes man fick missfall i v18.
De visste väl inte exakt vad det var men hjärtat hade slutat slå.

Vet att de tröstade sig lite med vetskapen om att missfall ofta är ett tecken på att barnet ändå inte skulle klara sig utanför livmodern, dvs gå 9 hela månader och sen leva ett normalt liv.

Prata med henne om allt ni går igenom. Inte hålla tankar eller jobbiga känslor för sig själv, det mår ingen bättre av. Kanske ta någon dag off och finnas för varandra en hel dag och bara prata ut/gråta.

Lycka till med allt och alla drömmar i framtiden!

mvh

Sida 1 av 1